Nationella trygghetsundersökningen 2021

Om utsatthet, otrygghet och förtroende

Nationella trygghetsundersökningen (NTU) är en årligen återkommande nationell brottsoffer- och trygghetsundersökning. Underlaget utgörs av cirka 74 000 personer som genom post- och webbenkäter har svarat på frågor om utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Relaterat material

Otrygghet och oro för brott

Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna fram till svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning som respondenten hade vid svarstillfället (2021).

Otrygghet vid utevistelse sen kväll

Totalt uppger 28 procent av befolkningen (16–84 år) 2021 att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket innebär en liten minskning jämfört med 2020, då andelen var 30 procent.

Uppfattning om brottslighetens utveckling

Det är 80 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren. Andelen som tror att brottsligheten har ökat är i princip densamma som 2020, då den var 81 procent.

Oro över brottsligheten i samhället

Det är 45 procent av befolkningen (16–84 år) som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället 2021, vilket innebär en liten minskning från 2020, då andelen var 47 procent.

Oro för närstående

Det är 35 procent som mycket eller ganska ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket innebär en minskning sedan 2020, då andelen var 38 procent.

Oro för misshandel

Andelen som 2021 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel är 10 procent av befolkningen (16–84 år). Det är en liten minskning jämfört med 2020, då andelen var 12 procent.

Oro för våldtäkt/sexuella angrepp

Det är 11 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, vilket är på ungefär samma nivå som 2020 (12 %).

Oro för personrån

Det är 16 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ofta (mycket eller ganska) oroar sig för personrån. Det är en lägre nivå än 2020, då andelen var 19 procent.

Oro för bedrägeri på internet

Det är 32 procent av befolkningen (16–84 år) som under det senaste året mycket eller ganska ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av denna oro helt avstår från att handla på internet, vilket är på samma nivå som 2020.

Oro för bostadsinbrott

År 2021 uppger 23 procent av befolkningen (16–84 år) att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott.

Oro för bilbrott

Bland de respondenter som angett att någon i hushållet har en bil har 24 procent mycket eller ganska ofta under det senaste året oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse. Det innebär en minskning jämfört med 2020, då andelen var 27 procent.

Otrygghetens konsekvenser

Det är 24 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 19 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatt för trakasserier eller hot, varav 3 procentenheter av dessa aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oron. Vidare uppger 13 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, medan 7 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten.

Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt man får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren från svarstillfället (2021).

Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan

• NTU 2021 visar att 23 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren.
• Av dessa uppger 44 procent att de sammantaget har mycket eller ganska positiva erfarenheter av polisen. Andelen var relativt oförändrad fram till och med 2015. Under 2016 minskade andelen något, och har sedan dess legat relativt oförändrad på den något lägre nivån. Andelen med positiva erfarenheter är i princip lika stor bland dem som utsatts för brott utan hot eller våld som bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld (44 respektive 45 %).
• Vad beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (53 respektive 50 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (34 respektive 20 %). Andelen nöjda är större när händelsen inte har innehållit hot eller våld, sett till informationen om ärendet och polisens tillgänglighet. När det gäller frågan om polisens effektivitet är andelen nöjda större när brottet har innehållit hot eller våld. Vad gäller frågan om polisens bemötande är det i princip ingen skillnad i nöjdhet mellan brott med respektive utan inslag av hot eller våld.
• Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete.
• Sett till ålder är andelen nöjda störst bland de äldsta åldersgrupperna, bland såväl män som kvinnor. Även detta gäller både den sammantagna erfarenheten av polisen samt de olika delarna av polisens arbete.

Erfarenheter av åklagare och rättegång

• Det är 2,0 procent av befolkningen (16–84 år) som har varit i kontakt med en åklagare under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller ej. Av dessa personer uppger 43 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket är på samma nivå som 2020.
• Vidare är det 1,1 procent av befolkningen (16–84 år) som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 58 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket är på samma nivå som 2020. Vidare uppger 63 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket innebär en minskning sedan 2020, då andelen var 69 procent. När det gäller information inför rättegången uppger 56 procent att den var tillräcklig, vilket i princip är på samma nivå som 2020 (57 %).
• Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 65 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av de här personerna uppger 70 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en högre nivå än 2020, då andelen var 68 procent.
• Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller erfarenheten av åklagare, domstolar, målsägandebiträde samt sett till erfarenheter av förståelse av rättegången och information inför rättegången. Bland kvinnor har även andelen för i princip samtliga av dessa frågor ökat sedan 2020, medan motsvarande andelar bland män minskat för samtliga frågor.

Om NTU

I den här rapporten redovisas de övergripande resultaten från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2007–2021. Undersökningen belyser frågeställningar av den här typen: Vilka grupper är mest utsatta för olika typer av brott? Är man olika trygg beroende på om man bor i en storstad eller på landsbygden? Ökar eller minskar svenska folkets förtroende för polisen?

Rapporten är överlag beskrivande. Djupgående analyser eller förklaringar till resultat kan i stället presenteras i olika fördjupningsstudier. Av de 200 000 personer som ingick i urvalet till NTU 2021 var det cirka 74 000 personer som deltog.

Angående covid-19-pandemin

Vid jämförelser över tid bör det påpekas att halva datainsamlingen till NTU 2020 och hela datainsamlingen till NTU 2021 gjordes under covid-19-pandemin. Det innebär att resultaten för samtliga frågeområden som inkluderas i undersökningen sannolikt har påverkats av de förändrade livsstilsmönster som pandemin medfört. Risken är därför stor att skillnader jämfört med tidigare år är av mer tillfällig karaktär, till följd av en tillfällig samhällelig förändring, och inte nödvändigtvis tecken på trendbrott.

Utsatthet för brott

I NTU undersöks utsatthet för brott kalenderåret före svarstillfället. Det innebär att den utsatthet som rapporteras i NTU 2021 avser utsatthet under 2020. Utsatthet för brott mot enskild person redovisas i andel utsatta personer, till skillnad från utsatthet för egendomsbrott mot hushåll, som redovisas i andel utsatta hushåll.

Brott mot enskild person

• Det är 20,2 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2020 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kredit-bedrägeri eller nätkränkning. Det innebär en minskning från 2019, då andelen var 22,6 procent. Även sett till utvecklingen sedan 2016, då brottskategorin började mätas i sin nuvarande sammansättning, syns en minskning av andelen utsatta.

• Bland kvinnor var det 20,8 procent, och bland män 19,7 procent, som utsattes för något brott mot person. Denna skillnad kan härledas till den stora skillnaden i utsatthet för sexualbrott, som en betydligt större andel kvinnor än män uppgett att de utsatts för. Vad gäller övriga brottstyper uppger män utsatthet i större utsträckning än kvinnor, men skillnaderna är inte lika stora som för sexualbrotten.

• Den självrapporterade utsattheten är generellt störst i de yngre åldersgrupperna, och minskar med äldre åldersgrupper (34,2 % utsatta för brott mot enskild person bland de yngsta respektive 6,8 % utsatta bland de äldsta).

• Utsattheten är även ojämnt fördelad sett till olika grupper av befolkningen. En särskilt utsatt grupp är ensamstående med barn, där 31,7 procent uppger att de utsattes för någon av brottstyperna inom brott mot enskild person 2020.

• Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för 2020 (8,4 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,3 %).

• Andelen utsatta för de olika brottstyperna har minskat jämfört med 2019. Undantagen är försäljningsbedrägeri där en ökning syns, samt nätkränkning där nivån i princip är densamma som förra året.

• Hur många gånger man utsätts för brott under ett år är ojämnt fördelat. När det gäller brott mot enskild person var det 4,5 procent av befolkningen som utsattes för något brott mot person fyra gånger eller fler, vilket motsvarar 71,8 procent av brottshändelserna under 2020.

Egendomsbrott mot hushåll

• Det är 13,2 procent av hushållen i riket som under 2020 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det innebär en minskning sedan 2019 (14,6 %). Andelen har även minskat om man ser till utvecklingen sedan 2006, och minskningen beror främst på att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.

• Av de egendomsbrott mot hushåll som undersökningen berör var det under 2020 vanligast att hushållet utsatts för cykelstöld (10,5 %) medan det var minst vanligt att rapportera att hushållet utsatts för bilstöld (0,8 %).

• De egendomsbrott som har haft tydligast utveckling sedan 2006 är de bilrelaterade brotten, som har minskat markant.

• En majoritet av dem som blivit utsatta för egendomsbrott mot hushåll uppger att de utsattes en gång under 2020, men en mindre grupp av de utsatta hushållen (5,8 %) utsattes för fyra brott eller fler. Den gruppen utsattes för 27,9 procent av alla egendomsbrott.

Förtroende för rättsväsendet

Rättsväsendet består av flera olika myndigheter, och i NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt till fyra av dess myndigheter – polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2021).

Förtroende för rättsväsendet som helhet

Enligt NTU 2021 uppger drygt hälften (52 %) av befolkningen (16–84 år) att de har stort (mycket eller ganska) förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket innebär en ökning från 2020, då andelen var 49 procent.

Förtroende för polisen

Andelen av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete är 58 procent, vilket innebär en ökning från 2020, då andelen var 54 procent. Nivån låg förhållandevis stabilt fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2018 har dock andelen med stort förtroende ökat till en nivå som 2021 är den högsta hittills. Totalt har det skett en ökning med 16 procentenheter mellan 2017 och 2021 (från 42 till 58 %).

Förtroende för åklagarna

Det är 43 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på en högre nivå än 2020, då andelen var 40 procent.

Förtroende för domstolarna

Det är 41 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är något högre än 2020 (39 %).

Förtroende för kriminalvården

Det är 34 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på samma nivå som 2020.

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2021 visar att 44 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2020, då andelen var 43 procent.

Förtroende för hur polisen hanterar brottsmisstänkt

Resultaten för 2021 visar att 51 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på samma nivå som 2020.

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2021 visar att 30 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är i princip samma nivå som 2020, då andelen var 29 procent.

Fakta om publikationen

Författare: Sofie Lifvin, Maria Molin, Johanna Viberg, Sanna Wallin och Sara Westerberg

© Brottsförebyggande rådet 2021

urn:nbn:se:bra-1005

Rapport 2021:11

Tips på andra rapporter