Nationella trygghetsundersökningen 2022
Om utsatthet, otrygghet och förtroende
Nationella trygghetsundersökningen (NTU) är en årligen återkommande nationell brottsoffer- och trygghetsundersökning. Underlaget utgörs av cirka 65 000 personer som genom post- och webbenkäter har svarat på frågor om utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.
Relaterat material
Utsatthet för brott - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 363 kB.
Otrygghet och oro för brott - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 269 kB.
Förtroende för rättsväsendet - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 326 kB.
Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 172 kB.
Ladda ner som pdfOtrygghet och oro för brott
Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna fram till svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning som respondenten hade vid svarstillfället (2022).
Otrygghet vid utevistelse sen kväll
Totalt uppger 27 procent av befolkningen (16–84 år) 2022 att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket i princip är på samma nivå som 2021, då andelen var 28 procent. Efter en svag minskning under de första åren var andelen otrygga relativt oförändrad fram till och med 2015, följt av en påtaglig ökning året därpå. Sedan 2016 har nivån varit stabil med någon enstaka variation.Uppfattning om brottslighetens utveckling
Det är 80 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren. Andelen är densamma som 2021. Andelen minskade fram till 2014, med vissa årliga variationer. Därefter skedde en ökning 2015 och andelen har sedan dess varit relativt oförändrad.Oro över brottsligheten i samhället
Det är 46 procent av befolkningen (16–84 år) som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället 2022, vilket i princip är på samma nivå som 2021, då andelen var 45 procent. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen fram till och med 2011, följt av en ökning fram till och med 2017. Under 2020 syntes ytterligare en ökning och andelen ligger sedan dess på något högre nivåer än tidigare.Oro för närstående
Det är 34 procent som mycket eller ganska ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket i princip är på samma nivå som 2021, då andelen var 35 procent. Andelen minskade fram till och med 2014, följt av en ökning fram till och med 2016. Därefter har andelen varit relativt oförändrad, bortsett från en tillfällig ökning 2020.Oro för misshandel
Den andel som 2022 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel utgör 10 procent, vilket är detsamma som 2021. Andelen har varit oförändrad under hela perioden, med undantag för 2020, då den var något större.Oro för våldtäkt/sexuella angrepp
Det är 10 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, Andelen är på ungefär samma nivå som 2021 (11 %) och har även legat på i princip samma nivå sedan den första mätpunkten 2017.Oro för personrån
Det är 15 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ofta (mycket eller ganska) oroar sig för personrån. Det är på i princip samma nivå som 2021, då andelen var 16 procent. Den andel som ofta oroar sig för personrån har i princip varit oförändrad sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020, då den låg på en något högre nivå.Oro för bedrägeri på internet
Det är 32 procent av befolkningen (16–84 år) som under det senaste året mycket eller ganska ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av denna oro helt avstår från att handla på internet. Andelen har legat på samma nivå under samtliga mättillfällen sedan frågan omformulerades 2020.Oro för bostadsinbrott
År 2022 uppger 22 procent av befolkningen (16–84 år) att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott. Andelen är i princip densamma som 2021, då den var 23 procent. Sett till utvecklingen över tid var andelen relativt oförändrad under de första åren, men 2012 inleddes en ökning som pågick fram till och med 2017. Därefter har andelen återigen varit relativt oförändrad fram till 2021, då den minskade.Oro för bilbrott
Bland dem som angett att någon i hushållet har en bil har 24 procent mycket eller ganska ofta under det senaste året oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse. Det är på samma nivå som 2021. Andelen minskade under den första delen av mätperioden och var därefter relativt oförändrad. Efter 2015 skedde dock en viss ökning fram till och med 2017. Därefter har andelen varit relativt oförändrad fram till en minskning 2021.Otrygghetens konsekvenser
Det är 24 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 20 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatta för trakasserier eller hot, varav 3 procentenheter av dessa aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oron. Därtill uppger 12 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, och 7 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten.Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet
När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt man får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren fram till svarstillfället (2022).
Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan
NTU 2022 visar att 21 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren.
Av dessa uppger 43 procent att de sammantaget har mycket eller ganska positiva erfarenheter av polisen. Det är i princip på samma nivå som 2021 (44 %). Andelen var relativt oförändrad fram till och med 2015. Sedan 2016 har andelen däremot legat på en något lägre nivå, med viss tendens till minskning. Andelen med positiva erfarenheter är större bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld än där händelsen inte innehöll det (47 respektive 42 %).
Vad beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (53 respektive 49 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (33 respektive 19 %). Sett till polisens bemötande och effektivitet är andelen nöjda större när händelsen har innehållit inslag av hot eller våld. När det gäller frågan om polisens tillgänglighet och information om ärendet är det i princip ingen skillnad i andelen nöjda, oavsett om brottet innehållit inslag av hot eller våld.
Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete.
Sett till ålder är andelen nöjda störst bland de äldsta åldersgrupperna, bland såväl män som kvinnor. Även detta gäller både den sammantagna erfarenheten av polisen samt de olika delarna av polisens arbete.
Erfarenheter av åklagare och rättegång
Det är 1,9 procent av befolkningen (16–84 år) som under de senaste tre åren har varit i kontakt med en åklagare, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller ej. Av dessa personer uppger 40 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket innebär en minskning sedan 2021 (43 %). Vidare är det 1,0 procent av befolkningen som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 52 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket innebär en minskning från 2021 (58 %). Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 59 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av dessa uppger 66 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en lägre nivå än 2021 (70 %). Vidare uppger 65 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket innebär en liten ökning från 2021 (63 %). När det gäller information inför rättegången uppger 53 procent att den var tillräcklig, vilket är en minskning sedan 2021 (56 %).
Skillnaderna mellan män och kvinnor 2022 är generellt små, för samtliga frågor som ställs till dem som har haft kontakt med rättsväsendet. Dock är det stora skillnader vad gäller erfarenheter av målsägandebiträden (då 74 % av kvinnorna har positiva erfarenheter jämfört med 55 % av männen).
Om NTU
I den här rapporten redovisas de övergripande resultaten från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2007–2022. Undersökningen belyser frågeställningar av den här typen: Vilka grupper är mest utsatta för olika typer av brott? Är man olika trygg beroende på om man bor i en storstad eller på landsbygden? Ökar eller minskar svenska folkets förtroende för polisen?
Rapporten är överlag beskrivande. Djupgående analyser eller förklaringar till resultat kan i stället presenteras i olika fördjupningsstudier. Av de 200 000 personer som ingick i urvalet till NTU 2022 var det cirka 65 000 personer som deltog.
Utsatthet för brott
I NTU undersöks utsatthet för brott under kalenderåret före svarstillfället. Det innebär att den utsatthet som rapporteras i NTU 2022 avser utsatthet under 2021. Utsatthet för brott mot enskild person redovisas i andel utsatta personer, till skillnad från utsatthet för egendomsbrott mot hushåll, som redovisas i andel utsatta hushåll.
Brott mot enskild person
• Det är 19,5 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2021 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri eller nätkränkning. Det innebär en minskning jämfört med 2020, då andelen var 20,2 procent. Sett till utvecklingen sedan 2016, då brottskategorin började mätas i sin nuvarande sammansättning, skedde en ökning fram till och med 2018, följt av en nedåtgående trend. Andelen är i den här senaste mätningen på den lägsta nivån hitills.
• Bland kvinnor var det 20,2 procent, och bland män 18,7 procent, som utsattes för något brott mot person. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst vid sexualbrott, som en betydligt större andel kvinnor uppger att de utsatts för. Vad gäller övriga brottstyper uppger män utsatthet i större utsträckning, men skillnaderna är inte lika stora som för sexualbrotten.
• Den självrapporterade utsattheten är generellt störst bland de yngsta. Exempelvis uppger 33,7 procent i åldersgruppen 20–24 år att de utsatts för brott mot enskild person, jämfört med 7,5 procent i åldersgruppen 75–84 år.
• Utsattheten är även ojämnt fördelad sett till olika grupper i befolkningen. En särskilt utsatt grupp är ensamstående med barn, där 29,7 procent uppger att de utsattes för någon av brottstyperna inom brott mot enskild person 2021.
• Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för (7,8 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,2 %).
• Jämfört med 2020 har andelen utsatta för hot, fickstöld, kort-/kreditbedrägeri och nätkränkning minskat 2021, medan andelen utsatta för försäljningsbedrägeri har ökat något. Vad gäller misshandel, personrån och sexualbrott är nivån mer eller mindre densamma 2021 som 2020.
• Bland dem som uppgett att de utsatts för brott mot enskild person 2021 är det 43,9 procent (motsvarande 8,5 % av befolkningen) som utsattes en (1) gång, 29,0 procent (motsvarande 5,7 % av befolkningen) som utsattes två till tre gånger och 27,0 procent (motsvarande 5,3 % av befolkningen) som utsattes fyra gånger eller fler. Dessa 27 procent (eller 5,3 % av befolkningen) utsattes för majoriteten (76,3 %) av alla brotthändelser som rapporterats in.
Egendomsbrott mot hushåll
• Det är 13,1 procent av hushållen i riket som under 2021 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det är i princip på samma nivå som 2020 (13,2 %). Andelen har minskat om man ser till utvecklingen sedan 2006, och minskningen beror främst på att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.
• Av de egendomsbrott mot hushåll som undersökningen berör var det under 2021 vanligast att hushållet utsatts för cykelstöld (10,3 %) och minst vanligt med bilstöld (0,9 %).
• En majoritet (66,2 %) av dem som blivit utsatta för egendomsbrott mot hushåll uppger att de utsattes en gång under 2021, medan 27,7 procent utsattes två till tre gånger. Vidare var det en mindre grupp av de utsatta hushållen (6,1 %) som utsattes för fyra brott eller fler. Den sistnämnda gruppen utsattes för 23,5 procent av alla egendomsbrott som rapporterats in i NTU 2022.
Förtroende för rättsväsendet
Rättsväsendet består av flera olika myndigheter, och i NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt till fyra av dess myndigheter – polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2022).
Förtroende för rättsväsendet som helhet
Enligt NTU 2022 uppger drygt hälften (53 %) av befolkningen (16–84 år) att de har stort (mycket eller ganska) förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket innebär att andelen är i princip densamma som 2021 (52 %). Efter en viss ökning i början på mätperioden, var andelen med stort förtroende för rättsväsendet relativt oförändrad fram till och med 2016. Efter en tillfällig nedgång under 2017 har andelen successivt ökat och ligger nu på den högsta nivån hittills.
Förtroende för polisen
Den andel av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete utgör 59 procent, vilket är på ungefär samma nivå som 2021, då andelen var 58 procent. Nivån låg förhållandevis stabilt fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2018 har andelen med stort förtroende ökat till en nivå som 2022 är den högsta hittills. Totalt har det nu skett en ökning med 17 procentenheter jämfört med 2017.
Förtroende för åklagarna
Det är 43 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på samma nivå som 2021. Andelen ökade fram till och med 2009, och var därefter i princip oförändrad fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Därefter har andelen ökat igen och ligger sedan 2021 på den högst uppmätta nivån hittills.
Förtroende för domstolarna
Det är 41 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på samma nivå som 2021. Andelen var relativt oförändrad under större delen av mätperioden fram till och med 2016, följt av något lägre nivåer 2017–2018. Under 2019 och framåt har andelen med stort förtroende ökat något, och ligger 2022 på den högsta nivån hittills tillsammans med 2010 och 2021.
Förtroende för kriminalvården
Det är 37 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är en ökning jämfört med 2021 (34 %). Andelen ökade mellan 2007 och 2010 och har därefter legat på ungefär samma nivå fram till den här senaste ökningen, som också är den högst uppmätta andelen hittills.
Förtroende för hur rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta
Resultaten för 2022 visar att 45 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2021, då andelen var 44 procent. Andelen har varit relativt oförändrad under större delen av mätperioden, med undantag för 2017, då andelen minskade, och därefter kan en svagt uppåtgående trend noteras.
Förtroende för hur polisen hanterar brottsmisstänkt
Resultaten för 2022 visar att 54 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är en ökning sedan 2021 (51 %). Andelen låg på en ungefär oförändrad nivå mellan 2006 och 2017, men från och med 2018 har en ökning noterats, och 2022 är andelen den största hittills.
Förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta
Resultaten för 2022 visar att 30 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är på samma nivå som 2021. Efter en ökning i början på mätperioden har andelen varit relativt oförändrad fram till de senaste åren, då en ökning syns.Lyssna på podden om NTU
.jpg)
Snacka om brott: avsnitt 43
Nationella trygghetsundersökningen 2022
Vilka typer av brott uppger flest att de utsätts för? Vilka brott är det man oroar sig mest för? Hur står det till med förtroendet för exempelvis polisen och övriga rättsväsendet? Och finns det något samband mellan oro, otrygghet och utsatthet för brott? I det här poddavsnittet pratar vi om resultaten i Brås senaste nationella trygghetsundersökning, som publicerades den 11 oktober 2022.
Medverkande: Johanna Viberg, utredare, Brå. Samtalsledare: Monica Landergård, pressekreterare, Brå. Publicerad: 11 oktober 2022.
Fakta om publikationen
Författare: Emelie Holst, Maria Molin, Johanna Viberg och Sara Westerberg
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-1086
Rapport 2022:9
