Offer och gärningspersoner vid dödligt våld

Brå har genomfört upprepade studier om det dödliga våldets omfattning, utveckling och karaktär i Sverige sedan 1990-talet. Den här studien riktar fokus på aspekter som ännu inte har klarlagts i den svenska forskningen: brottsoffrens och gärningspersonernas socioekonomiska situation och demografiska bakgrund vid tiden för det dödliga våldet, samt deras tidigare brottsbelastning. Studien kartlägger likheter och skillnader mellan gärningspersoner och offer, mellan män och kvinnor, mellan olika åldersgrupper och mellan olika typer av dödligt våld. Med hjälp av officiell statistik och tidigare forskning görs också jämförelser med befolkningen i stort. Studien beskriver också förändringar under perioden 2005–2021.

Tidigare forskning visar att risken att såväl lagföras som utsättas för brott skiljer sig mellan olika grupper i befolkningen utifrån kön, ålder, familjetyp, inrikes respektive utrikes bakgrund, samt mellan grupper med olika socioekonomiska förutsättningar. Personer från mer resurssvaga hushåll med låga inkomster och låg utbildningsnivå löper högre risk både att utsättas för brott och att registreras för brottslighet än personer från mer resursstarka hem. Forskning visar också att både den lagförda brottsligheten och utsattheten för brott har blivit mer koncentrerad till resurssvaga grupper under de senaste decennierna.

En motsatt utveckling kan ses när det gäller relationen mellan utrikes födda och personer födda i Sverige. Lagföringsfrekvensen har minskat bland personer med såväl svensk som utländsk bakgrund, men har minskat mer bland utrikesfödda personer. Däremot har överrisken att lagföras för brott ökat för inrikes födda med två utrikes födda föräldrar – vilket beror på att lagföringsfrekvensen inte minskat lika mycket i den här gruppen som bland övriga.

Studiepopulation, indikatorer, bortfall och viktning

Studien omfattar samtliga offer och gärningspersoner vid dödligt våld som ägt rum i Sverige under 2005–2021. Populationen har hämtats från Brås forskningsmaterial om dödligt våld och omfattar 1 521 brottsoffer och 1 175 gärningspersoner.

Flera mått används för att mäta brottsoffrens och gärningspersonernas socioekonomiska situation och demografiska bakgrund: utbildningsnivå, förvärvsarbete, inkomster, levnadsnivå, boendeområde utifrån socioekonomisk status, hushållstyp och ensamstående med barn, inrikes och utrikes bakgrund, födelseregion samt vistelsetid i Sverige. För att beskriva brottsoffrens och gärningspersonernas tidigare registrerade brottslighet används uppgifter om tidigare lagföringar från Brås lagföringsregister.

Registeruppgifterna har bara kunnat inhämtas för de offer och gärningspersoner där forskningsmaterialet innehåller ett fullständigt personnummer. När det gäller gärningspersoner finns ett relativt stort och ökande bortfall under studieperioden som i första hand hänger samman med ökningen av antalet fall av dödligt våld i kriminell miljö, där omkring 70 procent av fallen var ouppklarade och saknade identifierade gärningspersoner. För att kompensera för bortfallet har ett viktningsförfarande använts för gärningspersonerna.

Redovisningen av de socioekonomiska indikatorerna bygger på deklarerade inkomster och registrerade uppgifter. Det kan finnas individer som haft ekonomiska tillgångar eller resurser från kriminell verksamhet (exempelvis narkotika, bedrägerier eller bidragsbrott). Sådana ekonomiska resurser syns inte i de inkomster som redovisas här, och kan förväntas vara vanligare bland personer kopplade till vissa typer av dödligt våld, som personer inom kriminell miljö. Redovisningen kan därför till viss del överskatta storleken på skillnaderna i faktiska ekonomiska resurser mellan offren och gärningspersonerna och befolkningen som helhet. De registeruppgifter som redovisas i rapporten ger sannolikt en mindre tillförlitlig bild av den faktiska livssituationen rörande offer och gärningspersoner i den kriminella miljön än för övriga typer av dödligt våld.

Studien redovisar sammantagna resultat för alla offer och gärningspersoner vid dödligt våld, men även resultat uppdelade efter olika typer av dödligt våld, bland annat dödligt våld i kriminell miljö, dödligt våld i nära relation och övrigt dödligt våld inom familjen.

Utbildningsnivå

Jämfört med befolkningen som helhet var utbildningsnivån generellt lägre hos brottsoffren och gärningspersonerna vid dödligt våld. En väsentligt större andel bland offren och gärningspersonerna hade högst grundskola, och en mindre andel hade en eftergymnasial utbildning, jämfört med befolkningen i stort.

Skillnaden i utbildningsnivå i relation till befolkningen ökade också under den studerade perioden. I befolkningen som helhet minskade andelen med högst grundskoleutbildning. Bland brottsoffren ökade den här andelen, och bland gärningspersonerna varierade den omkring samma nivå.

En bidragande orsak till de ökande skillnaderna i utbildningsnivå i relation till befolkningen är att åldersfördelningen bland offren och gärningspersonerna har förändrats. Det beror på ökningen av dödligt våld i kriminell miljö, där de inblandade personerna ofta är yngre än vid andra typer av dödligt våld. Men även uppdelat på olika åldersgrupper skiljer sig utvecklingen åt mellan personer inblandade i dödligt våld och befolkningen i stort. Det innebär att den ökade skillnaden i utbildningsnivå inte enbart är en effekt av den förändrade åldersfördelningen.

Kriminell miljö sticker ut som den typ av dödligt våld där utbildningsnivån var lägst bland brottsoffren – 60 procent hade högst grundskola, delvis som en följd av att det finns många yngre personer bland dessa offer. Även bland gärningspersonerna inom kriminell miljö hade en stor andel högst grundskola (55 procent). Bland offer och gärningspersoner vid dödligt våld i nära relation samt övrigt dödligt våld inom familj tycks utbildningsnivån ha höjts något under den studerade perioden, med färre med högst grundskola och fler med eftergymnasial utbildning.

Sysselsättningsgrad och ekonomisk situation

Förvärvsarbete

Andelen förvärvsarbetande bland offren och gärningspersonerna var ungefär hälften så stor (33 respektive 29 procent) som i befolkningen som helhet (65 procent). Andelen förvärvsarbetande var högre bland kvinnliga brottsoffer jämfört både med manliga offer och med gärningspersoner oavsett kön. Det speglar att kvinnor och män faller offer för dödligt våld i olika kontexter. Andelen förvärvsarbetande var av naturliga skäl lägre bland de yngsta och de äldsta. Men sett i relation till befolkningen var sysselsättningsgraden i alla åldersgrupper lägre än i befolkningen som helhet bland såväl brottsoffren som gärningspersonerna, undantaget personer i åldern 70–74 år.

Sett över tid har skillnaden i hur stor andel som var förvärvsarbetande ökat mellan brottsoffren och befolkningen som helhet. Det gäller däremot inte gärningspersonerna. Under 2005–2021 ökade andelen förvärvsarbetande något i befolkningen som helhet, från 64 till 67 procent, och bland gärningspersonerna från omkring 25 till drygt 30 procent. Bland brottsoffren minskade i stället andelen förvärvsarbetande, från omkring 35 till omkring 30 procent.

Andelen förvärvsarbetande var låg bland både offer och gärningspersoner vid dödligt våld i kriminell miljö (20 respektive 24 procent), där det också finns en stor andel unga personer bland både offren och gärningspersonerna. Sysselsättningsgraden var däremot högre bland både offer och gärningspersoner vid dödligt våld i nära relation (49 respektive 41 procent förvärvsarbetande).

Inkomststruktur

Jämfört med befolkningen i stort var de genomsnittliga inkomsterna lägre bland såväl brottsoffren som gärningspersonerna. Bland brottsoffren uppgick den genomsnittliga inkomsten per hushållsmedlem till 66 procent av befolkningens genomsnittliga inkomster, och bland gärningspersonerna till 58 procent. Bland såväl brottsoffren som gärningspersonerna hade kvinnor i genomsnitt högre inkomster än män.

Det finns en tydlig koncentration av både offer och gärningspersoner vid dödligt våld till den del av befolkningen som har de allra lägsta inkomsterna: 45 procent av offren och 51 procent av gärningspersonerna hade en inkomst som motsvarade den tiondel av befolkningen med lägst inkomster. Andelen var dock väsentligt lägre bland kvinnliga brottsoffer (30 procent) jämfört med både manliga brottsoffer och gärningspersoner oavsett kön.

Skillnaden i inkomster i relation till befolkningen har också ökat under den studerade perioden. Brottsoffrens genomsnittliga inkomst minskade från omkring 70 procent till drygt hälften av befolkningens genomsnittliga inkomster, och gärningspersonernas minskade från omkring 60 till omkring 50 procent. Andelen som tillhörde befolkningens lägsta inkomstdecil ökade också bland både offer och gärningspersoner.

Den genomsnittliga disponibla inkomsten var relativt lika för gärningspersonerna mellan de olika typerna av dödligt våld. Undantag är gärningspersoner vid dödligt våld i nära relation, som i genomsnitt hade en högre disponibel inkomst. Bland brottsoffren varierade de genomsnittliga inkomsterna mer mellan olika typer av dödligt våld. Lägst genomsnittlig disponibel inkomst hade offren för dödligt våld vid konflikter i kriminell miljö.

Andelen som tillhörde den lägsta inkomstdecilen i befolkningen var störst när det gäller dödligt våld i kriminell miljö: 62 procent av offren och 59 procent av gärningspersonerna. Andelen var väsentligt lägre bland offer och gärningspersoner vid dödligt våld i nära relation (33 respektive 40 procent) och bland offer för övrigt dödligt våld inom familj (30 procent).

Ej skälig levnadsnivå

Bland brottsoffren och gärningspersonerna var det omkring en femtedel (19 respektive 23 procent) som hade en disponibel inkomst per hushållsmedlem som låg under gränsen för en skälig levnadsnivå, och där hushållets samlade inkomster därmed inte räckte för att betala familjens nödvändiga baskonsumtion. Andelen i befolkningen med låg inkomststandard, vilket är ett snarlikt mått, var under samma period väsentligt lägre – i genomsnitt 6 procent respektive år 2011–2020.

Bland brottsoffren levde en betydligt mindre andel av kvinnorna än männen under gränsen för en skälig levnadsnivå: 10 procent av kvinnorna och 23 procent av männen.

Sett till utvecklingen över tid har skillnaden i relation till befolkningen ökat. Andelen med låg inkomststandard minskade något i befolkningen som helhet under perioden 2012–2021, från 7 till 5 procent. Bland brottsoffren ökade i stället andelen som tillhörde ett hushåll med ej skälig levnadsnivå, från omkring 15 till drygt 20 procent. Bland gärningspersonerna ökade andelen något under perioden 2012–2017, för att därefter minska igen till omkring samma nivå som i periodens början.

Bland brottsoffren var andelen som hade en ej skälig levnadsnivå större bland offer för dödligt våld i samband med konflikter i kriminell miljö än bland offer för dödligt våld i nära relation och övrigt dödligt våld inom familj. Bland gärningspersonerna var andelen däremot störst vid övrigt dödligt våld inom familj (33 procent) och lägst bland gärningspersoner vid dödligt våld i nära relation (13 procent).

Boendeområde och hushållstyp

Boendeområde utifrån socioekonomisk status

Det var en väsentligt större andel av brottsoffren och gärningspersonerna vid dödligt våld än i befolkningen som helhet som bodde i områden med socioekonomiska utmaningar. Bland offren och gärningspersonerna var andelen som bodde i områden med stora socioekonomiska utmaningar tre gånger så stor (16 respektive 15 procent) som i befolkningen som helhet (5 procent).

Sett över perioden 2012–2021 har det inte skett så stora förändringar i hur stor andel av befolkningen som bodde i områden med socioekonomiska utmaningar. Bland gärningspersonerna ökade däremot andelen som bodde i sådana områden från omkring 20 till 30 procent. Bland brottsoffren låg andelen som bodde i områden med socioekonomiska utmaningar högre i mitten av perioden (2015–2018), men på ungefär samma nivå i periodens början och slut. Det gäller dock inte offer för dödligt våld i nära relation, där andelen som bodde i områden med socioekonomiska utmaningar ökat.

I befolkningen som helhet var andelen som bodde i olika områdestyper likartad bland kvinnor och män. För offren och gärningspersonerna gäller däremot att en större andel av männen än av kvinnorna bodde i områden med socioekonomiska utmaningar. Yngre brottsoffer och gärningspersoner bodde i högre grad i områden med socioekonomiska utmaningar än de äldre. Bland både offer och gärningspersoner var andelen som bodde i områden med socioekonomiska utmaningar störst vid dödligt våld i kriminell miljö, 46 procent i båda grupperna.

Hushållstyp och ensamstående med barn

Brottsoffren och gärningspersonerna bodde i ensamhushåll i högre grad än befolkningen som helhet (med eller utan barn). När det gäller ensamstående hushåll med barn var det nästan dubbelt så stor andel bland brottsoffren och gärningspersonerna som tillhörde ett sådant hushåll (12 respektive 13 procent) jämfört med befolkningen som helhet (7 procent). Även här har skillnaden mellan befolkningen som helhet och såväl offer som gärningspersoner vid dödligt våld ökat över tid. Andelen bland offren och gärningspersonerna som tillhörde ett ensamstående hushåll med barn var särskilt stor vid dödligt våld i samband med konflikter i kriminell miljö (19 respektive 22 procent) och vid övrigt dödligt våld inom familj (15 respektive 20 procent).

Inrikes och utrikes bakgrund

Det var mer än dubbelt så stor andel bland brottsoffren och gärningspersonerna som hade utländsk bakgrund (49 respektive 43 procent) som i befolkningen som helhet (21 procent). Bland såväl brottsoffren som gärningspersonerna var det en större andel av männen (53 respektive 44 procent) än av kvinnor (38 respektive 30 procent) som hade utländsk bakgrund. Överrepresentationen av personer med utländsk bakgrund var större bland brottsoffren än bland gärningspersonerna.

Personer med utländsk bakgrund var överrepresenterade i alla åldersgrupper. Överrepresentationen var dock större bland yngre än bland äldre personer, vilket gäller för både offer och gärningspersoner. När det gäller offren för dödligt våld var överrepresentationen särskilt stor för inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar i åldersgrupperna 20–24 år och 25–29 år. Bland dessa var det 173 respektive 116 offer för dödligt våld
per 100 000 i befolkningen, jämfört med 16 brottsoffer per 100 000 bland
inrikes födda med två inrikes födda föräldrar.

Andelen med utländsk bakgrund var störst vid dödligt våld i samband med konflikter i kriminell miljö: 80 procent bland brottsoffren och 64 procent bland gärningspersonerna.

Sett över tid har överrepresentationen av personer med utländsk bakgrund ökat bland offren. När man delar upp personerna i olika åldersgrupper framgår att det i första hand gäller yngre brottsoffer. Den ökade överrepresentationen av unga med utländsk bakgrund bland offren för dödligt våld hänger delvis samman med ökningen av skjutvapenvåldet i kriminella miljöer, där unga män ofta faller offer. Men andelen med utländsk bakgrund har ökat även bland offren inom övriga typer av dödligt våld, vilket innebär att utvecklingen inte enbart kan tillskrivas ökningen av antalet fall i kriminell miljö.

Bilden för gärningspersonerna är inte lika entydig. Överrepresentationen ökade i slutet av perioden i vissa åldersgrupper även bland gärningspersonerna, men samtidigt var överrepresentationen ungefär densamma i början av den studerade perioden i samma åldersgrupper. Bland gärningspersonerna syns en ökning av andelen med utländsk bakgrund endast inom kriminell miljö, men inte för övriga typer av dödligt våld.

Födelseregion

Antalet som fallit offer för dödligt våld per 100 000 i befolkningen var störst bland personer födda i Afrika, och därefter bland personer födda i Asien. Bland 16–19-åringar födda i Afrika var exempelvis antalet offer för
dödligt våld 161 per 100 000 i befolkningen, medan antalet var 78 per
100 000 bland 16–19-åringar födda i Asien. Det kan jämföras med 15 per
100 000 bland 16–19-åringar som var födda i Sverige.

Ser man till antalet gärningspersoner per 100 000 i befolkningen syns ett liknande mönster. Personer födda i Afrika var mest överrepresenterade i alla åldersgrupper. Störst var antalet gärningspersoner per 100 000 bland 20–24-åringar födda i Afrika (175 per 100 000). Det var dock i de flesta
åldersgrupper ett större antal gärningspersoner per 100 000 bland
personer födda i Övriga Europa (en kategori som här även inkluderar
Sydamerika, Nordamerika och Oceanien) än bland personer födda i Asien,
vilket skiljer sig från mönstret när det gäller offer för dödligt våld.

Vistelsetid

De utrikesfödda brottsoffren och gärningspersonerna hade ofta vistats länge i Sverige innan den dödliga våldshändelsen. Det är möjligen ett väntat resultat, eftersom studien omfattar de brottsoffer och gärningspersoner som hade ett personnummer och därmed var folkbokförda i landet vid tiden för det dödliga våldet. Brottsoffren och gärningspersonerna hade i genomsnitt vistats i landet i 16 respektive 15 år före det dödliga våldet.

Det var dock stor skillnad i vistelsetid mellan olika individer. Bland brottsoffren varierade vistelsetiden mellan som kortats ungefär 3 veckor och som längst över 60 år, och bland gärningspersonerna mellan mindre än två veckor som kortast, och knappt 70 år som längst.

Tidigare lagförd brottslighet

Totalt 24 procent av brottsoffren och 28 procent av gärningspersonerna hade lagförts för brott under året innan det dödliga våldet. Det var en över 20 gånger större andel än i befolkningen som helhet, där i genomsnitt 1,2 procent av befolkningen i åldern 15 år och äldre hade lagförts för brott respektive år 2004–2020. Sett över tid har skillnaden i lagföringsfrekvens mellan befolkningen som helhet och offer och gärningspersoner vid dödligt våld ökat. Andelen lagförda var väsentligt högre bland män än bland kvinnor, såväl bland brottsoffren och gärningspersonerna som i befolkningen som helhet. Bland såväl brottsoffren som gärningspersonerna var andelen tidigare lagförda störst vid dödligt våld i samband med konflikter i kriminell miljö.

Narkotikabrott var den brottskategori som störst andel var tidigare lagförda för. Därefter följer för såväl brottsoffren som gärningspersonerna olika trafikrelaterade brott, stöld, rån och tillgreppsbrott, brott mot vapen- eller knivlagen och olika typer av våldsbrott (brott mot liv och hälsa).

Andelen som lagförts för narkotikabrott har ökat bland både brottsoffren och gärningspersonerna under åren 2005–2021. Det här följer en mer allmän utveckling där antalet lagföringsbeslut totalt sett ökat när det gäller narkotikabrott – en ökning som i första hand förklaras av polisens prioriteringar och rättsväsendets arbete snarare än av förändringar i den faktiska brottsligheten. Bland brottsoffren har även andelen som lagförts för minst ett brott mot vapen- eller knivlagen fördubblats, åtminstone sett i relation till åren 2005–2009, och en ökad andel lagförda för brott mot vapen- eller knivlagen syns också för gärningspersonerna i slutet av perioden.

I studien Offer och gärningspersoner vid dödligt våld undersöker Brå brottsoffrens och gärningspersonernas socioekonomiska situation och demografiska bakgrund vid tiden för det dödliga våldet, liksom deras tidigare brottsbelastning. Studien kartlägger likheter och skillnader mellan gärningspersoner och offer, mellan män och kvinnor, mellan olika åldersgrupper samt mellan olika typer av dödligt våld. Med hjälp av officiell statistik och tidigare forskning görs också jämförelser med befolkningen i stort, och studien beskriver också förändringar över tid under perioden 2005–2021.