Logotyp för Brottsförebyggande rådet (Brå)

Language

2.4 Egna förberedelser

Identifiera mönster

Brott och upplevelser av otrygghet är inte slumpmässiga fenomen – vissa personer, platser och objekt är mer utsatta än andra. Brottslighet är inte heller jämnt fördelad över dygnet, över veckans dagar, mellan könen, mellan olika åldrar eller mellan brott som sker inom- respektive utomhus.

Brottslighet kan se olika ut mellan olika bostadsområden, beroende på om det är förort eller innerstad, glesbygd eller tätort. Skillnaderna kan bland annat bero på den byggda miljön, på upplåtelseformerna eller på antalet kommersiella inrättningar. Till exempel visar Brås nationella trygghetsundersökning att boende i lägenheter vanligen är mer otrygga än andra.

Det finns goda skäl att försöka identifiera de platser där många brott äger rum eller där otryggheten är hög. Om sådana platser identifieras ökar möjligheten till att vidta riktade åtgärder, vilket innebär att resurserna används på ett effektivt sätt. Inte minst hjälper det polisen att prioritera mellan olika delar av lokalpolisområdet. Sammanställningen ger ett
övergripande underlag till planeringen av arbetet, utifrån exempelvis årstid, veckodag eller tid på dygnet.

I det växelverkande arbetet mellan kartläggning och orsaksanalys kan det undersökas om brottslighet och utsatthet skiljer sig mellan olika grupper av kommunens invånare. Kanske visar statistiken att pojkarna i högre grad är utsatta av den aktuella problembilden än flickor, eller att vuxna personer begår mer av det specifika brottet än ungdomarna i området. På så sätt kan jämställdhetsperspektivet och åldersperspektivet generera en mer detaljerad lägesbild som kan ge en bättre förståelse av brottsligheten och utsattheten.

Jämförelser mellan olika platser

Ett sätt att identifiera utsatta områden är att ta fram en bild av hur den anmälda brottsligheten fördelar sig geografiskt. Polisen har genom olika it-system tillgång till kartläggningsverktyg som visualiserar var anmälda brott är begångna. Många kommuner har också liknande verktyg för exempelvis socioekonomiska indikatorer. Med dessa verktyg går det att skapa kartbilder över områden där anmälda brott visas som en färgad markering.
Dessa verktyg tar inte bara fram en kartbild, utan också en Excelfil kopplad till kartan.

Var noga med att sekretesspröva materialet och se till att de uppgifter som används inte gör det möjligt att identifiera personer.

Stödfrågor för att identifiera variationer och mönster

  • Är fenomenet mer omfattande jämfört med referensvärdet?
  • Har det skett en ökning eller minskning över tid?
  • Finns det årsvariationer?
  • Är fenomenet koncentrerat till vissa dagar?
  • Är fenomenet koncentrerat till vissa tider på dygnet?
  • Är fenomenet koncentrerat till vissa platser, så kallade hot spots?
  • Är fenomenet koncentrerat till vissa grupper?

Brottsstatistik visar anmäld brottslighet

Polisen har tillgång till statistik som visar att händelser ägt rum. Men det finns mörkertal – de brott som aldrig anmäls. Det är därför viktigt att kommunens förvaltningar, framförallt skola och socialtjänst, lyfter fram problematik som inte kommit till polisens kännedom. För att kartlägga brott som våld i nära relation kan en alternativ källa för information exempelvis
vara Sveriges mottagningar och olika kvinnofridscentrum eller liknande, som arbetar med att bedriva behandlingsarbete mot våld i nära relationer och behandling av våldsutövare.

Statistik kan vara könsuppdelad. Att jämföra könen kan belysa variationer i exempelvis vilka brott som kvinnor och flickor utsätts mest för, eller som män och pojkar utsätts mest för. På samma sätt kan det påvisas om vissa brott utförs oftare av det ena könet jämfört med det andra. I vissa fall är det relevant att få ytterligare förståelse genom att titta på frågor om könsidentitet.

Brottsstatistiken avspeglar enbart den anmälda brottsligheten, inte den faktiska. Varje dag begås brott som aldrig kommer till rättsväsendets kännedom. Om den anmälda brottsligheten är liten i förhållande till den faktiska, blir det ett stort mörkertal. Det som avgör hur stor del av brottsligheten som anmäls är dels möjligheten att upptäcka brottet, dels viljan att anmäla brottet. Våld i nära relation är ett exempel på ett brott som har ett stort mörkertal i anmälningsstatistiken.

Brott som är fordonsrelaterade, stöld eller inbrott har ofta låga mörkertal som är oföränderliga över tid. De måste polisanmälas för att man ska få ut försäkringspengar för det som stulits. Brottsstatistiken visar därför en ganska rättvisande bild för den typen av brott. De kallas ibland för offerbrott utan interaktion.

Vad det gäller misshandelsbrott antas att endast cirka en fjärdedel anmäls till polisen. Grova brott anmäls oftare än lindriga brott, brott mellan obekanta anmäls oftare än brott mellan bekanta, och brott som sker på allmän plats anmäls oftare än de som sker i hemmen. Statistiken över misshandelsbrott ger alltså en skev bild av verkligheten, och förändringar i brottsstatistiken behöver inte nödvändigtvis spegla förändringar i den faktiska brottsligheten.

För att få en mer rättvisande bild behöver statistiken över anmälda våldsbrott
kompletteras med uppgifter från exempelvis trygghetsundersökningar eller brottsofferundersökningar. Ibland har även regionen statistik som kan göra bilden mer heltäckande. Misshandelsbrott kallas ibland för offerbrott med interaktion.

Narkotikabrott och trafikbrott upptäcks främst genom insatser av polis och tull. Statistik över sådan brottslighet är därför en dålig mätare av den faktiska brottsligheten. Förändringar från en tid till en annan har ofta sin grund i förändrade resursinsatser och ändrade prioriteringar hos polisen och tullen. Den här typen av brott kallas ofta spanings- och ingripandebrott. För att kartlägga exempelvis tillgången på narkotika är det bättre att använda uppgifter från självdeklarationsundersökningar, folkhälsoundersökningar eller drogvaneundersökningar.

Ett tips är att kontakta någon statistiskt kunnig för att ta fram lokala undersökningar och tolka statistiken från dem.