Hatbrott 2018

Sammanfattning

Om rapporten

Hatbrott 2018 är en deskriptiv sammanställning över struktur och utveckling, och inkluderar statistik över hatbrottmotiv, brottsplats och relation mellan gärningsperson och utsatt. Därutöver redovisas en sammanställning av handläggningsbeslut för polisanmälda brott 2016 som Brå identifierat innehålla ett hatbrottsmotiv.

Ett hatbrott kan vara allt från klotter till mord – det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i termen hatbrott råder internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.

Rapporten riktar sig till alla som vill veta mer om hatbrott, såväl regering, riksdag och rättsväsende som allmänhet, intresseorganisationer, medier och forskare.

• Under 2018 identifierades 7 090 anmälda brott med ett hatbrottsmotiv, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med 2016 och med 29 procent jämfört med 2013.
• Störst ökning av antalet brott med identifierat hatbrottsmotiv jämfört med 2016 syns för främlingsfientligt/rasistiskt och antisemitiskt motiv, och motivet som rör sexuell läggning.

Fördelningen av hatbrottsmotiv

• Det främlingsfientliga/rasistiska motivet svarade för 69 procent av alla polisanmälningar med identifierat hatbrottsmotiv 2018 och är i likhet med tidigare år den största kategorin. I denna kategori ingår även det afrofobiska och det antiromska motivet (13 procent respektive 2 procent).
• Sexuell läggning identifierades som motiv i 11 procent av anmälningarna, medan det islamofobiska motivet utgjorde 8 procent av samtliga anmälda brott med hatbrottsmotiv.
• Antisemitiska, kristofobiska och andra antireligiösa hatbrott stod för 4 procent vardera, och 1 procent av samtliga hatbrott kategoriserades som transfobiska. De olika hatbrottsmotiven fördelade sig ungefär likadant 2018 som 2016.

Relation mellan gärningspersonen och den utsatta

• Ökningen av det totala antalet anmälningar över tid beror till största delen på en ökning av polisanmälningar om brott som saknar målsägare eller där målsägaren är juridisk, såsom kommuner, myndigheter, föreningar, företag eller andra verksamheter. Nästan en tredjedel av polisanmälningarna 2018, 30 procent, rörde ett brott utan fysisk målsägare, och andelen brott av den här typen har mer än fördubblats sedan 2013, då motsvarande siffra var 14 procent.
• Exempel på brottstyper som många gånger saknar fysisk målsägare är skadegörelse/klotter och hets mot folkgrupp. Den senare är en brottstyp som i juridiken räknas som brott mot allmän ordning, och alltså inte kräver att brottet riktats mot en specifik person. I antal brott rör det sig om en ökning från nästan 800 anmälningar 2013 till nästan 2 100 anmälningar 2018. Antalet anmälningar om brott mot en fysisk målsägare har däremot legat på en relativt jämn nivå sedan 2013 (mellan 4 710 och 5 220 anmälningar).
• Fördelningen av brott som saknar fysisk målsägare varierar beroende på motiv, och i ungefär hälften av anmälningarna med antisemitiska motiv (49 procent) saknades en fysisk målsägare 2018. En anledning kan vara den stora andelen fall av hets mot folkgrupp (45 procent vid antisemitiska hatbrott). Även vid islamofobiska och kristofobiska hatbrott saknar en stor andel brott fysisk målsägare (34 respektive 39 procent), medan andelen är betydligt mindre vid antiromska hatbrott (7 procent).

Brottstyp

• Olaga hot och ofredande var vanligast vid nästan samtliga motiv, och då särskilt vid andra antireligiösa hatbrott, där andelen utgjorde 65 procent (jämfört med 34–46 procent för övriga motiv). Vid det antisemitiska motivet var däremot hets mot folkgrupp vanligast (45 procent). Hets mot folkgrupp utgör en stor andel även vid det islamofobiska motivet (32 procent) medan skadegörelse/ klotter är särskilt vanligt bland kristofobiska hatbrott (39 procent).
• Sett över tid har fördelningen förändrats. Andelen våldsbrott har minskat med 7 procent sedan 2013. Under samma period har skadegörelse/klotter och hets mot folkgrupp ökat med 115 respektive 87 procent, medan olaga diskriminering har minskat med 43 procent.

Brottsplats

• Den vanligaste brottsplatsen i anmälningarna 2018 var en allmän plats, såsom gator, torg eller parker (22 procent). I 15 procent av anmälningarna var brottsplatsen internet, medan 13 procent av de anmälda brotten skedde i eller i nära anslutning till den utsattas hem.
• Fördelningen av brottsplatserna såg ungefär likadan ut 2018 som 2016, bortsett från att andelen brott på internet hade ökat (från 9 procent till 15 procent) och andelen brott på asylboende hade minskat (från 6 procent till 1 procent). Ökningen av brott på internet kan till viss del förklaras av ökningen av brottet hets mot folkgrupp, som många gånger sker på internet.

Handlagda hatbrott

• Årets redovisning av handlagda brott utgår från de polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv som registrerades 2016 och som Brå redovisade i den senaste rapporten om hatbrott (Hatbrott 2016). Slutredovisningsuppgifter inhämtades från polis och åklagare den 30 juni 2019. Redovisningen utgår från de beslut som fattats avseende det brott som utgjorde huvudbrottet i anmälan och som bedömts vara ett hatbrott.
• Av de nästan 6 420 brott som registrerades 2016 och som handlades fram till och med den 30 juni 2019 personuppklarades 3 procent.
  Nästan hälften av brotten (49 procent) lades ned efter utredning, varav 4 procentenheter FU-begränsades. Ungefär lika stor andel (47 procent) direktavskrevs, det vill säga lades ned utan att en utredning hade inletts, varav 4 procentenheter FU-begränsades.
• Den 30 juni 2019 var mindre än 0,5 procent av anmälningarna fortfarande under utredning (drygt 20 anmälda brott).