Det talas mycket lite om våldtäkter mot män. Ett skäl till det kan vara att de allra flesta som uppfattar att de blivit utsatta inte polisanmäler det som skett. Det bidrar till att fenomenet osynliggörs. Anmälningsbenägenheten är påtagligt lägre bland män än bland kvinnor. Det är drygt fem gånger vanligare att kvinnor anger i NTU att de våldtagits det senaste året jämfört med män, medan det är mer än 18 gånger vanligare att en kvinna anmäler till polisen att hon blivit våldtagen. 2023 gjordes närmare 6 000 polisanmälningar om våldtäkt mot en kvinna 15 år och äldre jämfört med drygt 300 anmälningar där den som utsatts var en man.
Orsakerna till att anmälningsbenägenheten är så låg kan vara desamma för både kvinnor och män, till exempel att de skäms och anklagar sig själva för det som skett och att de inte tror att det är någon idé att anmäla. När det gäller män kan det även finnas andra psykologiska hinder mot en polisanmälan: Det ena är att det kan kännas ”omanligt” att ha blivit utsatt för våldtäkt och att de därför inte vill att andra ska veta om det. Det andra är att de utsatta kan dra sig för att gå ut offentligt med sin sexuella läggning i de fall anmälan rör sexuella handlingar mellan män.
Anmälningarna handlar ofta om att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation
Brå har i sin nya studie om effekter av samtyckeslagen studerat polisanmälningar med både kvinnor och män som målsäganden från perioden 1 juli 2022 till 31 juni 2023. Antalet anmälningar som Brå studerat, där målsäganden är en man, är 111. Det framgår då att en del av anmälningarna rör händelser utan verklighetsförankring. Mannen kan till exempel säga att han vaknat i sin lägenhet och upplever att han blivit våldtagen i sömnen, trots att han är ensam i lägenheten och lägenheten är låst. Sådana fall utgör ungefär en tredjedel av anmälningarna med en manlig målsägande. Det ska dock tilläggas att antalet sådana anmälningar inte är fler än i fall med kvinnliga målsäganden, men eftersom det totala antalet anmälningar är så litet blir andelen mycket högre.
Av de återstående anmälda fallen med manliga målsäganden är det absolut vanligaste att den anmälda våldtäkten har skett genom att gärningspersonen utnyttjat att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation. I de flesta av dessa fall ska övergreppet ha skett när målsäganden sov efter att ha varit mycket berusad eller drogpåverkad. I närmare hälften av fallen beskrivs en situation av det slaget.
Det är mindre vanligt bland män än bland kvinnor att de anmäler en våldtäkt där målsäganden inte deltagit frivilligt, men att gärningspersonen inte tagit hänsyn till det. En femtedel av de anmälda fallen har den karaktären, jämfört med en tredjedel av fallen där en kvinna är målsägande.
När den anmälda våldtäkten i stället anges ha skett med våld handlar det oftast om två typer av händelser. Den ena är att målsäganden berättar att han, ofta under dramatiska omständigheter, våldtagits av flera okända män som med våld tilltvingat sig olika typer av sex. I den andra typen av fall har parterna träffats för att ha sex, och har vanligen då först haft frivilligt sex. Det rör sig antingen om någon form av dejt eller om sexköp. Målsäganden har då blivit både misshandlad och våldtagen.
Anmäler män att de våldtagits av en kvinna eller man?
Sett till de anmälda våldtäkterna är gärningspersonen oftast en man. Gärningspersonerna är av olika slag, till exempel en vän, en eller flera okända personer på en fest eller någon man träffat genom en dejtingsajt. I detta sammanhang kan nämnas att målsäganden ofta är påtagligt yngre än gärningspersonen – målsägandena är i genomsnitt tio år yngre än den misstänkte (24 år jämfört med 34 år).
I vilken utsträckning förekommer det då att en man anmäler att han blivit våldtagen av en kvinna? I Brås 73 material finns ett tiotal sådana anmälningar. Det rör sig vanligen om en motanmälan mot en kvinna som mannen haft en nära relation till och som nu anmält honom för misshandel och våldtäkt. Ibland finns det också en vårdnadstvist med i bilden. I anmälan anges det då oftast att parterna först haft frivilligt sex, men att mannen sedan inte ville fortsätta utan har somnat och sedan vaknat av att kvinnan utfört sexuella handlingar. Ingen av dessa anmälningar ledde till åtal så de anmälda händelserna har därmed inte prövats i domstol.
Anmälningarna är främst en bild av vad män kan tänka sig att anmäla
Här bör slutligen framhållas att det faktum att så väldigt få händelser där en man uppfattar att han blivit våldtagen har polisanmälts, också innebär att man bör undvika att tolka de anmälda fallen som en representativ bild av hur våldtäkter mot män ser ut. De anmälda fallen ger snarare en bild av vilka av alla våldtäkter som män uppfattar som okej att offentliggöra genom en anmälan.
Detta blir tydligt när man konstaterar att många av de anmälda fallen karaktäriseras av att målsäganden inte kan anklagas för att ha varit delaktig i det som skedde. Det är till exempel påtagligt i den stora andelen av fall där målsäganden berättar att han sov när våldtäkten ägde rum. Något annat som talar för detta är att en stor andel av de utsatta i anmälningarna har någon slags funktionsnedsättning; vilket troligen gör dem till mer renodlade offer i allmänhetens ögon än andra män som utsätts för en våldtäkt. När det gäller personer med funktionsnedsättning är det också ofta någon annan än den utsatte som gör polisanmälan.
