Varför polisanmäls inte brott?

Resultaten visar dock att har man väl varit i kontakt med polisen med anledning av brottet så anmäls majoriteten av dem. För misshandel och rån anmäldes ungefär 9 av 10 brott om någon varit i kontakt med polisen. För hot och sexualbrott gällde det ungefär 8 av 10 brott.

Att det upplevs meningslöst är ett vanligt skäl att inte polisanmäla

Det är vanligast att brottsutsatta uppger att det främsta skälet till att brottet inte polisanmäldes var för att man ansåg att det var meningslöst eftersom polisen ändå inte kan göra något. När det rörde sig om ett rån eller försök till rån uppgavs detta som skälet i nästan hälften av fallen (48 %). Vid sexualbrott och hot handlar det om 31 procent respektive 28 procent av fallen. Medan det för misshandel var lika vanligt att man ansåg det var meningslöst att anmäla som att man ansåg att brottet var en småsak/bagatell, 17 procent vardera.

Att brottet ansågs vara en småsak/bagatell var också något vanligare än andra skäl vid sexualbrott (17 %), hot (12 %) och rån (10 %). Vid rån var det även ganska vanligt att brist på förtroende för polisen eller rättsväsendet uppgavs som främsta skäl till varför man inte polisanmält (12 %), något som var mindre vanligt vid de andra brotten.

Det är också värt att notera att det var vanligt förekommande att man avstått polisanmälan av annat skäl än något av de alternativ som gavs i denna undersökning, speciellt vid hot och misshandel (27 % respektive 22 %).

Studeras allvarliga och mindre allvarliga händelser för sig för både misshandel och sexualbrott framträder olika mönster. Vid misshandel så allvarlig att den utsatta behövt uppsöka sjukvård var det mindre vanligt att man uppgav att det var meningslöst att anmäla, än när det gällde mindre allvarliga händelser (10 % respektive 18 %). Detta var dock inte fallet för sexualbrott. Att man ansåg det meningslöst att anmäla var ungefär lika vanligt oavsett om händelsen beskrev som en våldtäkt och/eller att personen befann sig i en försvarslös position som om så inte var fallet (30 % respektive 31 %). Skälet att brottet inte polisanmäldes för att det var en småsak/bagatell var dock betydligt mindre vanligt vid både allvarliga misshandelsfall och sexualbrott (1 % respektive 5 %) än vid mindre allvarliga (18 % respektive 23 %).

Blandade erfarenheter av polisen beroende på brott

I de fall där brottet uppgavs ha polisanmälts skiljer sig erfarenheten av polisen åt mellan olika brott. Erfarenheten av polisen var något oftare positiva än negativa vid misshandel (45 % respektive 39 %) och hot (41 % respektive 29 %). Dock gäller det för nästan en tredjedel (30 %) av hoten att erfarenheterna varken var positiva eller negativa. Vid rån var i stället erfarenheten av polisen oftare negativa än positiva (48 % respektive 31 %). När anmälan gällde sexualbrott var det lika vanligt att erfarenheten av polisen var positiva som negativa (41 procent vardera).

Studeras åter igen allvarliga och mindre allvarliga händelser av misshandel och sexualbrott tycks dock erfarenheterna skilja sig åt. Vid allvarliga händelser var det vanligare att erfarenheten av polisen var negativa (54 % vid misshandel och 44 % vid sexualbrott) än positiva (33 % respektive 32 %). Medan det motsatta syns vid mindre allvarliga händelser.