Finansiering av terrorism

Bedömningar och förslag

• Brå bedömer att det är särskilt allvarligt när medel från det offentliga används som finansieringskälla. Vissa myndigheter, inte minst Skatteverket och Försäkringskassan, arbetar redan prioriterat med att stoppa sådan finansiering. Arbetet bör dock prioriteras hos fler aktörer.
• Arbetet mot terrorfinansiering kan förbättras avseende informationsdelning, samordning av brottsutredningar och andra åtgärder mot personer i samma nätverk. Myndigheterna behöver även öka förmågan att förhindra att legala finansieringskällor används. En stor utmaning är den betydande grad av koordinering som krävs mellan samverkande myndigheter och aktörer.
  
• Många personer som misstänks finansiera terrorism är multikriminella. Det innebär att de kan utredas parallellt av flera olika myndigheter. Det finns skäl till att myndigheterna inte delar all information och arbetar koordinerat – de har sina respektive ansvars­områden och ska göra självständiga bedömningar i sina utredningar. Detta gör dock att det är svårt att uttala sig om vilka åtgärder på vilka myndigheter som är mest effektiva och ger bäst resultat om man vill förhindra terror­finansiering. Ett sätt att skapa förutsättningar för att välja rätt spår från start är att testa olika utredningsvägar i projektform och sedan utvärdera resultatet. På så sätt får myndigheterna också konkreta resultat kring hur stor skillnad det är i resurseffektivitet mellan att testa finansieringslagen eller att exempelvis starta utredningar om bokföringsbrott, bedrägeri eller näringspenningtvätt.
• Om Sverige vill få fler domar enligt finansieringslagen bedömer Brå att det nuvarande straffvärdet utgör ett hinder. Det uppfattas inte motsvara arbetsinsatsen och därför prioriteras andra brottsrubriceringar – inte minst andra terroristbrott och de brott som genererat finansieringen. Om finansieringskällorna är legala saknas alternativa brottsrubriceringar att använda. Gemensamt för brott enligt finansieringslagen och flera av de brott som ligger bakom finansiering är att de är tidskrävande att utreda. Dessutom behövs specialister, som finansiella utredare. En sådan resursåtgång är enklare att motivera om straffvärdet i praktiken är högre än några månaders fängelse.
• Säkerhetspolisen bör ställa fler frågor. Redan i dag lämnar Säkerhetspolisen information till samverkande myndigheter och undersökningen visar att ju mer information myndigheterna får, och ju snabbare de får den, desto kraftfullare åtgärder kan de vidta. Myndigheter som kan stoppa utbetalningar är särskilt viktiga att kontakta skyndsamt. Detta arbete måste utvecklas och inkludera fler myndigheter och aktörer, inte minst på lokal nivå. Det är viktigt att förhindra att inte heller kommunala skattemedel går till att finansiera våldbejakande extremism.
• Finansiering av terrorism kan gömma sig i samma flöden som legala insamlingar till konfliktzoner. Det vore därför önskvärt att skapa legala och seriösa transaktions­lösningar för de personer som har goda syften med sina transaktioner. Inte minst för att skapa större skillnad mellan seriösa betalningsflöden och terrorfinansiering, men även för att behålla så många aktörer som möjligt i de formella – och övervakade systemen. Genom att personer med goda avsikter stängs ute, riskerar man därtill att skapa misstro mot legala betalningssystem och regimen mot penningtvätt och terrorfinansiering. De aktörer som är bäst skickade att lösa dessa problem är bank- och betaltjänstföretag med välutvecklade system för övervakning av transaktioner.
  
• Arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism fokuserar på tillsynsmyndigheter som är särskilt relevanta för att motverka penningtvätt. Rapporten visar att andra typer av tillsynsmyndigheter – som Skolinspektionen, Inspektionen för vård och omsorg samt kommuner – kan vara nog så viktiga för att motverka finansiering av terrorism. Det är därför viktigt att Säkerhetspolisen har kunskap om och utnyttjar även dessa aktörers verktyg när det är lämpligt.
• En inte försumbar del av den misstänkta finansieringen av våldsbejakande extremistmiljöer kommer från bedrägerier, skattebrottslighet och välfärdsbrott. Dessa utreds av olika myndigheter och ofta i stuprör. En särskild svårighet är när en och samma aktör begår alla tre brottstyperna. Brå föreslår att utreda förutsättningar för att skapa en finansiell utredningsfunktion med inspiration av organiseringen av de regionala underrättelsecentren, men som arbetar med komplexa utredningar.
• Säkerhetspolisen måste leda arbetet. Undersökningen visar att många myndigheter och andra organisationer gärna bidrar till att förebygga och bekämpa finansiering av terrorism. De har dock inte huvudansvar, tillräcklig kunskap om miljöerna eller mandat att göra annat än att bistå. Inte minst organisationer som använder administrativa åtgärder är beroende av signaler från Säkerhetspolisen om att deras system utnyttjas. Intervjuerna ger en bild av att informationsflödet från Säkerhetspolisen har ökat markant, men att det finns utrymme att förbättra det ytterligare. Tidsvinster kan göras om samverkande myndigheter får all relevant information från början, och om man ligger nära utbetalningarna, så att de kan stoppas skyndsamt. Det kräver dock att Säkerhetspolisen vet vilka uppgifter som de olika aktörerna behöver för att hindra en utbetalning eller transaktion.