Forskare viktigt stöd vid försök med Företagssamverkan

Enligt Carl Gynne, utredare på Brå, är den här typen av forskning viktig eftersom det tillför en kritisk och konstruktiv inblick i ett utvecklingsarbete.

– Det är nödvändigt att få såväl återkoppling som inblick från forskare som ger en typ av kvalitetsmarkör och som utvärderar de effekter som Företagssamverkan vill åstadkomma. Utan den inblicken står sig arbetet slätt mot gemene persons egna åsikter och tankar, vilket lämnar fältet öppet för godtycklighet i frågan om konceptet är bra eller dåligt. Genom forskningens bidrag höjer vi vår egen kompetens.

”Företagssamverkan en logisk metod att testa”

För att förklara vad Företagssamverkan är berättar Karl Kronkvist att det ursprungligen började som en tanke hos polisen att ta Grannsamverkan som koncept och applicera det i en ny kontext och till en ny målgrupp. I stället för att boende i ett område går ihop och samverkar för att förebygga brott ville man testa om samma metod kunde fungera genom att näringsidkarna i ett specifikt område samverkar.

– Det kändes som något som var logiskt att testa, framförallt eftersom man arbetat med platsbaserad samverkan tidigare som bygger på liknande idéer, men där man till exempel bara samarbetat mellan fastighetsägare. Här är tanken att flera olika näringslivsaktörer ska med. Det är ett intressant koncept, men frågan är om man kan få näringslivet att driva det själva eller om det är något som kommunen behöver driva på, kommenterar Anna-Karin Ivert.

I likhet med Anna-Karin Ivert har även Carl Gynne begrundat frågan om hur utvecklingen av Företagssamverkan ska drivas framåt. Han konstaterar att efterfrågan från näringslivet är en förutsättning, men så här i startskedet behöver både kommuner och myndigheter vara med och driva på.

– Jag tror att det är nödvändigt att låta Företagssamverkan växa med en tydlig efterfrågan, det vill säga behovet kommer från näringslivet själva, inte för att myndigheter driver på. Men för att skapa intresse och förståelse för ett i sammanhanget ganska okänt arbetssätt behöver vi bygga en nationell struktur som kan möta ett kommande behov. Det är lärdomar från arbetet med Grannsamverkan och något som vi är överens om inom Företagssamverkans utvecklingsgrupp.

Utmaningen med att få med sig näringslivet i det brottsförebyggande arbetet är det många kommuner som slåss med. Samtidigt är näringsidkarna en central aktör för att kommunerna ska kunna ta fram en lägesbild som speglar verkligheten.

– Det är inte säkert att företagen tycker att det i första hand är deras uppgift, utan att det ligger på kommunen. Samtidigt finns det nog många som vill engagera sig men vet inte riktigt hur, man är helt enkelt ovan, fortsätter Anna-Karin Ivert.

I arbetet med följeforskningen har forskarna utgått såväl från intervjuer med nyckelpersoner från både näringsliv, polis och kommun som enkäter riktade till näringsidkarna. När företagarna skulle svara på om de var intresserade av att delta mer i det brottsförebyggande arbetet fanns det två invändningar: dels har man inte tid eller resurser, dels att man inte heller såg brott som en problematik för den egna verksamheten.

– En rekommendation är därför att göra incitamenten tydliga kring varför de olika parterna ska engagera sig i Företagssamverkan. Det kanske inte bara handlar om sånt som påverkar den egna verksamheten utan även om det som är av betydelse för det område du verkar i eller lokalsamhället i ett bredare perspektiv, såsom att ett tryggt företagsklimat uppmuntrar till företagsutveckling mer generellt i ett område, påpekar Karl Kronkvist.

”Stort intresse från näringslivet att engagera sig brottsförebyggande”

I både Uddevalla och Trollhättan är Företagssamverkan ett initiativ från kommunens brottsförebyggande samordnare och i det här hade det underlättat om man även haft med sig näringslivsenheten redan från början, anser Karl Kronkvist.

– Inom näringslivsenheten finns det upparbetade kommunikationskanaler och etablerade nätverk i form av exempelvis frukostträffar. Frågor om brottslighet kanske redan ventilerats i dessa forum, så istället för att lägga fram Företagssamverkan som något nytt, hade man kunnat se vad det finns för synergieffekter genom att integrera Företagssamverkan i redan befintliga nätverk.

I sin utvärdering har forskarna delat upp rekommendationerna av sin följeforskning i två delar. En handlar om lärdomar från implementeringsprocessen som riktar sig mer till de som jobbar rent praktiskt med Företagssamverkan. Den andra delen fokuserar på slutsatser och rekommendationer som riktar sig till de som jobbar på en mer strategisk nivå.

– Grannsamverkan är en väldigt strukturerad metod där man har Stöldskyddsföreningen som huvudman, de har utbildningar, en tydlig logotyp och liknande, vilket det inte finns inom Företagssamverkan. Vår uppfattning är att det finns ett stort intresse hos näringslivet att faktiskt engagera sig i brottsförebyggande arbete. Men när det kommer till att starta upp Företagssamverkan så har det varit väldigt svårt att få med sig näringsidkare i själva arbetet. Det betyder kanske inte att intresset inte finns, däremot kan det vara en fråga om brist på tid och resurser som behövs för att prioritera det, säger Karl Kronkvist och besvarar därefter lite mer fördjupande frågor.

Förutsätter det att det redan finns etablerade samverkansstrukturer i de områden som man ska jobba med det här eller går det att börja från noll?

Karl Kronkvist:

– Om vi drar paralleller till Grannsamverkan så är det ju en bottom-up modell, där det är boende i ett område som ser ett problem. Utmaningen med Företagssamverkan är ju att det är en bottom-up modell även det, men som i Uddevalla och Trollhättan har applicerats top-down. Vi ser det därför som en förutsättning att först se vilka etablerade samverkansstrukturer som finns i området.

Vad finns det för förväntansbild från näringsidkarna på kommun och polis?

– Det här handlar också lite om top-down. När Företagssamverkan kommer som ett initiativ från kommun och polis, men där tanken är att näringsidkarna själva ska ta över det, ja då uppstår ett ansvarsglapp. Det appliceras ovanifrån men därefter händer inget mer eftersom näringslivet förväntar sig att det ska fortsätta drivas av kommunen och polisen, svarar han vidare.

Vem är det egentligen som är ansvarig och hur kan man tydliggöra ansvaret?

– Det behövs ett tydligare ramverk för idag är det fortfarande ett outvecklat koncept. Vi ser att det finns ett behov av en stödstruktur och att det blir tydligt vem som är avsändare för Företagssamverkan, vad det är och vad det innebär att starta upp det. Om det här ska skalas upp till ett nationellt koncept, ja då finns det behov av en stödstruktur såsom kanske en huvudman som är med förvaltar och utvecklar konceptet.

För att få igång Företagssamverkan handlar det i grunden om att näringsidkarna ser att det finns ett behov av att samverka kring dessa frågor. Det kan handla om vinsten med att jobba kring med frågor kring klotter, belysning eller väktarbolag, men också om att se värdet av att rapportera in till lägesbilden, påpekar Anna-Karin Ivert.

Avslutningsvis, om ni skulle lyfta något utifrån era slutsatser utifrån den följeforskning ni gjort, vad skulle ni säga då?

Karl Kronkvist:

– Företagssamverkan kan absolut vara ett verktyg för kommuner att fullfölja delar av sitt lagstadgade ansvar om att jobba brottsförebyggande, däremot behövs en tydligare struktur både strategiskt och organisatoriskt. Mycket fokus har legat på utsattheten för brott mot den egna verksamheten och mindre hur man skulle kunna engagera näringsidkarna i det brottsförebyggande arbetet.

Ett sådant engagemang kan handla om att företagen engagerar sig i social brottsprevention, exempelvis genom att ge ekonomiskt stöd eller praktikplatser till unga.

Grannsamverkan som koncept har ett stort fokus på bostadsinbrott. När vi nu ska applicera det i relation till näringsidkare i olika typer av branscher och företag, och vilka problem man faktiskt exponeras för, så kan det ju så rätt så olika ut. Min tanke är att frågan om bostadsinbrott enar Grannsamverkan - ett gemensamt mål - men det är kanske inte lika solklart inom Företagssamverkan, vilket sannolikt kan formuleras på ett bättre sätt.

Anna-Karin Ivert:

– Ja frågan är om det ska vara en platsbaserad samverkansform eller om det skulle kunna vara någonting mer? Man är ganska fast i tanken kring att brott är kopplad till en plats, men det kan vara att den information jag har i exempelvis Skåne är väldigt relevant även i en annan del av Sverige. I det kanske bransch skulle kunna vara det gemensamma lika väl som platsen.

Vad tänker du om forskarnas syn på hur Företagssamverkan kan utvecklas framåt Carl Gynne?

– Jag tror precis som Karl Kronkvist att Företagssamverkan är svårare att driva än med Grannsamverkan. Nyckelfrågan är vad företagen själva tjänar på engagemanget och tiden de behöver lägga ned. Klarar vi inte av att visa och beskriva det, kommer företagare själva inte se det, vilket i sin tur skulle göra att Företagssamverkan inte fungerar. Men jag är övertygad om att tjäna-aspekten också är vår största tillgång, för samverkansarbete i brottsförebyggande frågor har om och om igen visat sig vara nyckel till att faktiskt förbättra en brottsutsatthet eller exponering för brott. Samtidigt är företagare som målgrupp ofta ovana att engagera sig i den här typen av arbete och därför är stöd är nödvändigt.

– Om vi pratar om branschbaserad samverkan så tror jag att det är en välkommen utveckling. På så sätt blandas konceptet inte heller ihop med andra plastbaserade samverkansformer såsom BID (Business Improvement District). Företagssamverkan kan vara platsbaserad, men även bransch- eller målgruppsbaserad. Det beror på vilket behov som näringslivet har.