Civilsamhället har länge spelat en viktig roll i det sociala brottsförebyggande arbetet. Ideella organisationer, föreningar och lokala initiativ har ofta ett starkt förtroendekapital och en närvaro nära brottsproblematiken. De når målgrupper som det offentliga ibland har svårt att nå – inte minst personer i eller nära kriminella miljöer som saknar tillit till myndigheter.
– Det vi har kunnat se i vårt arbete är att civilsamhället är starka i det sociala brottsförebyggande arbetet. Styrkan ligger i förtroendekapitalet och att man når ut till olika målgrupper samt arbetar nära brottsproblematiken, säger Mesir Taki, utredare på Brå.
Civilsamhällets aktörer arbetar ofta långsiktigt, tillitsbaserat och med en djup förståelse för lokala sammanhang. Det kan handla om idrottsföreningar där personer fungerar som mentorer för unga, eller organisationer som är närvarande i utsatta områden och skapar stabila relationer över tid.
Mesir Taki, utredare på Brå
Varför samverkan är nödvändig
Samverkan mellan offentliga aktörer och civilsamhället handlar i grunden om att förstå och dra nytta av varandras roller och styrkor. Här kan civilsamhället fungera som en bro mellan myndigheter och individer som annars inte söker eller tar emot stöd.
– Det finns en stor, delvis outtömd potential i civilsamhället. Med rätt resurser, långsiktighet och tillit kan denna kraft bli en ännu starkare del av det brottsförebyggande arbetet. Samverkan är inte ett komplement – den är en nödvändighet för att bygga tryggare lokalsamhällen och minska brottsligheten på sikt, menar Mesir Taki.
Nytt stöd ska stärka kommuners samverkan med civilsamhället
Brå ska verka för att utveckla kommunernas samverkan med civilsamhället i det brottsförebyggande arbetet. I dag saknas stödmaterial som specifikt riktar sig till kommuners samverkan med civilsamhället inom det brottsförebyggande arbetet. Därför tar Brå nu fram ett sådant stöd i form av en guide.
Syftet är att öka kommunernas kunskap om civilsamhällets roll och tydliggöra hur dessa kan bidra till ett mer effektivt och hållbart brottsförebyggande arbete på lokal nivå.
I dialogen med kommuner framkommer att det finns en osäkerhet kring hur samverkan med civilsamhället kan och bör utformas. Frågorna rör bland annat vilka aktörer som är relevanta att samarbeta med, hur ansvar och roller kan fördelas samt hur långsiktiga och förtroendefulla samarbeten kan byggas.
Det nya materialet ska ge vägledning, konkreta exempel och rekommendationer för att underlätta samverkan och sänka trösklarna för kommunerna. Stödmaterialet publiceras senare i vår.
– Guiden syftar till att vara ett stödmaterial som den kommunala samordnaren kan använda i sitt operativa arbete. Den ska fungera som ett stöd för att initiera, utveckla och förvalta samverkan med civilsamhället och bidra till ett mer effektivt och inkluderande brottsförebyggande arbete, säger Mesir Taki.
Goda exempel och vägar framåt
Famna är en intresse- och kunskapsorganisation som har cirka 90 medlemsorganisationer, till exempel BRIS, Rädda barnen, Röda Korset, Stadsmissionerna och SOS-barnbyar. Tillsammans synliggör de den idéburna sektorns roll, särart och potential i den svenska välfärden.
– Vi är en brobyggare mellan idéburna aktörer och beslutsfattare. Vi ser till att våra medlemmars signaler når fram till beslutsfattare genom att bjuda in till möten eller framföra synpunkterna i expertråd som finns inom de flesta myndigheter. Vårt påverkansarbete riktar sig till nationella beslutsfattare, men också till andra centrala aktörer inom offentlig sektor och näringsliv, i nära samverkan med våra medlemmar, säger Aleksandra Wasso.
Aleksandra Wasso, kommunikationsstrateg och opinionsbildare på intresseorganisationen Famna
Idéburna offentliga partnerskap
Aleksandra Wasso ser också att samverkan mellan civilsamhället och kommuner är underutnyttjad idag och att det finns många civilsamhälleorganisationer som vill göra insatser. En möjlig form för samverkan är idéburna offentliga partnerskap (IOP), en metod för samverkan mellan offentlig aktör och civilsamhället som funnits etablerad sedan 2010. För att visa på variationen i samverkan har Famna begärt ut IOP och sammanställt dessa i en databas, där det idag finns ca 660 unika IOP-avtal samlade. Men mer kan göras och civilsamhället står redo att göra mer och i fler kommuner pågår dialoger om samverkan i brottsförebyggande arbete och trygghetsskapande insatser.
– Kartläggningen av idéburna offentliga partnerskap (IOP) visar hur samverkan kan formaliseras och stärkas. Dessa partnerskap fungerar som dörröppnare mellan kommuner och civilsamhälle och ger konkreta exempel på hur gemensamt ansvar kan tas lokalt. Men kartläggningen har även synliggjort att arbetet med komplexa samhällsutmaningar kräver flexibilitet och att parterna kan behöva förstå vad som behöver göras mer exakt under tiden samverkan pågår. Att synliggöra och sprida sådana exempel är en viktig del i att sänka trösklarna för samverkan, menar Aleksandra Wasso.
Hon nämner också den nya socialtjänstlagen som ställer krav på att kommunerna ska arbeta främjande och brottsförebyggande utgör en möjlighet till samverkan.
– Här finns fler exempel på vad civilsamhällets kan bistå med. Våra medlemmar har till exempel fler möjliga insatser att sätta in för att förebygga våld i nära relationer, insatser till familjer och barn som är placeringsnära och insatser till unga som fyllt 18 år och är placerade utanför det egna hemmet. I sistnämnda exemplet upphör stöd för unga som fyllt 18 år, de har ansetts vara vuxna, vilket ofta får förödande konsekvenser för barn som varit placerade utanför det egna hemmet, säger Aleksandra Wasso.
Sociala utfallskontrakt
En annan möjlighet är att samverka utfallsbaserat både i det förebyggande och främjande arbetet, vilket kan frigöra pengar på sikt. När positiva effekter uppstår i förebyggande arbete innebär det att kostnader för framtida insatser och utgifter minskar. Det är dock en utmaning att frigöra pengar till förebyggande insatser samtidigt som de akuta insatserna behövs här och nu. Men sen några år tillbaka finns möjligheten att teckna sociala utfallskontrakt. Det innebär att en fond, till exempel Utfallsfonden, kan finansiera det förebyggande arbetet där effekter kan påvisas. Utfallsbaserade arbetssätt är vanliga i till exempel Storbritannien och där har insatser till personer som avtjänat ett fängelsestraff för att inte återfalla i kriminalitet visat mycket goda resultat. I denna form kan även civilsamhället samverka med kommunen.
Samverkan i praktiken – lokalt exempel från Norrköping
I Norrköping har kommunen och civilsamhället under flera år utvecklat en samverkan mellan socialtjänst, polis och olika trossamfund. Initiativet växte fram ur en gemensam oro över utvecklingen med gängkriminalitet och radikalisering, men också ur en vilja att stärka relationerna mellan olika grupper i samhället.
– Vi såg ett behov av att hjälpas åt mer. Trossamfunden samlar många människor och har en viktig roll i människors vardag. Där finns värderingar, gemenskap och relationer som kan vara en stark kraft i det förebyggande arbetet, säger Maria Bard, diakon i Svenska kyrkan.
Ett interreligiöst råd bildades där flera större trossamfund i staden deltar. Genom nätverket har representanter från socialtjänsten och polisen bjudits in till församlingar för att informera om vilket stöd som finns att få och hur kommunen arbetar för att förebygga kriminalitet.
Nisse Wikström från Norrköpings kommuns förebyggarteam beskriver arbetet som ett sätt att nå föräldrar och andra vuxna i ungas närhet.
– Vi möter framför allt föräldrar och vill kunna ge stöd när det finns oro kring ungdomar. Genom att vara närvarande i församlingar och andra sammanhang där människor redan samlas kan vi nå fler och bygga relationer över tid.
Besöken sker ofta i samband med gudstjänster eller andra samlingar. Efter en kort introduktion kan polisen beskriva den aktuella lägesbilden, medan socialtjänsten berättar om vilka möjligheter till stöd som finns. Samtalen fortsätter ofta efteråt över kaffe och informella möten.
– Det handlar mycket om att ta seden dit man kommer. Vi stannar kvar, pratar med människor och bygger relationer. För många kan församlingen vara en trygg plats, särskilt om man kommer från sammanhang där tilliten till myndigheter är låg, säger Maria Bard.
En viktig framgångsfaktor har varit de relationer som byggts upp över tid inom civilsamhället. Samverkan bygger i stor utsträckning på tillit och på att aktörer redan känner varandra genom andra lokala nätverk.
– Det finns ett finmaskigt nät av relationer i civilsamhället. När man tar vara på dem och träffas regelbundet blir vägen till samarbete inte så lång, säger Anna Ryding, präst i Svenska kyrkan.
Samtidigt har arbetet också inneburit vissa utmaningar. När polis och socialtjänst deltar i religiösa sammanhang behöver man vara lyhörd för hur närvaron uppfattas.
– Det är viktigt att visa respekt för platsen och sammanhanget. Man behöver prata igenom sådana saker och vara öppen för hur det upplevs, säger Anna Ryding.
Trots utmaningarna upplever deltagarna att samarbetet har stärkt det lokala förebyggande arbetet och skapat nya kontaktytor mellan kommunen och invånarna.
– Det viktigaste är egentligen att börja. Ta kontakt, träffas och bygg relationer. Mycket kan växa fram därifrån, säger Maria Bard.