Bifallna åtal

Brott mot person uppvisar en lägre andel bifallna åtal än övriga brottskategorier i den här analysen, vilket kan bero på att bevisläget generellt sett är sämre i den här typen av mål. Detta gäller särskilt för sexualbrott, som också har en betydligt lägre så kallad fällandegrad än övriga brottstyper. Utvecklingen för brott mot person följer i stort sett utvecklingen för samtliga brott, men minskningen mellan 2019 och 2020 är något kraftigare.

Generellt har samtliga brottskategorier en hög andel bifallna åtal (70–90 procent), och detta är i stort sett oförändrat över tid. Två undantag är brott mot person samt bedrägerier.

Inom kategorin brott mot person som helhet har andelen bifallna åtal ökat under perioden (2015–2020), men minskat mellan 2019 och 2020. För olika brottstyper inom kategorin skiljer sig dock utvecklingen åt. För misshandel har fällandegraden minskat under hela perioden, medan den för olaga hot ökade fram till 2019.

Vad gäller sexualbrott har andelen bifallna åtal ökat mycket mer än motsvarande andel av brotten mot person totalt (från 47 % till 70 %, jämfört med från 71 % till 73 %). Resultaten i den här kortanalysen bekräftar därmed tidigare resultat i Den nya samtyckeslagen i praktiken (Brå 2020),2 och visar därutöver att andelen bifallna åtal fortsatt att öka för sexualbrottsmålen under 2020. Utvecklingen för våldtäkt följer i stort sett utvecklingen för sexualbrott. Sexuellt ofredande uppvisar däremot ett annat mönster, där de väckta åtalen legat på omkring samma nivå, bortsett från årliga variationer, men antalet bifallna åtal ökat sedan 2017.

För bedrägerier har fällandegraden ökat markant under hela den undersökta perioden (från en tidigare betydligt lägre nivå). Den ökade andelen bifallna åtal hänger sannolikt samman med att polis och åklagare utvecklat sitt arbete med att säkra bevisning, och att kunskapen om bedrägerier ökat.