Köp av sexuella tjänster

Sammanfattning

Många arenor omfattas inte av polisens arbete

Antalet anmälda sexköpsbrott har ökat gradvis sedan brottet infördes, särskilt de senaste två åren. Hur många brott som anmäls beror dock i stor utsträckning på hur polisen arbetar och vilka prioriteringar de gör. Idag är arbetet främst inriktat mot så kallade eskortsidor – en välmotiverad prioritering, eftersom sexköpsbrottsligheten där ofta kan kopplas till organiserad brottslighet. Dock förekommer sexköpsbrott på långt fler arenor, exempelvis på massagesalonger och på andra internetforum än eskortsidor. Brås bedömning är att polisens arbete behöver breddas till fler arenor, så att en avskräckande effekt kan upprätthållas.

Ett bredare fokus kan stärka skyddet för utsatta säljare

Ett breddat arbete skulle också svara mot ett annat av sexköpslagens ursprungliga syften, nämligen att ge skydd och stöd till personer i prostitution. Detta uppnås genom samverkan mellan polis och socialtjänst, men med dagens fokus på eskortsidor riskerar polis och socialtjänst att missa grupper såsom ekonomiskt utsatta kvinnor boende i Sverige, hbtqi-personer, särskilt utsatta migranter samt kvinnor och även män i missbruk.

Brå ser att samverkan mellan polis och socialtjänst har fått en rejäl skjuts framåt de senaste åren genom så kallade regionkoordinatorer. Regionkoordinatorerna är specialutbildade socialtjänstanställda som har en tät samverkan med polisen och en särskild kompetens inom området människohandel och prostitution.

Dock bedömer Brå att samverkan mellan den lokala socialtjänsten och polisen generellt behöver bli mer aktiv. På många platser i landet behöver socialtjänsten också bättre kunskap och rutiner när det gäller stöd till människohandelsoffer och andra personer i prostitution.

En stor andel av de anmälda sexköpen klaras upp

I 58 procent av de ärenden Brå studerat har polisen kunnat fullfölja utredningen och redovisa förundersökningen till åklagare. Högst uppklaring har de ärenden där brott upptäckts genom polisens uppsökande arbete, där nio av tio har redovisats till åklagare. Övriga ärenden har ofta sämre förutsättningar och andelen nedlagda ärenden är fler.

Hela straffskalan används inte

Liksom tidigare genomgångar av utdömda påföljder för köp av sexuell tjänst visar Brås studie att hela straffskalan inte används. I de allra flesta fall får sexköparen i princip per automatik 50 dagsböter. I flera av studiens ärenden förekommer dock försvårande omständigheter som eventuellt hade kunnat leda till en strängare påföljd eller till att sexköpet kunnat utredas som våldtäkt, exempelvis att säljaren varit narkotika- eller alkoholpåverkad eller att sexköpet har avtalats genom en tredje part.

Polisens dominerande arbetssätt – med målet att snabbt avsluta utredningar i samband med ingripandet – kan motverka att försvårande omständigheter och annan brottslighet mot säljaren utreds. Här är det viktigt att polisen gör avvägningar så att utredningarna kan vara tidseffektiva utan att tumma på behovet av att undersöka säljarens situation.

Säljare får sällan målsägandestatus i sexköpsbrott

Sedan förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes har straffbestämmelsen haft ett dubbelt skyddsintresse; lagen ska skydda både allmänheten och den individuella säljaren. Det innebär att det finns en möjlighet att ge den säljande parten målsägandestatus i sexköpsbrottet. Brås studie visar dock att praxis är att säljaren hanteras som vittne.

Brå har även analyserat möjliga effekter av att rutinmässigt ge den som säljer sexuella handlingar målsägandestatus. Detta skulle enligt analysen få effekter på flera plan. Sett ur den individuella säljarens perspektiv skulle det innebära en utökad tillgång till stöd och information under rättsprocessen.

Att införa målsägandestatus skulle även få effekter för polisens spanings- och utredningsarbete. Å ena sidan skulle det kunna leda till en högre prioritering av brottet och en förbättrad utredning av försvårande omständigheter. Å andra sidan skulle det bli svårare för polisen att invänta att brottet fullbordas innan man griper en misstänkt sexköpare. Detta kan i sin tur leda till bevisproblem och svårigheter att lagföra gärningsmän. Även möjligheten att bedriva spaningsarbete i människohandelsärenden kan försvåras om möjligheterna att avvakta med ett ingripande begränsas.

En sådan här förändring skulle också kunna leda till mer övergripande straffrättsliga svårigheter som kräver ytterligare analys. Dels vad gäller förhållandet mellan lagstiftningens olika skyddsintressen, dels säljarens möjlighet att ge ansvarsbefriande samtycke.