Den här kortanalysen undersöker om det finns samband mellan faktorer hos skolan och ifall ungdomar begår något våldsbrott.
Syftet med den här kortanalysen är att undersöka om det finns samband mellan faktorer hos skolan och ifall ungdomar begår något våldsbrott. Med skolfaktorer avses vilken skolkontext som ungdomen befinner sig i. Det kan handla om allt ifrån skolans förmåga att lära ut kunskaper till i vilken utsträckning som skolans elever har sämre socioekonomiska förutsättningar.
Kortanalysen baseras på Skolundersökningen om brott (SUB) 2021, som är en enkätundersökning av Brå bland ungdomar i årskurs nio. Därutöver inhämtades statistik om skolorna från Skolverkets register och Skolinspektionens Skolenkät. En statistisk metod användes som innebär att hänsyn togs till bland annat skillnader i individuella risk- och skyddsfaktorer för våldsbrott mellan ungdomar som går i olika skolor.
I en tidigare kortanalys studerades nyligen skolfaktorers betydelse för elevernas utsatthet för hot och våld i skolmiljö (Brå 2023).
Skolan har potential att påverka om ungdomar begår våldsbrott, inte enbart i skolan utan också på sin fritid. Det finns flera skäl till det. En anledning är att skolan är en av de kontexter där barn och ungdomar lär sig normer för vad som är rätt och fel. Ett annat skäl är att skolgången innefattar inlärning av olika färdigheter som kan påverka ungdomars beteende både i och utanför skolan. Vilken skola som en ungdom går i påverkar också vilka jämnåriga som denne exponeras för och som därmed får inflytande på denne, vilket innebär att skolkontexten under vissa omständigheter kan påverka ungdomar negativt.
Det finns systematiska skillnader mellan olika skolor i ungdomars sannolikhet att begå våldsbrott, även efter att hänsyn togs till skillnader mellan skolorna i individuella risk- och skyddsfaktorer hos de ungdomar som går där. Resultatet är i linje med tidigare liknande undersökningar från både Sverige och andra länder. Det stämmer också överens med naturliga experiment från USA. Enligt dessa påverkar nämligen vilken skola som en ungdom slumpmässigt lottas till sannolikheten att denne kommer att begå våldsbrott eller andra brott.
Skolsegregationen är som störst i storstadskommunerna. Men de systematiska skillnaderna mellan skolor i ungdomars sannolikhet att begå våldsbrott är inte avgränsad till storstäderna. Tvärtom förekom större skillnader mellan skolor inom mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner, jämfört med skolor både inom storstadskommuner och inom kommuner som tillhör eller ligger nära en större stad.
Andelen elever utan någon eftergymnasialt utbildad förälder används här som indikator på socioekonomiska förutsättningar bland elever på skolan. Enligt resultaten har ungdomar som går på en skola med större andel elever utan någon eftergymnasialt utbildad förälder något större sannolikhet att begå våldsbrott. Det stämmer överens med flera tidigare undersökningar från både Sverige och andra europeiska länder där graden av social utsatthet i skolan har undersökts. Sambandet stöds även av naturliga experiment från USA. Enligt dessa begår ungdomar nämligen brott i mindre utsträckning om de lottas till skolor med lägre fattigdom och mindre andel elever som tillhör en etnisk minoritet. I ett annat naturligt experiment ledde även en förändring som ökade skolsegregationen till ökad brottslighet.
Det finns flera potentiella förklaringar till sambandet. Det skulle kunna handla om att stor koncentration av elever med sämre socioekonomiska förutsättningar ger upphov till högre nivå av negativ affekt på skolan, som ilska och missnöje med livet, som i sin tur ökar sannolikheten att begå brott. En annan förklaring skulle kunna vara att det leder till att skolan får högre förekomst av värderingar som är accepterande eller uppmuntrande till brott, och att det är detta som ökar ungdomars sannolikhet att begå brott.
Ungdomar som går på en skola där eleverna i större utsträckning följer ordningsreglerna har något mindre sannolikhet att begå våldsbrott. Sambandet framkommer trots att det kan förväntas vara svårare att få elever att följa reglerna i mer socialt utsatta skolor, eftersom hänsyn togs till bland annat skolans elevsammansättning. Resultatet är i linje med tidigare undersökningar enligt vilka ungdomars sannolikhet att begå brott är mindre om de går på en skola där eleverna i större utsträckning följer regler respektive med större social kontroll. Resultatet stöds också av effektutvärderingar, enligt vilka åtgärder som syftar till att öka regelefterlevnaden på skolan även minskar ungdomars generella brottslighet.
En möjlig förklaring till sambandet skulle kunna vara att när eleverna i låg utsträckning följer reglerna skapas en skolmiljö som är uppmuntrande till olika former av regelbrott, inklusive mot regler nedskrivna i lag. Det kan också handla om att graden av social kontroll på skolan påverkar ungdomars sannolikhet att följa regler både i och utanför skolan.
Det finns även ett flertal skolfaktorer som i undersökningen inte uppvisar ett statistiskt signifikant samband med ungdomars sannolikhet att begå våldsbrott. Däribland hittades inget samband med skolnivån av sociala band till skolan. Det stämmer överens med resultat från liknande undersökningar där ett sådant samband inte heller hittats. En annan skolfaktor som inte uppvisade något samband är andelen elever som går ut grundskolan med gymnasiebehörighet. I tidigare liknande undersökningar om skolprestation är resultaten blandade. I naturliga experiment har vilken skola som ungdomar lottas till haft tydlig effekt på brottslighet även om effekten på skolprestation uteblivit eller varit mycket begränsad, vilket talar för att det främst är något annat som legat bakom effekten på brottslighet.
När resultaten här vägs samman med tidigare undersökningar framstår det som att det går att förebygga brott genom att undvika att det på enskilda skolor uppstår en stor koncentration av elever med sämre socioekonomiska förutsättningar. Det verkar också vara möjligt att minska ungdomars brottslighet genom åtgärder som ökar regelefterlevnaden på skolan. Därutöver finns det forskningsstöd för att det går att minska ungdomars brottslighet via skolbaserade program för inlärning av självkontroll och sociala färdigheter, via principer från kognitions- och inlärningspsykologi.
Författare: Elisabeth Nordén
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-1129
Rapport 4/2023