Penningtvättsbrott
En uppföljning av lagens tillämpning
I den här rapporten beskrivs hur misstänkta penningtvättsbrott upptäcks, och vilka personer och ärenden det är som misstänks. Vilka ärenden leder till åtal och vilka faktorer är avgörande för en fällande dom?
Relaterat material

Fakta om publikationen
- Författare
- Övrig information
- © Brottsförebyggande rådet 2019
- urn:nbn:se:bra-869
- Rapport 2019:17
Pressmeddelande
Färre organiserade brottslingar än förväntat döms för penningtvättsbrott
Anmälningar om penningtvätt har ökat kraftigt sedan den nya lagen infördes i juli 2014. Majoriteten av ökningen kan kopplas till bedrägerier och då särskilt annonsbedrägerier. Däremot fångar den nya lagen inte upp storskalig ekonomisk och organiserad brottslighet i någon större utsträckning, vilket var en av intentionerna med lagstiftningen. Det visar en ny rapport som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerar idag.
År 2015 och 2016 anmäldes omkring 2 000 penningtvättsbrott per år. År 2018 ökade anmälningarna kraftigt till 7 000 och antalet misstänkta mer än fördubblades. Bedrägerier står för en majoritet av anmälningarna. Främst är det annonsbedrägerierna som ökat.
– Bedrägerier är ofta förbrott till penningtvätt och eftersom bedrägerierna har ökat så påverkar det också anmälningar om penningtvätt. Ett typexempel på bedrägeri är annonsbedrägeri som innebär att en person köpt en vara och gjort en transaktion utan att någon vara levereras. Den som tar emot pengarna utan att leverera varan, är den som kan misstänkas för penningtvättsbrott, säger Karolina Hurve, utredare, Brå.
Under 2015-2017 ökade antalet lagförda penningtvättsbrott från omkring 200 till omkring 1 000, en ökning med 400 procent. I 74 procent av domarna under 2015-2017 var bedrägeri förbrott till penningtvättsbrottet. När bedrägeri var förbrott ledde det i 88 procent till fällande dom. Då förbrottet var annonsbedrägeri blev det fällande dom i 93 procent av fallen. När bedrägerier inte var förbrott, blev det däremot en friande dom i drygt hälften av åtalen.
– Ett av syftena med den nya lagen var att komma åt multikriminella, men förhållandevis få domar omfattar den typen av brottslingar. Det kan bland annat bero på att det inte finns särskilt många instanser som har resurser och uthållighet att utreda mer komplicerade ärenden, säger Karolina Hurve.
Mer avancerade penningtvättsbrott är komplicerade att utreda och det kan vara svårt att få en sammanhållen bild. För att kunna identifiera penningtvätt i en utredning, krävs fler personer med finansiell kompetens, särskilt inom polisen. En rekommendation är att polisen ser över hur den finansiella kompetensen är organiserad internt och om den är rätt dimensionerad för att kunna utreda komplexa ärenden.
– För att komma åt penningtvättsbrott är det bland annat viktigt att arbeta förebyggande mot bedrägerier. Det har sannolikt mer effekt än ett brottsbekämpande arbete, eftersom den stora mängden penningtvättsbrott inte kan utredas bort, säger Karolina Hurve.
Kontakt
Sammanfattning
I teorin beskrivs penningtvätt ofta som ett sätt att omvandla pengar från brottslig verksamhet till tillgångar som kan redovisas öppet, men i praktiken handlar det många gånger om att försvåra spårningen av brottsvinster, snarare än att ”tvätta pengar vita”.
Rapporten visar att det främst är enklare bedrägerier som filtreras fram i rättskedjan, medan organiserad brottslighet och avancerade penningtvättsupplägg inte leder till dom i samma utsträckning. Det framkommer att penningtvättsbrottslagen delvis är svår att tillämpa, och att domslut i viss mån är oförutsägbara.
Penningtvättsbrottslagen infördes 2014, för att bekämpa ekonomisk och organiserad brottslighet och för att öka möjligheterna att säkra och återta egendom som varit föremål för penningtvätt.
Brå har här undersökt hur lagen tillämpats under perioden 2015–2017, i en studie som baserats på kriminalstatistik och registeruttag, tingsrättsdomar och intervjuer.
Rapporten riktar sig i första hand till rättsväsendets aktörer.