Så blev Storuman först ut i Västerbotten att stoppa droger med TIF

Många års kamp för norrlänen att få till en lagändring

Storuman och Malå ligger i Västerbotten som är ett av de fyra län som tidigt larmade om att det behövdes en ändring i postlagen, eftersom den inte tillät att man öppnade brev med misstänkt innehåll eller kontaktade polis eller tull. Larmet grundade sig i att länen fick indikationer av såväl polis som socialtjänst runt år 2013 att det fanns ett växande problem med narkotikaförsäljning över nätet – något som man tror pågått ända sedan 2009–2010.

2014 drog de som arbetar brottsförebyggande i länen igång projektet Tillsammans mot droger, som idag går under namnet Tillsammans mot illegala försändelser, TIF. De fyra länen bjöd in Polismyndigheten, Tullverket, kommuner och aktörer som Postnord, DHL, Schenker, ICA Sverige och Coop Nord för att få en bild över läget samt vilka behov och förutsättningar som fanns gemensamt.

Efter många års hårt och enträget arbete resulterade det i en ändring i postlagen 2 januari 2023, som gjorde det möjligt för postombuden att larma till polisen och tullen direkt vid behov.

– Det var på den brottsförebyggande fyrlänskonferensen 2023 i Östersund som jag först fick höra talas om TIF. Jag tyckte det lät som en bra idé och kontaktade då både polisen och tullen lokalt som höll med. 2023 kom även nya lagen om kommuners brottsförebyggande ansvar och samma år skrev vi ett nytt medborgarlöfte där det står att vi ska jobba mot organiserad brottslighet och gängkriminalitet.

”Uppvakta postombuden – lämna gärna ett brev i handen”

Med lång erfarenhet av att ha jobbat inom Coop och själv hanterat postförsändelser har Daniel Burman en god förståelse för den problematik postombuden möter dagligen. Därför kändes det som en självklarhet att hoppa på samarbetet inom TIF som en del av den bredare satsningen inom det brottsförebyggande arbetet, berättar han. Helt enkelt var det däremot inte att få med sig alla på tåget, utan det krävdes ett aktivt uppsökande arbete.

– Uppvakta postombuden, besök dem och skicka post, lämna gärna ett brev i handen. Det är det som tar tid, att lägga grunden och får nätverket att hänga ihop, sen sköter det dig självt. Det är lite som om du ska måla hemma, om du fuskar med grundarbetet, ja då blir slutresultatet dåligt, svarar Daniel Burman när han ombes ge tips till andra kommuner som vill komma igång med TIF.

– Idag är postombuden jättepositiva till det arbete som görs, att det finns kontaktvägar, att de vet var de kan vända sig och att vi uttryckligen jobbar med de här sakerna tillsammans.

Förutsättningarna att träffas fysiskt skiljer sig också åt mellan mindre samhällen i glesbygd och större städer som Skellefteå och Umeå. Många av postombuden är ju små butiker, så de kan inte alltid komma till de möten som hålls eftersom de då måste stänga. Därför de alltid hybridalternativ.

– Nu har vi som jobbar med TIF mest träffat de som är ansvariga, men det skulle vara bra att nå ut även till medarbetarna. Därför har jag tänkt ta fram en e-utbildning till postombuden tillsammans med tullen, polisen och länsstyrelsen, som kan fungera för andra kommuner också, säger Daniel Burman, men tillägger snabbt att det än så länge är ”en vision”.

Kommunens roll central

För postombuden är det viktigt att ha en trygg arbetsmiljö och det är också ett av de främsta syftena med TIF – att förbättra förutsättningarna för ombuden. Utöver direkta kontaktvägar till polis, tull och säkerhetsansvariga inom exempelvis Postnord har TIF tagit fram dekaler som postombuden kan sätta upp i sina butiker för att tydligt signalera att de är en del av samarbetet.

När Daniel Burman ska beskriva metodiken för TIF lyfter han fram kommunens roll som sammankallande funktion och behovet av att det finns en utpekad kontaktperson.

– Kommunens roll är central i arbetet mot illegala försändelser. Överlåter man det till arbetsgivarna kommer det inte att funka, utan kommunen att vara närvarande och hålla i.

Hur har ni samarbetat med andra kommuner inom TIF?

– Jag har arbetat mycket med Länsstyrelsen i Västernorrland som försett oss med dekaler och hjälpt oss på olika sätt. Vi i Storuman och Malå är först ut inom TIF i Västerbotten. Sedan har jag också tagit god hjälp av Åre kommun, det har varit jättevärdefullt.

Tystnadskultur och resursbrist försvårar

Enligt Daniel Burman är det både roligt och stundvis svårt att jobba brottsförebyggande i mindre kommuner på landsbygden. I Västerbotten är dessutom avstånden enorma, kommunerna stora till ytan och invånarantalet lågt. Att många känner varandra i ett samhälle kan ju vara ett plus, samtidigt uppstår det en tystnadskultur just till följd av att ”alla känner alla”.

Det kan handla om att föräldrar inte vågar söka hjälp för sina barn, att personal inte vågar anmäla, att saker hålls inne i olika förvaltningar. Där inte staten eller kommunen är närvarande uppstår subkulturer som sätter sig i väggarna, därför krävs mycket styrning och ledning.

– En tystnadskultur påverkar ju anmälningsbenägenheten och kan även vara avgörande i ett scenario där exempelvis ett postombud känner mottagaren av en misstänkt försändelse och därför blir rädd för att anmäla.

Vad kan staten och kommunen göra för att komma åt tystnadskulturen?

– I vårt fall har vi har tagit hjälp av FoU Socialtjänst, som har en verksamhetsutvecklare som ägnar sig åt det här. Vi håller på att jobba med frågor kring tystnadskultur på regionnivå och har tagit hjälp av en processutvecklare på Region Västerbotten. Vi jobbar också med Centrum för våld och det samarbetet har fungerat riktigt bra. Dit kan man ringa om man känner sig utsatt, för om man till exempel ringer kommunen och hamnar hos mig, ja då kanske vi känner varandra.

Frågan om mer resurser är en annan fråga som är ständigt närvarande.

– Om jag fick önska skulle vi ha öronmärkta pengar som går det till det brottsförebyggande arbetet, lagstiftat, på minst 50 procent i varje kommun. I många kommuner sparkar man sådana som mig och lägger det på socialtjänsten som ska göra det ”i mån av tid”. Och när har du tid när du har massa utredningsärenden? Ja aldrig.

Daniel Burman har många tankar kring nya sätt att jobba brottsförebyggande och har ett konkret förslag gällande socialtjänsten.

– I den bästa av världar skulle socialtjänsten i Malå jobba med invånare i Storuman och vice versa. På så sätt skulle ju socialarbetaren exempelvis slippa träffa på personen i fråga på Ica eller Konsum dagen efter ett möte. Om kommunerna i Lappland skulle jobba så här skulle vi även minska jävsituationer.

Görs det här någonstans?

– Nej, det är en idé jag har. Det här skulle skapa en trygg miljö för socialtjänstpersonalen också. För om du stöter på personen du jobbar mot, ja då kan det ju bli otillåten påverkan om man säger så.

Sporadisk samverkan med näringslivet

Mycket av kommunens brottsförebyggande arbete och främjande av folkhälsa bygger på samarbetet i olika konstellationer. Att samverka med näringslivet har mest skett sporadiskt fram till nu och första gången som postombuden ingick ett samarbete med kommunen var med TIF. Erfarenheten av samverkan inom olika delar av kommunen är ändå ”lång och god”, förklarar Daniel Burman.

– Vi hade många suicid under 2016–2017 i Storuman, det gjorde att vi började samverka med polis och sjukvård i större utsträckning. Vi har SMADIT, Samverkan mot alkohol och droger i trafiken, vi har narkotikasök på skolor så det här med TIF var bara ytterligare ett steg i samverkan. Nu ska vi exempelvis ha en antilangningskampanj i Hemavan och där ska vi ha med tullen också. När vi väl ses så pratar vi om flera insatser, projekt och metodiker samtidigt.

Det arbete som ni gjort inom TIF med breda samarbeten och synliga dekaler som skapar signalvärde, är det något ni skulle kunna applicera på andra områden?

– Ja vi jobbar mycket så, vi har ett jättebra samarbete med Systembolaget och polisen både i Storuman och Malå som innebär att vi står utanför butiken, delar ut broschyrer om langning och har till exempel en tävling för att synliggöra varför man inte ska köpa ut.

Snart är det dags för Daniel Burman att hålla ett uppföljningsmöte av TIF för att för att checka av hur det går, vad som funkar och eventuellt inte funkar och om de ska fortsätta.

– Jag tror absolut att de vill fortsätta. Vi hade nyligen en sittning med postombuden där man pratade om en incident där elever snodde cigaretter och sålde de vidare. Då pratade vi ihop oss om det, vad som hände och vad man kan göra åt saken, berättar Daniel Burman för att illustrera hur den här typen av samarbeten kan ge ringar på vattnet.