Kroppsburna kameror

En utvärdering av pilotverksamheten i polisregion Stockholm

Kan kroppsburna kameror motverka hot, våld och trakasserier mot poliser i yttre tjänst? Och kan filmmaterial från sådana kameror bidra till att fler brott klaras upp? Det är några av de frågor som besvaras i denna rapport.

Sammanfattning

Brås övergripande slutsats är att utfallet ligger i linje med några av de uttryckta intentionerna med pilotverksamheten. Förändringarna är dock tämligen blygsamma, särskilt om man har i åtanke att förväntningarna på kamerorna är höga och att det rör sig om omfattande investeringar.

Vissa former av våld och trakasserier har minskat

Rapporten visar att vissa former av våld och trakasserier mot poliser blivit mindre vanliga efter att kroppsburna kameror införts. Det är framförallt trakasserier och angrepp med sten, laser och bangers som tydligt minskat. Även sexuella trakasserier mot kvinnliga poliser har minskat under den perioden då kroppsburna kameror använts.

I intervjuer med poliser framkommer att de kroppsburna kamerorna ökat polisernas känsla av trygghet. Den lägre graden av trakasserier anses vara en konsekvens av att personer som regelmässigt trakasserat poliserna i Botkyrka, Rinkeby och Södertälje oftare ”vaktar sin tunga” efter kamerornas införande.

Andra former av våld mot poliser, till exempel sparkar och knuffar, har inte minskat i samma utsträckning. De fysiska angreppen kommer enligt poliserna ofta från berusade eller psykiskt sjuka, det vill säga personer som inte har samma möjligheter att beakta och anpassa sitt beteende utifrån insikten om att de blir filmade. Undersökningen visar även att polisernas arbete med olika typer av tjänsteåtgärder (t.ex. handbojor och pepparsprej) inte har påverkats särskilt mycket av de kroppsburna kamerorna.

Filmerna används sällan som bevisning

Ett annat resultat är att filmerna från de kroppsburna kamerorna sällan används som bevisning i domstol. I rapporten framkommer att material från de trehundra kroppsburna kamerorna hämtats ut till 178 avslutade förundersökningar under det första året med kroppsburna kameror. Det motsvarar mindre än en förundersökning per kamera. De granskade förundersökningarna har resulterat i 81 publicerade domar. I 22 av de 81 åtalen presenterades filmerna från de kroppsburna kamerorna som bevisning i domstol och 20 av dessa åtal föranledde en fällande dom. Andelen fällande domar för de åtaldär man valde att inte åberopa kamerafilmerna som bevisning, var lika stor som för de ärenden där filmmaterialet lades fram som bevisning.

Flertalet av de filmer som ansågs användbara som bevisning var inspelningar av en misstänkt brottslig gärning där målsägaren var polis (till exempel hot mot tjänsteman eller våldsamt motstånd). Andra typer av filmer, till exempel inspelade samtal med målsägare eller filmer av brottsplatser, användes som bevisning i mindre utsträckning än förväntat. I intervjuer med poliser och åklagare framkommer att skilda förväntningar och uppfattningar om filmernas bevisvärde kan vara en förklaring till att flertalet filmer som begärs ut till förundersökningar inte används som stöd för åtal. Medan polisen förväntade sig att vissa typer av filmer skulle vara användbara i domstol, valde åklagare genomgående bort dessa till förmån för andra typer av bevisning (t.ex. stillbilder av skador och vittnesmål från poliser) som ansågs bättre.

Användningen varierar

En annan slutsats är att användningen av kamerorna varierar. Brås undersökning visar att poliserna bär kameror på tre fjärdedelar av arbetspassen, men att det finns skillnader både i deras sätt att använda kamerorna och i deras benägenhet att spela in händelser. Ett skäl till variationen är att det saknats tydliga anvisningar om vilka situationer som bör spelas in, och att det alltså är upp till den enskilde polisen att avgöra när en filminspelning behövs. Vi konstaterar därför att det finns en betydande potential när det gäller att utveckla ett mer strategiskt arbetssätt med kamerorna.

Brå anser att det är angeläget att vidta åtgärder för att stärka Polismyndighetens utvecklingsarbete med kroppsburna kameror på fyra områden:

• Utbildning och klargörande riktlinjer
• Systematisk dokumentation
  
• Strategiskt arbete mot mål
• Återkoppling och goda exempel