Välfärdsbrott mot kommuner och regioner

Kommuner och regioner köper in tjänster från privata aktörer för över 150 miljarder årligen, som omfattar en stor bredd av verksamheter, som vård, äldreomsorg, utbildning och barnomsorg.

Ett utmärkande drag för de områden som Brå har undersökt är att företag och föreningar verkar på en särskilt skyddsvärd marknad. Därför finns vissa spärrar för privata aktörer att etablera sig på marknaden. Dessa spärrar fångar dock inte upp alla oseriösa aktörer, eftersom kraven för att få utesluta aktörer är högt ställda. Det krävs inte heller tillstånd inom alla välfärds­områden; framför allt är vårdgivare undantagna. Felaktigheter kan dessutom uppkomma först efter att aktören etablerat sig på marknaden. Särskilt svårt är det att utestänga företag som använder trovärdiga målvakter och bulvaner eller som satt i system att byta ut styrelsen om företrädare bedömts vara olämpliga.

Stora skillnader mellan kommunerna

Rapporten visar på stora skillnader mellan olika kommuner och regioner, både i hur mycket tjänster som köps in, och hur uppföljning och kontroller sker. Oavsett metoder har de dock svårt att identifiera brottsliga aktörer som är verksamma inom välfärden.

Varje kommun och region organiserar sin egen marknad för att köpa in välfärdstjänster. Den brist på överblick som det innebär utnyttjas av oseriösa aktörer, och sammantaget kan det röra sig om stora belopp. Det skiljer sig också vilken beredskap och vilket stöd som finns inom organisationerna för att bedriva uppföljningsarbete.

Felaktigheter upptäcks oftast genom tips

Det vanligaste sättet att upptäcka felaktigheter är via tips och klagomål. Dessa kan komma från t.ex. brukare, patienter eller boende, eller från personal. Mer systematiskt uppföljningsarbete kan resultera i en ökad förmåga att upptäcka felaktigheter genom identifierade avvikelser. Inom uppföljning av vård och hemtjänst finns störst möjligheter att jämföra verksamheternas rapportering och utfall. I dagsläget inriktas uppföljningsarbetet framför allt mot större avvikelser och tydliga felaktigheter. Det krävs mer resurser och erfarenhet för att också fånga upp mindre uppenbara fall och identifiera fall i gråzonen.

De allra flesta fall av upptäckta felaktigheter hanteras genom dialog med företaget eller föreningen. Syftet är att tydliggöra regelverk och förändra beteendet.

Svårt för rättsväsendet att bevisa den brottsliga gärningen

I de fall där kommunerna gör en polisanmälan är det vanligt att anmälan blir nedlagd. För rättsväsendet är det svårt att bevisa den brottsliga gärningen i relation till verksamheter och avtal som i många fall är komplexa, och att bevisa vem eller vilka som är gärningspersoner. Det kan vara svårt att avgöra om det är kommunen eller regionen som inte skrivit tillräckligt specifika avtal och misslyckats med uppföljningen eller om utföraren överutnyttjar systemen. En annan svårighet är att avgöra om ansvaret ska tillskrivas en individ, alternativt företaget eller föreningen som juridisk person. Det är inte heller alltid givet vem som ska ses som företrädare för företaget eller föreningen. En särskild svårighet finns vid föreningar, där företrädarna kan ha bytts ut över tid och uppgifter kring detta ofta saknas i myndighetsregister.