Dödligt våld med legala vapen var vanligare under nittiotalet men har ökat de senaste åren
Dödligt våld är i sig en mycket ovanlig brottstyp, under det senaste decenniet har det årliga antalet fall varit ett drygt hundratal. Historiskt sett har kniv varit den enskilt vanligaste våldsmetoden vid dödligt våld, men den ökade användningen av skjutvapen som skett under de senaste 20 åren har inneburit att skjutvapen i dag är den enskilt vanligaste våldsmetoden. I de fall där gärningspersonen är känd finns även uppgifter om denne använt ett legalt vapen som den haft tillstånd för. Men i de flesta fall rör det sig om illegala vapen som gärningspersonen inte haft tillstånd för eller att det är okänt då fallet är ouppklarat/vapnet ej anträffats.
När det gäller legala vapen var nivån högre under första halvan av nittiotalet, med ett genomsnitt på som mest 6,5 fall per år. Därefter minskade antalet, till som lägst i genomsnitt 1,8. Efter en period med en relativt stabil nivå har antalet ökat något under de senaste åren, till som mest 2,8.
Dödligt våld med skjutvapen
Under perioden 2014–2021 användes legala vapen i sex procent av alla fall med skjutvapen
Under de senaste åtta åren rör det sig om totalt 838 fall av dödligt våld, där skjutvapen utgjort våldsmetoden i 307 fall. I 19 av dessa (6 procent) rör det sig om legala vapen som gärningspersonen haft tillstånd för. Det rör sig då oftast om tvåhandsvapen avsedda för jakt, och i enstaka fall om ett enhandsvapen som en pistol eller en revolver. I fall med illegala vapen där gärningspersonen inte haft tillstånd och fall där ingen gärningsperson har kunnat knytas till händelsen rör det sig i stället ofta om insmugglade vapen av militärt ursprung, men även om insmugglade gas- och startpistoler som modifierats för att avlossa krutdrivna projektiler.
Äldre inblandade och ofta i nära relation när legala vapen används
Gärningspersonen är i de allra flesta fall en man, oavsett om det rör sig om legala eller illegala skjutvapen. I fall med legala vapen är dock gärningspersonen betydligt äldre (median 54 år) än i fall med illegala vapen där en gärningsperson kunnat knytas till brottet (median 22 år). En liknande men något mindre åldersskillnad gäller även bland brottsoffren. Brottsoffret är också i betydligt större utsträckning en kvinna i fall med legala vapen, 65 procent, jämfört med fall med illegala vapen där det bara är 3 procent kvinnliga brottsoffer. Majoriteten av händelserna med legala vapen där brottsoffret är en kvinna rör dödligt våld i nära relation. I resterande fall är brottsoffret en annan familjemedlem eller en vän/bekant till gärningspersonen. I samtliga fall med legala vapen under den analyserade perioden känner gärningspersonen brottsoffret på något sätt. Detta ligger också i linje med att i de allra flesta fall utgörs brottsplatsen av någon av de inblandades bostad. Den vanligaste brottsplatsen när illegala vapen använts är i stället offentliga platser som gator, torg och likande.
I drygt fyra av tio fall med legala vapen hade gärningspersonen sökt en vårdkontakt eller vårdats för psykisk ohälsa någon gång före brottshändelsen. I ytterligare ett antal fall fanns det andra indikationer på psykisk ohälsa. Bland fall med illegala vapen och identifierad gärningsperson hade gärningspersonen sökt en vårdkontakt eller vårdats för psykisk ohälsa någon gång före brottshändelsen i en knapp sjättedel av fallen.
Omständigheter för inblandande och händelser vid dödligt skjutvapenvåld med legala respektive illegala vapen 2014–2021 | Legalt vapen (totalt 19 fall) | Illegalt vapen (totalt 80 fall) |
|---|---|---|
Gärningspersonens ålder (median) | 54 år | 22 år |
Brottsoffrets ålder (median) | 41 år | 25 år |
Andel gärningspersoner som fått vård för psykisk ohälsa | 42 % | 16 % |
Andel gärningspersoner som begått självmord i nära anslutning till brottet | 47 % | 3 % |
Andel gärningspersoner med risk-/missbruk alkohol | 42 % | 4 % |
Andel gärningspersoner som intagit alkohol vid brottstillfället | 42 % | 4 % |
Andel gärningspersoner med risk-/missbruk narkotika | 5 % | 50 % |
Andel gärningspersoner som intagit narkotika vid brottstillfället | 10 % | 14 % |
Andel kvinnliga brottssoffer | 65 % | 3 % |
Andel dödligt våld i nära relation | 68 % | 1 % |
Andel dödligt våld i kriminell miljö | 0 % | 87 % |
Nära hälften av gärningspersonerna med legala vapen hade i nära anslutning till brottstillfället begått självmord, och då oftast genom att skjuta sig själv med mordvapnet. Detta är extremt ovanligt bland gärningspersoner med illegala vapen. Det är också vanligt att gärningspersoner med legala vapen sedan tidigare är kända för ett problematiskt bruk av alkohol, och även att de vid brottstillfället intagit alkohol. Bland gärningspersoner med illegala vapen är det i stället betydligt vanligare med ett problematiskt bruk av narkotika.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att dödligt skjutvapenvåld med legala vapen var vanligare under 90-talet, medan den uppmärksammade ökningen av skjutvapenvåld under senare år rör fall där gärningspersonen saknar vapentillstånd. Dessa fall har oftast kopplingar till kriminell miljö. När legala vapen används är brottsoffret oftare en partner eller annan närstående till gärningspersonen. I dessa fall är psykisk ohälsa eller alkoholmissbruk vanliga bidragande faktorer.
Om analysen
Med anledning av massmordet på Campus Risbergska i Örebro har Brå i den här artikeln gjort en särskild analys av dödligt våld med skjutvapen där gärningspersonen använt ett legalt skjutvapen som denne haft tillstånd för. Brås forskningsmaterial om dödligt våld omfattar i dag samtliga fall som skett i landet under åren 1990–2021. Vad gäller legala vapen är den årsvisa slumpmässiga variationen stor, vilket är förväntat eftersom det enbart sker ett fåtal sådana händelser per år. Detta hanteras i artikeln genom att glidande fyraårs-medelvärden använts.
Jonas Öberg
Jonas Öberg är utredare på enheten för forskning och utveckling vid Brå och har skrivit flera rapporter om bland annat dödligt våld.
E-post: jonas.oberg@bra.se