Politikernas trygghetsundersökning 2021

Förtroendevaldas utsatthet och oro för trakasserier, hot och våld under 2020

Politikernas trygghetsundersökning (PTU) 2021 beskriver förtroendevaldas utsatthet för trakasserier, hot och våld i deras egenskap av förtroendevalda under 2020. Rapporten ger en bild av utsattheten, vilka som utsatts och av vem samt vad motivet kan ha varit.

Förtroendevalda utsatta för hot, våld och trakasserier under 2020

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["29 år och yngre","30–39 år","40–49 år","50–59 år","60–69 år","70 år och äldre"],datasets : [{"label": "Samtliga","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["39.0","37.9","35.2","29.6","19.3","12.6"],"borderColor": "rgba(4,90,141)","backgroundColor": "rgba(4,90,141)"},{"label": "Kvinnor","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["47.0","40.7","38.9","28.9","19.8","13.4"],"borderColor": "rgba(116,169,207)","backgroundColor": "rgba(116,169,207)"},{"label": "Män","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["35.0","35.7","32.2","30.2","19.0","12.2"],"borderColor": "rgba(208,209,230)","backgroundColor": "rgba(208,209,230)"}]}

Andel (%) förtroendevalda som uppger att de utsattes under 2020. Totalt, samt särredovisning för de förtroendevaldas kön och ålder. Källa: PTU 2021

Utsatthet bland förtroendevalda

I PTU får förtroendevalda svara på frågor om självrapporterad utsatthet under det föregående kalenderåret. Det innebär att PTU 2021 behandlar utsatthet under 2020. Utsattheten redovisas i andel utsatta personer, förutom i avsnittet om sammanhang, förövare och motiv då den redovisas i andel händelser.

Total utsatthet

• Totalt uppgav 26 procent av de förtroendevalda att de under 2020 blev utsatta för någon form av hot och trakasserier, eller våld, skadegörelse och stöld.

• Andelen utsatta förtroendevalda var större under valåren 2018 och 2014, jämfört med de mellanliggande åren 2020, 2016 och 2012. Av de mellanliggande åren var andelen störst 2016. Mönstret och nivåerna är likartade för kvinnor och män, men könsskillnaden var något större 2018 och 2020, jämfört med tidigare år. År 2018 och 2020 uppgav en något större andel kvinnor än män att de utsatts.

• Totalt uppgav 14 procent av de som utsattes under 2020 att det gällde ett tillfälle, 52 procent att det skedde två–fem gånger och 34 procent att de utsattes sex gånger eller fler.

• Totalt 28 procent av de kvinnliga förtroendevalda och 25 procent av de manliga uppgav att de blev utsatta för minst en händelse under 2020.

• Yngre förtroendevalda är mest utsatta enligt enkätsvaren, och därefter minskar andelen ju äldre åldersgrupp som studeras. Av de förtroendevalda som är 29 år eller yngre uppger 39 procent att de utsattes under 2020, jämfört med 13 procent i den äldsta åldersgruppen (70 år och äldre).

• En något större andel förtroendevalda med utländsk bakgrund uppger att de utsattes under 2020, jämfört med dem med svensk bakgrund (29 respektive 26 procent).

• Andelen utsatta under 2020 var störst inom Miljöpartiet (33 procent) och minst inom Socialdemokraterna och Kristdemokraterna (24 procent vardera). Även Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Vänsterpartiet hade en något större andel utsatta än genomsnittet (26 procent), medan Centerpartiet hade en mindre andel utsatta än genomsnittet.

• Utsattheten är större bland förtroendevalda i riksdagen än i kommun- och regionfullmäktige, bland de som har uppdrag i en styrelse jämfört med fullmäktige, och bland de som har en ordförandepost.

• Andelen utsatta förtroendevalda med uppdrag inom kommunfullmäktige 2020 var störst i storstadskommunerna (Stockholm, Göteborg och Malmö), där knappt hälften (47 procent) av de förtroendevalda uppgav att de hade blivit utsatta. Andelen utsatta var minst i pendlingskommuner nära större städer, och pendlingskommuner nära mindre städer/tätorter (21 procent vardera).

• Utsattheten är större ju mer exponerade de förtroendevalda är (i vilken grad de är aktiva i sociala medier, i vilken grad de är omskrivna eller omtalade i medier och i vilken grad de upplever sig vara kända av allmänheten).

Hot och trakasserier

• År 2020 uppgav 25 procent av de förtroendevalda att de blivit utsatta för någon form av hot eller trakasserier på grund av sitt förtroendeuppdrag.

• Utsattheten för hot och trakasserier är större under valåren jämfört med de mellanliggande åren. Störst var andel under valåret 2018 (32 procent).

• Totalt uppgav 27 procent av kvinnorna och 24 procent av männen att de utsattes för hot eller trakasserier under 2020. Mönstret över tid har sett likadant ut för både kvinnor och män, men sedan 2018 är andelen högre bland kvinnor.

• Den vanligaste händelsen 2020 var hot och påhopp via sociala medier, liksom tidigare år. Totalt 16 procent av de förtroendevalda uppgav att de utsattes för detta.

Våld, skadegörelse och stöld

• År 2020 uppgav 3,4 procent av de förtroendevalda att de blivit utsatta för någon form av våld, skadegörelse eller stöld på grund av sitt förtroendeuppdrag.

• Andelen som utsatts för detta har varit större under valåren, jämfört med de mellanliggande åren.

• Vid samtliga tidigare undersökningar har andelen utsatta varit större bland män än bland kvinnor. År 2020 var dock andelen i princip densamma (3,5 respektive 3,4 procent).

• Den vanligast förekommande formen av våld är knuffar och liknande. Det är betydligt mer ovanligt att de förtroendevalda uppger att de blivit utsatta för grövre våld i form av slag, sparkar eller liknande, eller våld med vapen.

Korruptionsförsök

• Sammantaget uppgav 2,8 procent av de förtroendevalda att de utsattes för någon form av korruptionsförsök under 2020.

• Andelen utsatta var något större 2012–2016, jämfört med 2018 och 2020.

• En större andel kvinnor än män uppgav att de utsattes för korruptionsförsök 2020 (3,1 respektive 2,6 procent). Det gäller även tidigare år, med undantag för 2018 då kvinnor och män utsattes i lika hög grad.

• Den vanligaste formen av korruptionsförsök är vänskapskorruption – att någon i den förtroendevaldas närhet försökt utnyttja deras relation för att få någon fördel.

Sammanhang, förövare och motiv

• Vid de flesta händelser under 2020 var förövaren okänd eller anonym.

• I de fall den utsatta hade en uppfattning om förövaren rör det sig oftast om en man som uppskattas vara 45–64 år gammal, som agerar ensam och som uppfattas som en förargad medborgare.

• I ungefär hälften av händelserna förknippas förövaren med någon form av grupp, enligt den utsatta personen, och då oftast en högerextremistisk eller rasistisk grupp.

• Händelsen förknippas oftast med en särskild politisk fråga som den utsatta varit engagerad i – många gånger frågor om integration, flyktingmottagande och rasism.

• I de flesta fall uppger den utsatta att förövarens främsta motiv var att förödmjuka eller förolämpa honom eller henne.

• Totalt uppgav 7 procent av de utsatta 2020 att det förekom något muntligt, skriftligt eller fysiskt angrepp av sexuell karaktär vid händelsen eller någon av händelserna. Här framkommer en tydlig könsskillnad då det var 11 procent av de utsatta kvinnorna som uppgav detta, medan motsvarande andel för män var 3,0 procent.

Konsekvenser av utsatthet och oro

Förtroendevalda får även svara på en fråga om konsekvenserna av utsatthet och oro under det föregående kalenderåret. Det innebär att PTU 2021 behandlar konsekvenserna under 2020. Konsekvenser av utsatthet och oro redovisas i andel av de förtroendevalda totalt, och i andel av de utsatta personerna.

Konsekvenser bland samtliga förtroendevalda

• Totalt uppgav 26 procent av samtliga förtroendevalda att de under 2020 påverkats i sitt förtroendeuppdrag, antingen i sina överväganden eller i faktiska handlingar, på grund av utsatthet eller oro för att utsättas.

• Andelen som uppgav någon form av konsekvens ökade från 20 procent 2012 till 26 procent 2016. Därefter låg den på samma nivå under 2018 och 2020.

• Av kvinnorna uppgav 31 procent att de påverkades av utsatthet eller oro över att utsättas under 2020, jämfört med 23 procent av männen.

• Den vanligaste konsekvensen är att man undviker att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga, vilket 17 procent av samtliga förtroendevalda uppgav att de gjorde 2020. Det är främst denna typ av konsekvens som ökat över tid.

Konsekvenser bland utsatta förtroendevalda

• Konsekvenserna bland de förtroendevalda som utsattes för någon typ av händelse under 2020 fördelas enligt samma mönster som bland samtliga förtroendevalda, men ligger på högre nivåer.

• Av de som utsattes under 2020 uppgav 46 procent att de påverkats i sitt förtroendeuppdrag, antingen i sina överväganden eller i faktiska handlingar. Andelen har ökat sedan 2012 då den var 40 procent.

• Bland de utsatta kvinnorna uppgav 53 procent att de påverkades av utsatthet eller oro under 2020, jämfört med 41 procent av männen.

• Den vanligaste typen av konsekvens är att man undviker att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga. Bland de utsatta uppgav 32 procent att de självcensurerade sig i något sammanhang som är kopplat till förtroendeuppdraget.

• De som undvek att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga, på grund av utsatthet och/eller oro, uppgav att det oftast gällde rasism, invandring, migration och integration. Andra ämnen var covid-19-pandemin och vaccineringen, jämställdhet och feminism, klimatet, nedläggning av olika samhällsinrättningar, skola och vård och omsorg.

Om undersökningen

I den här rapporten redovisas de övergripande resultaten från Politikernas trygghetsundersökning (PTU) 2012–2020. Rapporten är överlag beskrivande, och djupgående analyser eller förklaringar till resultat presenteras i stället i olika fördjupningsstudier. Av de drygt 13 400 förtroendevalda som ingick i undersökningspopulationen i PTU 2021 var det knappt 8 000 personer som deltog.

Datainsamlingen för PTU 2021 pågick januari–april 2021, och avser utsatthet under 2020. Detta innebär att årets undersökning avser det år under vilket covid-19-pandemin bröt ut i Sverige. I vilken mån pandemin har påverkat nivåerna av utsatthet går inte att säga.

Rapporten vänder sig i första hand till beslutsfattare inom rättsväsendet, personer som arbetar med frågor som rör hot och våld mot förtroendevalda och personer som i sitt yrke möter förtroendevalda som blivit utsatta.

Detta är den femte jämförbara kartläggningen som Brå gjort på uppdrag av regeringen, där förtroendevalda i kommun- och regionfullmäktige och riksdag tillfrågats om sin utsatthet för trakasserier, hot och våld som förtroendevalda under 2020. Jämförelser görs genomgående med de tidigare undersökta åren 2012, 2014, 2016 och 2018.

Från och med PTU 2019 ingår undersökningen i den officiella statistiken. Resultaten från tidigare mättillfällen är dock producerade utifrån samma kvalitetskrav.

Oro bland förtroendevalda

Förtroendevalda får också svara på en fråga om oro under det föregående kalenderåret. Det innebär att PTU 2021 behandlar oro under 2020. Frågan handlar om ifall man känt oro för att antingen själv utsättas för brott eller liknande obehagliga händelser på grund av sitt politiska uppdrag, eller för att någon anhörig ska utsättas. Oro bland förtroendevalda redovisas i andel av alla förtroendevalda, och i andel av de utsatta personerna.

Oro bland samtliga förtroendevalda

• Totalt uppgav 24 procent av samtliga förtroendevalda att de under 2020 känt oro över att antingen själva utsättas för brott eller liknande obehagliga händelser, eller för att någon anhörig ska utsättas.

• Andelen som upplevt oro ökade 2012–2018 (från 16 till 30 procent), för att därefter minska till 24 procent 2020.

• Totalt 26 procent av de förtroendevalda kvinnorna och 23 procent av männen uppgav att de känt oro under 2020. Den högre andelen bland kvinnor framkom 2018 och kvarstod alltså även 2020.

• Andelen som upplevde oro 2020 var störst i åldersgrupperna 29 år och yngre och i gruppen 30–39 år (40 procent i respektive grupp). Motsvarande andel i den äldsta åldersgruppen (70 år och äldre) var 10 procent.

• Andelen var högre bland förtroendevalda med utländsk bakgrund, jämfört med dem med svensk bakgrund (33 respektive 24 procent).

Oro bland utsatta förtroendevalda

• Oron bland de förtroendevalda som utsattes för någon typ av händelse under 2020 fördelas efter samma mönster som bland samtliga förtroendevalda, men ligger på högre nivåer.

• Totalt uppgav 51 procent av utsatta förtroendevalda att de under 2020 känt oro för att antingen själva utsättas för brott eller liknande obehagliga händelser, eller för att någon anhörig ska utsättas.

• Andelen utsatta som känt oro ökade 2012–2018 (från 42 till 55 procent), för att därefter minska till 51 procent 2020.

• Totalt 53 procent av de utsatta kvinnorna och 49 procent av männen uppgav att de känt oro under 2020. Denna könsskillnad ses för i princip samtliga tidigare år.

• Andelen utsatta som också känt oro är större ju yngre åldersgrupp som studeras.

• Av de utsatta med utländsk bakgrund hade 60 procent känt oro under 2020, jämfört med 49 procent av utsatta med svensk bakgrund.

Polisanmälan och annan rapportering

I PTU undersöks även hur vanligt det är att händelser anmäls till polisen eller rapporteras till någon annan. Dessutom får de utsatta beskriva sina erfarenheter av polisen och ange varför de inte polisanmält en händelse. Resultaten presenteras i andelen händelser.

Polisanmälan

• Totalt 16 procent av händelserna som rör antingen hot och trakasserier eller våld, skadegörelse och stöld under 2020 ska ha anmälts till polisen. Resultaten visar inga könsskillnader.

• Tidigare år har andelen polisanmälda händelser varit 17–19 procent, vilket innebär att nivån 2020 är den lägsta hittills.

• Totalt 47 procent av händelserna som inkluderade våld, skadegörelse eller stöld ska ha blivit polisanmälda, jämfört med 12 procent av de som rör hot och trakasserier.

Erfarenheter av polisen

• Vid majoriteten av händelserna 2020 där de utsatta varit i kontakt med polisen har de mycket eller ganska positiva erfarenheter av polisen (53 procent). Andelen händelser 2020 där de utsatta hade mycket eller ganska negativa erfarenheter av polisen var 21 procent.

• Det framkommer inga könsskillnader för händelser där de utsatta har mycket eller ganska positiva erfarenheter av polisen, men när det gäller mycket eller ganska negativa erfarenheter var en något större andel av händelserna riktade mot män.

• Fram till 2016 minskade andelen händelser som ledde till positiva erfarenheter av polisen (från 56 procent 2012 till 42 procent 2016). Under 2018 ökade andelen dock till 55 procent, för att därefter alltså minska till 53 procent 2020.

Varför händelser inte polisanmäls

• De utsatta som inte polisanmält händelsen uppgav oftast att de inte trodde att det skulle leda till något. Många såg också händelsen som en småsak eller bagatell, eller som en del av uppdraget som förtroendevald.

• Det var en större andel händelser riktade mot män som inte polisanmäldes för att de inte trodde att det skulle leda till något eller för att händelsen betraktades som en småsak eller bagatell, medan det var en större andel händelser riktade mot kvinnor som inte polisanmäldes för att de betraktade det som hänt som en del av sitt uppdrag.

Annan rapportering av händelser

• Totalt rapporterades 45 procent av händelserna 2020 till någon annan än polisen. Av dessa händelser var en större andel riktade mot kvinnor än mot män (47 respektive 43 procent).

• Det vanligaste var att man rapporterade händelsen till en säkerhetsansvarig, antingen inom den politiska församlingen eller inom det egna partiet.

Stöd och säkerhetsåtgärder

De förtroendevalda får även ange om de vet ifall det finns en handlingsplan för politiskt förtroendevaldas utsatthet eller en säkerhetsansvarig person att vända sig till. Dessutom får de svara på frågor om sitt behov av stöd och om de fått stöd, samt om vidtagna säkerhetsåtgärder. Referensperioden är det föregående kalenderåret (2020) förutom när det gäller säkerhetsansvarig och handlingsplan, då frågan gäller själva svarstillfället (2021). Resultaten för stöd och hjälp presenteras i andelen händelser, medan resultaten som rör säkerhetsansvarig och handlingsplan samt säkerhetsrutiner presenteras i andelen personer.

Kännedom om säkerhetsansvarig och handlingsplan

• Totalt 20 procent av de förtroendevalda visste inte om det finns en handlingsplan eller inte, medan 16 procent inte visste om det finns en säkerhetsansvarig att vända sig till.

• Båda andelarna har minskat successivt över tid, så kännedomen har alltså ökat.

• Bland dem som inte känner till någon handlingsplan eller säkerhetsansvarig finns en större andel kvinnor än män.

Stöd och hjälp

• Totalt hade 9 procent av händelserna 2020 orsakat ett ganska eller mycket stort behov av stöd eller hjälp. Vid 26 procent av händelserna var behovet mycket eller ganska litet, och vid 66 procent fanns inget behov alls av stöd eller hjälp.

• En större andel kvinnor än män uppger att de behövt stöd och hjälp. År 2020 uppgavs ett ganska eller mycket stort behov av stöd och hjälp vid 11 procent av händelserna riktade mot kvinnor, och vid 7 procent av händelserna mot män.

• De utsatta med ett mycket eller ganska stort behov av stöd eller hjälp hade i 44 procent av fallen fått det stöd och den hjälp som de behövde. I 23 procent av fallen hade de dock inte fått något stöd alls.

Säkerhetsåtgärder

• Totalt uppgav 23 procent av de som utsattes under 2020 att man hade vidtagit säkerhetsåtgärder efteråt.

• Andelen var större bland utsatta kvinnor än bland utsatta män (28 respektive 20 procent).

• De vanligaste åtgärderna var att de utsatta ändrade sina rutiner eller sitt beteende samt att de fick information om säkerhet och försiktighet.

Fakta om publikationen

Författare: Anna Gavell Frenzel

© Brottsförebyggande rådet 2022

urn:nbn:se:bra-1008

Rapport 2021:13