Gör en orsaksanalys

Tänk i händelsekedjor

Ett sätt att strukturera en orsaksanalys är att tänka i händelsekedjor. Att kartlägga händelsekedjan gör det möjligt att både identifiera flera orsaker och att skapa samordning mellan åtgärderna. I bästa fall kan händelsekedjan brytas långt innan ett allvarligt brott äger rum.

Ett exempel kan vara ungdomsmisshandel en fredagskväll. Alkohol är då en bidragande faktor av betydelse som leder till många våldsbrott, men det krävs också någon form av utlösande faktor, till exempel att flera personer är samlade på en begränsad yta och att någon person har dåligt ölsinne. En händelsekedja bakom våldsbrottslighet kan bestå av flera situationer som är möjliga att förebygga. För det första kan tillgången och konsumtionen av alkohol begränsas, genom exempelvis metoder som Ansvarsfull alkoholservering (AAS), Kronobergsmodellen eller andra insatser mot langning. Dessutom kan den fysiska miljön förändras, så att risken för trängsel minskar. Slutligen kan en ökad närvaro av vuxna, i det här fallet kapabla väktare, vara en effektiv förebyggande åtgärd.

Utgå från situationen, brottsoffret eller gärningspersonen

För att identifiera de bakomliggande orsakerna kan man ta hjälp av tre olika perspektiv:

1. Situationellt perspektiv
   Att använda ett situationellt perspektiv innebär att en kartläggning görs av orsaker i situationen som kan bidra till att brott begås. Brott sker inte jämnt fördelat över ett område, utan brottsligheten är vanligare på vissa platser. Att brott oftare sker vid vissa platser kan bero på hur människor rör sig eller använder platsen, det kan också bero på husens skalskydd, buskage som skymmer insyn eller butikers hantering av pengar. Om platser har riktigt hög brottsbelastning talas det ibland om hot spots.
   
2. Brottsofferperspektiv
   Brottsofferperspektivet handlar om att förklara varför vissa individer, grupper – eller objekt – upprepat utsätts för brott. Människor löper exempelvis olika risk att drabbas av brott, beroende på hur deras livsstil ser ut eller på att de har vissa egenskaper som motiverar gärningspersonen till att begå brott. Det kan exempelvis vara kön, könsidentitet, ålder, etnicitet eller funktionsnedsättning. Brottsutsattheten kan också bero på om ett objekt är värdefullt, och om det är lätt- eller svåråtkomligt, det vill säga om det är lätt eller svårt att stjäla, sälja eller angripa.
   
3. Gärningspersonsperspektiv
   Gärningspersonsperspektivet innebär att försöka hitta skälen till att personer begår brott. När det perspektivet används är det viktigt att skilja mellan livsstilskriminella och unga lagöverträdare. Livsstilskriminella kallas personer som frekvent och under en lång tid begår många brott. Med unga lagöverträdare menas personer under 18 år som begått brott.
   

Riskfaktorer

När det gäller lagöverträdare är det särskilt viktigt att komma ihåg att brottslighet inte är ett beteende som skiljer sig från andra typer av anpassningsproblem, utan att det vanligtvis är ett av flera uttryck för en livsföring kantad av sociala och personliga svårigheter.

Orsaksanalysen ska bygga på den kunskap som finns om de riskfaktorer som kan bidra till att barn och unga utvecklar ett normbrytande beteende; bland annat kriminalitet räknas som ett sådant beteende. Det finns flera riskfaktorer. Dessa är framför allt relaterade till individen (exempelvis temperament eller aggressivitet), familjen (exempelvis våld i hemmet eller
kriminalitet hos föräldrarna), skolan (exempelvis bristfällig skolmiljö eller bristfällig
anknytning till skolan) och närsamhället (exempelvis umgänge med kamrater med normbrytande beteende eller låg social kontroll). Om det finns flera sådana indikatorer på en negativ social anpassning hos ett barn eller en ungdom, är risken för ett normbrytande beteende stor även om beteendet inte är predestinerat.

Risktrappan

Risktrappan synliggör polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande system för barn och unga. Trappan är polisens sätt att gruppera barn efter nivåer av risk kopplade till kriminalitet och utsatthet. Uppdelningen utgår från ett barns beteende och sociala sammanhang, som är sådant som polisen kan uppmärksamma.

Syftet med att definiera vilken risknivå ett enskilt barn eller en grupp av barn befinner sig på är att skapa samsyn kring vilka grupper av barn och vilken allvarlighetsgrad som hanteras i en viss situation. Det kan till exempel vara i samverkan mellan polis och socialtjänst. Lämpliga åtgärder och insatser görs i förhållande till barnets nivå, det vill säga utifrån barnets behov.

Nivåerna

1. Livsstil – Brottslighet är en etablerad del av barnets liv och identifikation.
   Barnet anträffas bland andra som också begår brott och finns i kriminella
   miljöer. Hög risk för liv och hälsa.
2. Involverad – Barnet ägnar sig åt grövre och återkommande brott med våld
   och narkotika och har umgänge med kriminella.
3. Debut – Barnet har begått ett första ringa brott, har använt narkotika,
   eller utnyttjas av andra.
4. Tidiga tecken – Barnet visar att något inte står rätt till, och finns i en miljö
   som kan vara skadlig.

Former för samverkan och benämningar på samverkansformer varierar i Sverige. I tabellen ges exempel på förekommande samverkansformer och hur de matchar barnets risknivå.

Strategiska brott

En faktor som påverkar risken för att bli livsstilskriminell är om man börjat med brott tidigt i livet. En annan indikator är om man begått så kallade strategiska brott, det vill säga de brott i ungdomars debutlagföring som visat sig leda till en fortsatt brottslighet. I Brås rapport från 2021 visade det sig att de mest strategiska brotten bland pojkar var rån, grov stöld och våld eller hot mot tjänsteman. Bland flickor var våld eller hot mot tjänsteman och narkotikabrott
de mest strategiska på 2010-talet.

Det har visat sig att vilka brott som är strategiska kan och har ändrats med tiden. Brå bedömer också att strategiska brott över tid visar ett succesivt minskat förklaringsvärde – att de strategiska brotten har blivit mindre strategiska. Det verkar som att dagens unga högaktiva lagöverträdare i större utsträckning är generalister, i den meningen att det är större spridning i vilket brott som utgör huvudbrott i deras debutlagföring. Samtidigt står det
klart att risken för en högaktiv brottslighet ökar med en tidig brottsdebut, och med en mer avancerad brottslighet än bland jämnåriga lagöverträdare.

Visualisera orsakerna

Ett sätt att visualisera bakomliggande orsaker till ett problem är att rita ett träd. Från stammen ritas ett antal grenar där tänkbara huvudorsaker till problemet skrivs in. I det här exemplet om våld utomhus finns tre huvudspår för att identifiera situation, brottsoffer och gärningsperson. På mindre grenar skrivs nyckelord, som till exempel langning, överservering, personer som samlas på samma ställe eller alltför få bussavgångar. Använd gärna post-it-lappar för att skriva in de olika orsakerna. Lapparna kan flyttas runt och grupperas vid en diskussion.

Pröva om orsakerna stämmer

Ett problem kan bero på flera olika orsaker som samverkar med varandra. Det betyder att det kan behöva ställas flera frågor och ställas upp flera hypoteser om samma problem. I den här tabellen finns ett exempel på hur det går att tänka för att pröva sina hypoteser om orsakerna.

Orsaksträdet

Ett sätt att visualisera bakomliggande orsaker till ett problem är att rita en händelsekedja i form av ett träd.

Så här är trädet uppbyggt:

• Längst ned på stammen beskriver ni det problem ni vill veta mer om.
• Högre upp beskriver ni problemet mer specificerat utifrån avgränsningar, till exempel den fördjupande kunskapen ni har inhämtat om problemet.
• Från stammen utgår tre grenar som representerar de tre perspektiven: gärningsperson, situation och brottsutsatt.
• Varje huvudgren har flera förgreningar som representerar förhållanden som kan bidra till att brott begås. Sådana faktorer kan vara allt från den fysiska miljöns utformning till ålder, kön, sociala förhållanden eller riskfaktorer.
• Längst ut på grenarna finns blad där ni skriver tänkbara orsaker till problemet.