Innehåll
I samverkan kring barn och unga i risk för brottslighet förekommer att de samverkande parterna delar information om individer. Sekretesslagstiftningen som den ser ut idag kräver att samtycke inhämtas från den enskilde eller från vårdnadshavare om det är yngre barn. Dock finns redan idag sekretessbrytande bestämmelser att använda.
Trots detta uppges det ofta att det finns svårigheter i samverkan på grund av sekretess. Flera statliga utredningar pågår, bland annat i avsikt att se över om ytterligare lättnader i sekretesslagstiftningen kan göras.
Vad är på gång gällande informationsdelning och sekretess? Finns det stöd att få i det lokala samverkansarbetet? Hur kan ett fungerande samarbete se ut under rådande lagstiftning?