Brottskoder används av de myndigheter inom rättsväsendet som registrerar brott, bland annat polis, åklagare, tull, ekobrottsutredare och kustbevakare.

Statistiken över anmälda brott bygger på två lika viktiga fakta; brottskod och brottsantal, det vill säga information om vilken typ av brott som anmälts och information om hur många brott som anmälts. Tillsammans med annan information utgör de även underlag till statistiken över handlagda brott, handlagda brottsmisstankar och misstänkta personer samt konstaterade fall av dödligt våld.

Utöver statistisk kunskap är brottskoder viktiga för polisens operativa verksamhet, resultatredovisning och resursfördelning. För många brott säger brottskoden också något om omständigheterna vid brottet, exempelvis kön och ålder på den utsatta samt även plats för brottet.

Brottskoderna publiceras i publikationen Klassificering av brott (se länk till senaste versionen ovan).

Brå har ansvaret för Sveriges officiella kriminalstatistik och därmed också systemet för brottskoder. Dagens brottskodsystem innehåller närmare 550 koder, vilka omarbetas årligen – eller oftare vid behov. Vanligtvis uppstår behov att revidera brottskoder när en ny strafflag träder i kraft eller befintliga lagar ändras. I andra fall kan behov av att särskilja information kring en viss typ av brottslighet motivera förändring.

Klassificering av brottskoder utgår från gällande lagstiftning och den information som finns om brottet vid anmälningstillfället. Att koda brott innebär att bestämma dels brottskod och dels brottsantal för de brottsliga gärningar som ska registreras vid anmälan om brott.

Inför revidering efterfrågar Brå önskemål om nya eller ändrade koder via kontaktpersoner från fem andra myndigheter: Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Respektive kontaktperson samlar in och förmedlar önskemål, samt prioriterar utifrån myndighetens egna verksamhetsområden och behov. Utifrån dessa önskningar sammanställer Brå ett förslag som går ut på remiss till samrådande myndigheter innan slutligt beslut för godkännande tas av Brås generaldirektör. De beslutade koderna börjar därefter användas unisont.

Önskningar sammanvägs med hänsyn till den officiella statistikens samtliga användare – behoven handlar ofta om ytterligare information om brottet, det vill säga omständigheter omkring brottet som inte framgår av lagrummet. I arbetet tas också hänsyn till konsekvensen av förändringar. En utökning eller detaljering av brottskoder kan innebära en risk för sämre kvalitet på den information som registreras och kan även försvåra statistiska uppföljningar över tid. Det är därför viktigt att vara försiktig med förändringar.

Vid införande av nya koder görs en initial bedömning efter fastställda kriterier för att säkerställa kvaliteten:

• brott som representeras av brottskoder ska vara reglerade i svensk lagstiftning
  
• efterfrågad information ska passa in i brottskodsstrukturen
• informationsbehovet ska vara varaktigt
• registrering av efterfrågad information ska förväntas hålla god kvalitet.
  

Dessa grundläggande principer måste vara uppfyllda vid införandet av nya brottkoder. Av praktiska skäl bör också antalet brottskoder hållas nere och därför gäller att en ny brottskod också bör avse:

• brottslighet som anmäls i större omfattning, eller
• allvarlig brottslighet, eller
• en, av regering eller rättsväsendet, prioriterad brottslighet.

Det kan utöver dessa skäl finnas andra centrala och/eller mycket angelägna verksamhetsmässiga skäl att införa nya brottskoder.

Ju fler koder det finns att välja på, desto svårare blir det för uppgiftslämnaren att välja rätt kod. Det är inte heller alltid säkert att all den information som koderna innefattar finns tillgänglig när anmälan upprättas och då finns risken att man väljer den kod som passar bäst fast den inte är helt korrekt.

Lagstiftningen utgör basen för brottskoder, men förutom lagstödet kan koden även omfatta information om andra omständigheter kring brottet. När det gäller brott mot person kan brottskoden omfatta information om brottsoffrets kön och ålder samt relation till gärningspersonen. Ett exempel är koden 9304 som motsvarar ”Misshandel, annan än grov, utomhus, mot pojke, 0-6 år, bekant med offret”. Misshandel av normalgraden är den information som regleras i lag (brottsbalken 3 kap 5 § BrB) och som ska registreras, medan övrig information i koden är tilläggsinformation.

Varje ytterligare information om gärningen kräver att en ny, unik, kod upprättas. I många fall räcker det då inte att lägga till en ny kod, utan alla redan tidigare gjorda uppdelningar måste kompletteras med en ny kod. Att exempelvis lägga till en ny omständighet till misshandel kan resultera i ett antal nya koder. Därför riskerar en större detaljering av brottskoderna att göra systemet svårare och mer otympligt att hantera för den uppgiftslämnare som ska koda brotten; med sämre kvalitet i registrerad information som följd.

Den brottskod som registreras av polis, åklagare med flera, för en händelse är avgörande för hur den aktuella händelsen sedan visas i statistiken. I uppdraget att producera Sveriges officiella kriminalstatistik ingår att redovisa statistikens kvalitet och i det, så långt det är möjligt, studera, genomlysa och framförallt förbättra den.

Som ett led i det arbetet genomförde Brå år 2012 en undersökning av tillämpningen av brottskoder hos registrerande myndigheter: Användningen av brottskoder – En kvalitetsstudie inom kriminalstatistiken. Syftet med studien var i första hand att skatta felkodningsfrekvens i brottsstatistiken, men också att skapa ett underlag för analys och förbättring av brottskodning. I studien framgick att koder med hög detaljeringsgrad eller som innefattar abstrakta begrepp, öppna för tolkning; till exempel begreppet ”i nära relation”, ökar risken för sämre kvalitet.

Det är mycket viktigt att kodningen görs noggrant och enligt anvisningarna så att uppgifterna blir tillförlitliga och håller hög kvalitet, inte bara för att kodningen ligger till grund för Sveriges officiella statistik, utan också för att statistiken används i polisens operativa verksamhet, när resultat redovisas och i slutänden vid fördelning av resurser.

Dagens brottskodssystem togs fram i mitten av 1960-talet och är inte anpassat för de detaljerade krav som ställs idag. Inom ramen för arbetet med Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) pågår ett omfattande utvecklingsarbete. Syftet är att införa en enhetlig struktur för grunduppgiftsregistrering inom rättsväsendets myndigheter, exempelvis för juridisk information om brott. Med en enhetlighet skapas bland annat möjlighet att på sikt ersätta befintligt brottskodssystem med ett bättre där användaren först ska registrera juridisk information för brottet och därefter ange, för brottstypen, relevant information i syfte att närmare beskriva aktuell händelse.

Ett sådant nytt system förväntas kunna erbjuda större möjligheter att föra in olika dimensioner av anmälda brott utan att det medför lika stora praktiska problem för uppgiftslämnare och därmed ge en bättre kvalitet än vad brottskodssystemet av idag kan uppnå.