Satsningen på fler poliser

Vad har den lett till?

I denna rapport, den första av tre, följer Brå upp och analyserar satsningen på fler poliser. Hur mycket mer arbetskraft har det blivit i praktiken? Vilka förväntningar är rimliga att ha på Polisen utifrån satsningen?

Denna publikation finns endast tillgänglig för nedladdning

Summary of the report in English

Kort om rapporten

Brå har i uppdrag av regeringen att utvärdera satsningen på 20 000 poliser. Satsningen innebar att antalet poliser ökade med drygt 2 500 från år 2006 till 2010. Att polisen skulle bli mer synlig var regeringens första och tydligaste mål med satsningen, men målet har också varit att fler brott ska klaras upp. I denna rapport, den första av tre, är huvudfrågan; hur mycket mer arbetskraft har satsningen lett till i praktiken? Brå diskuterar också om resurserna som tillkommit utnyttjats på rätt sätt för att uppnå resultatförbättringar.

Begränsat tillskott av arbetskraft

Under perioden 2006–2011 har antalet anställda poliser ökat med 17 procent. Ökningen av antalet faktiskt arbetande helårsarbetskrafter är dock mindre – 11 procent. Då är också civilanställda inom Polisen inräknade. Att ökningen blir mindre beror bland att på att många av de nya poliserna är tjänstlediga, till exempel för vård av barn. Tar man dessutom hänsyn till befolkningsutvecklingen under perioden rör det sig om en ökning på 7 procent av antalet polisanställda totalt sett.

Figur över antalet poliser mellan åren 1997 och 2012. Figuren visar att det har skett en relativt stor ökning av antalet poliser.

Traditionellt polisarbete har inte prioriterats

Polismyndigheterna har, i linje med regeringens direktiv, främst placerat de nyutexaminerade poliserna i yttre tjänst. Samtidigt har dock en stor del av de erfarna poliserna omplacerats till olika former av specialisttjänster och särskilda satsningar, i både yttre och inre tjänst. Det gäller till exempel kriminalunderrättelsetjänst, brottsoffersamordnare och satsningen på grov organiserad brottslighet.

Varje ny specialisttjänst fyller en funktion och många av dem har tillkommit på regeringens uppdrag. Samtidigt innebär det att antalet personer som arbetar med traditionellt polisarbete inte har ökat nämnvärt. Det har till exempel inte blivit fler poliser som åker ut till platsen när ett brott begås och tar upp uppgifter som är av betydelse för att brottet ska klaras upp. De prioriteringar som gjorts har alltså inte förbättrat polisens förutsättningar att höja andelen uppklarade brott.

Rapporten vänder sig i första hand till regeringen och Polisen, men även till andra delar av rättsväsendet och till den intresserade allmänheten som vill få en nyanserad bild av de senaste årens satsning på Polisen och hur den har använts.

Några resultat från undersökningen

Antalet årsarbetskrafter inom Polisen ha totalt sett ökat med 11 procent under en femårsperiod.
Satsningen, ihop med stora pensionsavgångar har lett till att en tredjedel av alla poliser har anställts de senaste åren
De oerfarna, nya poliserna har placerats i yttre tjänst, medan många erfarna poliser har gått till specialistfunktioner och särskilda satsningar.
Mer systematiskt, planerat brottsförebyggande arbete – men kvaliteten brister.
Något fler brott personuppklaras – men andelen är oförändrad.
Handläggningstiderna har blivit något kortare och polisens bemötande upplevs som bra.