Penningtvättsbrott

En uppföljning av lagens tillämpning

I den här rapporten beskrivs hur misstänkta penningtvättsbrott upptäcks, och vilka personer och ärenden det är som misstänks. Vilka ärenden leder till åtal och vilka faktorer är avgörande för en fällande dom?

Ladda ner som pdf

Denna publikation finns endast tillgänglig för nedladdning

I teorin beskrivs penningtvätt ofta som ett sätt att omvandla pengar från brottslig verksamhet till tillgångar som kan redovisas öppet, men i praktiken handlar det många gånger om att försvåra spårningen av brottsvinster, snarare än att ”tvätta pengar vita”.

Rapporten visar att det främst är enklare bedrägerier som filtreras fram i rättskedjan, medan organiserad brottslighet och avancerade penningtvättsupplägg inte leder till dom i samma utsträckning. Det framkommer att penningtvättsbrottslagen delvis är svår att tillämpa, och att domslut i viss mån är oförutsägbara.

Penningtvättsbrottslagen infördes 2014, för att bekämpa ekonomisk och organiserad brottslighet och för att öka möjligheterna att säkra och återta egendom som varit föremål för penningtvätt.

Brå har här undersökt hur lagen tillämpats under perioden 2015–2017, i en studie som baserats på kriminalstatistik och registeruttag, tingsrättsdomar och intervjuer.

Rapporten riktar sig i första hand till rättsväsendets aktörer.

Pressmeddelande (2019-12-10): Färre organiserade brottslingar än förväntat döms för penningtvättsbrott