I vilka miljöer och sammanhang begås hatbrott mot samer? Vad leder brotten till för de drabbade? Och vilka åtgärder kan förstärka arbetet med att motverka brotten? Den här rapporten presenterar resultatet av Brås studie om hatbrott mot samer.
Pressmeddelande
Hatbrott mot samer liknar på många sätt hatbrott mot andra minoritetsgrupper i Sverige, men samtidigt finns flera tydliga skillnader. Brotten sker oftare i en lokal kontext, och riktas även mot renar och rennäringen. Det visar en ny rapport från Brå.
Hatbrott mot samer förekommer i många olika miljöer och sammanhang, som exempelvis i skolan, i hemmiljö, på arbetsplatser och inte minst på nätet. Kränkande uttryck och fördomar om vad som är påstådda samiska karaktärsdrag är återkommande, och riktas mot enskilda samer men även mot samer generellt.
– För en del av brotten finns många likheter med hatbrott riktade mot andra minoriteter. Brotten sker där man rör sig i vardagen även om andra kränkande ord används när det handlar om samer, säger Lisa Wallin som varit projektledare för studien.
Många av de polisanmälda hatbrotten avser renar som skjutits eller som blivit påkörda av bil eller skoter. Brottsplatsen är ofta skogen och vittnen saknas. I studiens intervjuer framkommer att personer inom rennäringen även blir utsatta för både hot och trakasserier, något som sällan polisanmäls.
– Ofta känner man den som hotar och man vill inte göra situationen värre genom att göra en polisanmälan. Ord står mot ord och förtroendet för polisen är inte alltid så högt, säger utredare Lou Huuva.
En del av hatbrotten som drabbar rennäringen tar avstamp i konflikter med markägare, jägare och bönder som inte vill att renar vistas på vissa områden, eller som känner sig begränsade av renskötselrätten. Flera upplever även ett ökat hat i samband med olika rättsprocesser som behandlar samiska rättigheter.
Renskötare i vissa samebyar uppger att utsatthet och oro för brott bidrar till en otrygghet som påverkar dem i vardagen. Hatbrotten skapar inte bara oro för de som direkt drabbas utan för alla som vill uttrycka sin samiska identitet öppet. Flera beskriver hur de undvikit att bära samiska klädesplagg eller att berätta om sitt samiska ursprung i vissa sammanhang, av rädsla för att utsättas.
För att brotten ska anmälas och identifieras i större utsträckning behövs åtgärder för att öka kännedomen om hatbrott både bland samer och inom polisen. Polisen behöver även arbeta med förtroendehöjande åtgärder riktade mot framför allt samer inom rennäringen, och hatbrott mot samer behöver inkluderas i lokala och regionala lägesbilder.
För att öka kunskapen om samers utsatthet för hatbrott och rasism behövs även ytterligare studier. Till exempel har det gjorts flera studier som undersökt attityden till och fördomar om andra minoritetsgrupper i Sverige, men ingen av dessa har inkluderat frågor om samer.
– Det är en tydlig brist, då hatbrott utgår från fördomar och negativa föreställningar. Att öka kunskapen om samer är med andra ord grundläggande för att motverka hatbrotten. Här är till exempel skolan en viktig aktör, säger Lisa Wallin.
Av både intervjuer och av polisanmälningar framgår att hat mot samer förekommer i olika typer av miljöer och sammanhang. Det kommer till uttryck i skolan, på arbetsplatsen, i hemmiljö, på offentliga platser och inte minst på internet. Grovheten varierar från kränkande beskrivningar av samer till grövre rasistiska tillmälen, hot och våldsbrott.
Även om vem som helst med en samisk identitet kan utsättas, framstår risken att utsättas som större för dem som bär tydliga samiska attribut i form av kläder eller namn som är identifierbart samiska. I intervjuerna lyfts att samer inom renskötarfamiljer kan vara särskilt utsatta för hatbrott.
Rennäringen utsätts för varierande brottslighet. Många av brotten involverar renar och består av olika typer av händelser. Från smitning vid renpåkörning och hundar som jagat eller attackerat renar, till renar som medvetet körts över med skotrar eller skjutits. Brottsplatsen är ofta skogen eller annan avsides plats, och det saknas generellt utpekade gärningspersoner samt vittnen, varför det är svårt att fastställa eventuella hatbrottsmotiv. Personer inom rennäringen utsätts också både för hot och olika former av skadegörelse. Det handlar exempelvis om foderautomater för renar som vandaliserats eller bränts ned samt fordon eller stängsel till rengärden som förstörts.
I intervjuerna framkommer att vissa händelser upplevs aktivera hatbrotten. En del av hatbrotten som drabbar rennäringen tar avstamp i konflikter med markägare, skogsägare och bönder som inte vill att renar vistas på markerna. Andra konfliktsituationer handlar om jägare och skoteråkare som anser sig begränsade av renskötselrätten. Även samebyarnas geografiska placering i förhållande till andra verksamheter kan påverka graden av exponering för hatbrott.
Det finns också tecken på att hatbrotten kan öka när samiska rättigheter erkänns eller uppmärksammas. Exempelvis beskrivs att skadegörelse av skyltar med samiska ortsnamn förekom som mest när dessa först introducerades under slutet av 1990-talet. Flera upplever även ett ökat hat i samband med olika rättsprocesser som behandlar samiska rättigheter.
Något som särskiljer hatbrott mot samer från hatbrott mot andra grupper är att brotten många gånger begås inom mindre samhällen där ”alla känner alla”, och att gärningspersonen ofta är någon som den utsatte känner. I polisanmälningarna förekommer okända gärningspersoner framför allt i ärenden om hets mot folkgrupp, samt i de ärenden där renar skadats eller dödats (där möjligheten att identifiera en gärningsperson är liten).
Hatbrott och rasism mot samer förekommer på olika platser och i olika sammanhang, och ett återkommande tema bland intervjuerna är en oro i vardagen över att inte veta om, hur och när det kan komma att ske. Flera beskriver oron som särskilt påtaglig vid bärandet av kläder som vittnar om en samisk identitet, där den samiska klädedräkten kolt är det vanligaste exemplet.
Risken att utsättas för hatbrott och andra uttryck för rasism leder också till att vissa väljer att dölja sin samiska identitet. Det kan ta sig uttryck i att undvika att bära samiska klädesplagg offentligt eller att inte berätta om sitt samiska ursprung i skolan eller på arbetsplatsen.
Det finns flera orsaker till att det i stor utsträckning saknas studier om samers utsatthet för hatbrott och andra uttryck av rasism. Ett skäl är att gruppen är antalsmässigt liten. Det innebär att inte ens en relativt stor utsatthet får genomslag i statistik som bygger på antalet inkomna anmälningar till polisen eller till andra myndigheter per år.
Anmälningsbenägenheten vid hatbrott är generellt sett låg, och vad gäller brott mot samer så finns det ytterligare faktorer som försvårar. En orsak är att brotten sker i en lokal kontext med kända gärningspersoner. Anmälningsbenägenheten kan också påverkas av den historiska relationen till staten som en följd av den politik som förts mot samer, där rättsväsendet ses som statens förlängda arm.
I rapporten lyfts flera åtgärder som kan öka anmälningsbenägenheten eller på andra sätt bidra till att synliggöra hatbrott och rasism mot samer:
Samer, både med och utan koppling till rennäringen, riskerar att utsättas för hatbrott och andra uttryck för rasism. Risken att utsättas leder till otrygghet och begränsningar i samers vardag samt inverkar på samers möjligheter att utöva sina mänskliga rättigheter. Brottsligheten är i stor utsträckning dold, vilket medför en risk för att stöd och resurser uteblir. Att samers rättigheter erkänns och upprätthålls ska aldrig leda till brottsutsatthet. I samband med att frågor som rör samer allt mer uppmärksammas finns dock en risk att det leder till ett ökat hat. Samhället behöver därför ha en god beredskap för att hantera de hatbrott och andra former av brottsliga uttryck för rasism som en ökad uppmärksamhet kan medföra.
Rapportens sammanfattning finns tillgänglig på lulesamiska och nordsamiska. Översättningarna är utförda av extern översättare.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har inom ramen för ett regeringsuppdrag om hatbrott mot samer fått i uppgift att ta fram ett kunskapsunderlag i syfte att stärka det förebyggande arbetet inom området.
För att belysa studiens frågeställningar har Brå samlat in data från flera olika källor: intervjuer, polisanmälningar och förundersökningar. Brå har också gått igenom forskning och de relativt få studier som finns om rasism, och mer specifikt hatbrott mot samer, i syfte att ge en bakgrund till studiens analyser och resultat.
Majoriteten av de 43 intervjupersonerna består av personer som i olika grad utsatts för hatbrott. Andra intervjupersoner består av representanter för samiska organisationer och föreningar, samt forskare och myndighetspersoner med insyn i brottslighet som drabbar samer.
Med hatbrott avses brott där motivet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, eller annan liknande omständighet.
Det krävs inte att motivet att kränka har varit det enda eller ens det huvudsakliga motivet för brottet, det kan vara ett av flera motiv. Hatbrott kan riktas mot enskilda individer, grupper och organisationer, men även mot exempelvis egendom och byggnader.
Författare: Lisa Wallin och Lou Huuva
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-1181
Rapport 2024:5