Polisanmälda hatbrott 2022

Samtliga hatbrottsmotiv

I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 2 834 identifierade hatbrottsmotiv. (Hatbrottsmotiven utgår enbart från huvudbrottet i varje anmälan, vilket är det brott i anmälningen som har strängast straffskala.) Av dessa var det på en övergripande nivå vanligast med främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (53 procent), följt av hatbrott mot religiösa grupper (16 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (12 procent). Slutligen bedömdes 19 procent av samtliga hatbrottsmotiv vara ospecificerade. I dessa anmälningar framgick det att det rörde sig om ett hatbrott, men det gick inte att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmäla brottet.

Ofredande (vilket inkluderar sexuellt ofredande) var den vanligaste brottskategorin bland samtliga hatbrottsmotiv och utgjorde 24 procent av alla brott med hatbrottsmotiv. Hets mot folkgrupp och skadegörelse (ofta i form av klotter) förekom ungefär lika ofta, 19 procent vardera, följt av ärekränkning (14 procent) och olaga hot (12 procent).

Den vanligaste brottsplatsen i anmälningarna var allmän plats (20 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (17 procent). Skolan var en relativt vanlig brottsplats också, cirka 15 procent av anmälningarna gällde hatbrott som hade skett där. De digitala miljöerna förekom som brottsplats i ungefär lika stor utsträckning, cirka 14 procent.

I statistiken redovisas även tillvägagångssättet för hatbrottet. Verbala eller andra kränkningar som inte är fysiska var det vanligaste tillvägagångssättet bland samtliga hatbrott (33 procent). Ungefär lika vanligt var det att hatbrottet innefattade någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med hatbrottsmotiv (32 procent), och fysiska kränkningar eller attacker förekom i cirka 16 procent av anmälningarna. Hatbrott via digitala kanaler som offentliga inlägg och chattar utgjorde 7 procent av anmälningarna.

Den utsatta var en man i 37 procent av anmälningarna och en kvinna i 26 procent. I 31 procent av anmälningarna var det ingen fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar gällde till stor del brott som skadegörelse och hets mot folkgrupp.

Gärningspersonen var en man i 46 procent av anmälningarna och en kvinna i 14 procent. I 36 procent av anmälningarna var dock gärningspersonens kön okänt, vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen, som exempelvis klotter.

Ungefär en tiondel (12 procent) av alla anmälningar gällde hatbrott som skedde mot en person som var i tjänst när händelsen inträffade.

Det var allra vanligast att gärningspersonen var okänd för den utsatta eller att den utsatta endast kände till personen till namn eller utseende (27 respektive 9 procent). I en tiondel (10 procent) av anmälningarna var gärningspersonen en granne till den utsatta.

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott

Bland de hatbrottsmotiv som identifierades 2022 var 17 procent afrofobiska, 1 procent antiziganistiska, 1 procent hatbrott mot samer och 35 procent i kategorin övriga främlingsfientliga och rasistiska motiv. Den sistnämnda kategorin inkluderade dels generella och ospecificerade främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv, dels hatbrott riktade mot specifika etniciteter och nationaliteter som var för få för att särredovisas.

Precis som för år 2020 har de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten en varierad brottsstruktur. Allra vanligast var att utsättas för ofredanden och ärekränkningsbrott men även hot och våld var relativt vanligt. Hatbrotten skedde oftast i eller i anslutning till den utsattas hem eller på allmän plats, men även i skola, i kollektivtrafiken och i digitala miljöer. Allt som oftast var det en man som utsattes och det vanligaste var att utsättas för någon form av verbal eller annan kränkning som inte var fysisk (t.ex. att bli förföljd av någon). Gärningspersonen var ofta en man och många gånger var personen okänd för den utsatta. Dock var det nästan lika vanligt att gärningspersonen var bekant på något vis till den utsatta, exempelvis en granne.

Bland afrofobiska hatbrott var det vanligast att utsättas för ärekränkning, vilket skiljde sig från alla andra hatbrottsmotiv då ofredanden förekom oftare. Brottsplatsen var ofta på allmän plats eller i skolan. Det var även vanligt att utsättas i digitala miljöer eller i anslutning till ens hem. Att utsättas i skolan var vanligare bland de afrofobiska hatbrotten än vid de flesta andra motiven.

Hatbrott mot religiösa grupper

Bland hatbrotten mot religiösa grupper var islamofobiska hatbrott vanligast (8 procent av samtliga hatbrottsmotiv), följt av antisemitiska (4 procent), övriga hatbrott mot religiösa grupper (3 procent) samt kristofobiska hatbrott (1 procent). De antisemitiska hatbrotten utgjordes till stor del av hets mot folkgrupp, som oftast inte är riktat mot en specifik person, och brotten skedde oftast i digitala miljöer men även på offentlig plats och i skolan. De islamofobiska hatbrotten skiljde sig åt från de antisemitiska då de oftare innefattade ofredanden, vilka vanligtvis skedde på offentlig plats eller i eller i anslutning till den utsattas hem. Det var också bland de islamofobiska hatbrotten som störst andel kvinnor utsattes, jämfört med alla andra hatbrottsmotiv.

Hbtqi-relaterade hatbrott

De hbtqi-relaterade hatbrotten inkluderade homofobiska hatbrott (6 procent), transfobiska hatbrott (3 procent) och övriga hbtqi-relaterade hatbrott (3 procent). Bland de hbtqi-relaterade hatbrotten var det vanligast att utsättas för ofredanden men även för hot och våld, i något större utsträckning än bland de andra motivgrupperna. Det var också relativt vanligt att utsättas i digitala miljöer, genom chattar, offentliga inlägg men även direktmeddelanden. En stor andel av de utsatta var män och gärningspersonen var oftast någon som var okänd för den utsatta.

Bland de transfobiska hatbrotten var det en övervägande del av hatbrotten som skedde i digitala miljöer, vilket förklarar att de vanligaste tillvägagångssätten för hatbrottet var att skriva något kränkande via en chatt, direktmeddelanden eller via offentliga inlägg. Till skillnad från de andra motiven var det också relativt få anmälningar bland de transfobiska hatbrotten som saknade en fysisk person som utsatt. Det vill säga, en stor andel av de anmälda transfobiska hatbrotten riktades mot en specifik person.

De övriga hbtqi-relaterade hatbrotten bestod till stor del av olika former av skadegörelse (ofta klotter) mot htbqi-relaterade evenemang och föreningar, samt skadegörelse av Pride-flaggor.

Hatbrott markerade av polisen

I polisens ärendehanteringssystem DurTvå ska anmälningsupptagaren markera ifall det som anmäls kan vara ett möjligt hatbrott eller inte. Av de polisanmälningar som upprättades 2022 hatbrottsmarkerades 4 788 stycken. Det är en markant minskning av antalet hatbrottsmarkerade anmälningar jämfört med 2020 då 6 301 polisanmälningar hade hatbrottsmarkerats. Antalet hatbrottsmarkerade anmälningar har minskat successivt sedan 2018 då drygt 9 000 anmälningar hatbrottsmarkerades. Vad som föranlett minskningen är dock oklart i dagsläget.

I Brås granskning av de hatbrottsmarkerade polisanmälningarna 2022 identifierades ett hatbrottsmotiv i 2 695 anmälningar, och 3 548 brott. Det motsvarar ungefär 56 procent av det totala antalet hatbrotts­markerade anmälningar, vilket är en ökning med 2 procentenheter från 2020 då motsvarande kategori uppgick till 54 procent. I 39 procent av anmälningarna kunde Brå inte identifiera ett hatbrottsmotiv, vilket är en minskning med 2 procentenheter från 2020, då motsvarande kategori uppgick till 41 procent. I 5 procent av anmälningarna bedömde Brå att det potentiellt fanns ett hatbrottsmotiv men att informationen i polisanmälan var för knapphändig för att fastställa det.