Kriminaliseringen av narkotikabruk
Illegal hantering av narkotiska preparat har under de senaste tre decennierna varit en av de stora samhällsfrågorna. I denna rapport utvärderas vilka konsekvenser kriminaliseringen av bruk av narkotika år 1988, och den efterföljande straffskärpningen år 1993, har haft när det gäller rättsväsendets arbete mot narkotikamissbruk.

Fakta om publikationen
- Författare
- Övrig information
- © Brottsförebyggande rådet 2000
- urn:nbn:se:bra-26
- Rapport 2000:21
Om rapporten
Restriktiv narkotikapolitik
Till en början sågs narkotikaproblemet i första hand som en socialpolitisk angelägenhet, men också som en uppgift för kriminalpolitiken. Med tiden har narkotikafrågan fått en egen plats i den politiska debatten. Den svenska narkotikapolitiken kännetecknas av en restriktiv hållning till all icke medicinsk hantering av narkotika.
Det övergripande syftet med den svenska narkotikapolitiken är att minska nyrekryteringen av narkotikamissbrukare, förmå fler missbrukare att upphöra med sitt missbruk och minska utbudet av narkotiska preparat. För rättsväsendets del innebär det att bekämpa såväl organiserad narkotikabrottslighet som enskilda personers narkotikamissbruk.