Konstaterade fall av dödligt våld

En granskning av anmält dödligt våld 2018

I den officiella statistiken över konstaterade fall av dödligt våld ingår samtliga fall som polisanmälts som mord, dråp, barnadråp, samt vållande till annans död och terroristbrott under ett kalenderår, där det kan konstateras att dödligt våld sannolikt är dödsorsaken (med antalet fall avses här antalet offer).

 Huvudresultat för 2018

• År 2018 konstaterades 108 fall av dödligt våld i Sverige, vilket var en minskning med 5 fall jämfört med 2017 då 113 fall kunde konstateras.
• Sedan 2002 har nivån över konstaterade fall av dödligt våld varierat mellan 68 och 113 fall per år. Åren 2006 till 2014 utmärktes utvecklingen av antalet fall av relativt stora årliga variationer kring en nedåtgående trend.
• De senaste fyra åren (2015–2018) har antalet fall av dödligt våld varierat mellan 106 och 113 fall. Antalet fall för de senaste fyra åren har därmed legat på en högre och jämnare nivå än tidigare år.
• Av de konstaterade fallen av dödligt våld 2018 var offret en kvinna/flicka i 33 fall, och en man/pojke i 75 fall. Antalet fall med kvinnliga offer var 6 fler än 2017, medan antalet fall med manliga offer var 11 färre.
  
• Offer och förövare var eller hade varit närstående genom en parrelation i 26 av de konstaterade fallen av dödligt våld 2018, vilket utgjorde nästan en fjärdedel (24 %) av samtliga konstaterade fall av dödligt våld. År 2017 var motsvarande antal 11 fall (10 %).
• År 2018 användes skjutvapen i 43 fall, vilket var 3 fall fler än föregående år. Resterande 65 fall begicks utan skjutvapen, vilket var 8 fall färre än 2017.
• Av de konstaterade fallen av dödligt våld 2018 anmäldes 70 procent i regionerna Stockholm, Väst och Syd. Det var en minskning jämfört med 2017, då 75 procent av fallen anmäldes i dessa regioner. Andelen har varierat mellan 68 och 75 procent under åren 2010–2018.

Om statistiken

Syftet med statistiken är att redovisa en tillförlitlig uppgift över nivån och utvecklingen av det anmälda dödliga våldet i Sverige. Den har tagits fram sedan 2002 som ett komplement till anmälningsstatistiken, med anledning av att de händelser som anmäls och registreras hos de brottsutredande myndigheterna som dödligt våld är mycket överskattade. Statistiken är deskriptiv, och ger inga fördjupade förklaringar till förändringar i nivå och struktur över tid.