Arbeta kunskapsbaserat

Det finns begränsat med forskning om effekten av olika brottsförebyggande metoder. När man väljer åtgärder måste man istället göra kunskapsbaserade överväganden.

Brottsligheten inte är slumpmässig utan uppträder enligt vissa mönster – att vissa hus är mer utsatta för inbrott än andra eller att vissa personer är mer utsatta för våldsbrottslighet än andra. När sådana kunskaper används kan de brottsförebyggande åtgärderna effektivt riktas mot brottsproblemen. Man får bedöma hur väl åtgärderna kan tänkas påverka problemen och i efterhand följa upp arbetet för att kontrollera resultaten.

Med kunskap som metod

För att kunna göra bedömningar och uppföljningar krävs att man har kunskap om de problem som ska åtgärdas. En sådan process beskrivs i boken Samverkan i lokalt brottsförebyggande arbete.

Ett!    Ta fram en lokal problembild

Grunden för att välja effektiva åtgärder är att ha kunskap om de lokala problemen och deras möjliga orsaker. En sådan kunskapsgrund ger en rationell vägledning för valet och utformningen av aktiviteter och åtgärder.

Brottstriangeln beskriver förutsättningar som påverkar om brott kan komma att begås. Utgå gärna från den när du ska analysera en brottsproblematik. Utifrån analysen kan sedan olika åtgärder väljas. Brottsförebyggande åtgärder kan vara av social karaktär men de kan också inriktas mot att förändra de situationer som genererar brott, till exempel genom åtgärder som skyddar brottsobjektet eller förändrar platsen så att det blir mindre attraktivt att begå brott där.

Problembilden kan belysa utifrån tre perspektiv

  • Det situationella perspektivet innebär att man belyser orsaker i situationen som möjliggör att brott kan begås. Exempelvis om insynen är skymd eller varför många människor samlas vid en viss plats vid en speciell tidpunkt.
  • Brottsutsatthetsperspektivet innebär att fokusera på individer och objekt (exempelvis en skola, en butik, ett garage) som upprepat utsätts för brott. Ett exempel är att granska om små kiosker hanterar dagskassan på ett sätt som ökar risken för att de ska blir rånade.
  • Gärningsmannaperspektivet innebär att försöka identifiera potentiella gärningspersoner och undersöka hur de begår brotten.

Ta fram en problembild i tre steg

  1. Identifiera och prioritera problemet
    Ofta bygger det första steget i analysen på statistik som visar att en viss typ av brottslighet är hög jämfört med tidigare år eller jämfört med närliggande geografiska områden. Det kan också vara statistik eller annan information att en viss grupp ungdomar eller vuxna som är i riskzon för brottslighet eller som återkommande begår eller utsätts för brott.
  2. Undersök sammanhanget
    För att närmare undersöka sammanhanget kan man behöva göra intervjuer eller observationer som exempelvis trygghetsvandringar. Kartläggningen handlar om att studera när, var och hur brottsligheten uppträder. I vilka sammanhang och vid vilka tider på dygnet ökar risken för exempelvis ungdomar att begå brott? Det kan även handla om inventera platser eller objekt som återkommande utsätts för brott.
  3. Identifiera möjliga bakomliggande orsaker
    Att identifiera möjliga orsaker handlar om att försöka förstå varför brottsligheten uppträder på just de där platserna vid just de där tiderna och på just det där sättet. I ett mer individinriktat arbetet handlar det om att identifiera riskfaktorer runt individen. Om detta kan du läsa mer i skriften Orsaksanalys i lokalt brottsförebyggande arbete.

Exempel

Genom att kartlägga händelsekedjan kan man identifiera flera orsaker och samordna åtgärderna. Som ett exempel en sådan händelsekedja kan vi ta ungdomsmisshandel på en fredagskväll: först får några ungdomar tillgång till alkohol, de åker någonstans för att träffa andra ungdomar, dricker alkoholen och sedan tar de sig hem igen. Flera av situationerna i exemplet kan förebyggas. För det första kan tillgången och konsumtionen av alkohol begränsas genom exempelvis Kronobergsmodellen eller andra insatser mot langning. Den fysiska miljön kan ändras på platsen där de samlas eller så kan närvaron av vuxna på platsen öka. I bästa fall kan händelsekedjan brytas innan ett allvarligt brott sker.

Två!    Välj rätt åtgärder

Ett sätt att välja åtgärd är att tänka att brottsligheten är slutet på en rad händelser eller situationer som är möjliga att förebygga. I vissa fall är åtgärderna direkt riktade mot en plats eller situation som ofta uppkommer – i andra fall är arbetet mer individorienterat.

  • Åtgärder mot situationen

Ett brottsförebyggande arbete riktat mot situationen handlar om att förändra brottsalstrande omständigheter och öka tryggheten. Åtgärderna kan vara sådana som försvårar för gärningspersonen, stärker den brottsutsatta eller ökar känslan av upptäcktrisk. Det kan vara fysiska förändringar i miljön som belysning eller kameraövervakning. Det är också vanligt att minska antalet möjliga brottstillfällen genom avskräckning eller olika typer av polisiära satsningar med ökad bevakning på hot-spots eller att få fler människor, till ”vuxna på stan”, att befinna sig på platsen. Den sociala kontrollen kan stärkas genom att fler besöker platsen om den förändras avseende utformning eller innehåll.

Åtgärderna utgår från teorier om att brott sker efter en övervägning mellan vinst och risk. Det förebyggande arbetet ska minska vinsten eller öka risken för brottsligheten. Utgångspunkten fungerar främst mot brott som är överlagda, det vill säga som är planerade, exempelvis butiksrån eller bilbrott. När det gäller andra brott som sker mer känslomässigt, exempelvis våldsbrott, kan det förebyggande arbetet handla om att minska antalet konfrontationer och att minska antalet berusade personer.

  • Individorienterade åtgärder

Brottsförebyggande arbete som är individorienterat bygger på kunskap och teorier om varför en person begår brott. Det finns flera samverkande orsaker till varför man begår brott, ibland kallas de för riskfaktorer. När det gäller barn och ungdomar omfattar de framför allt faktorer som är relaterade till individen (exempelvis bristande impulskontroll), familjen (exempelvis våld i hemmet eller kriminalitet hos föräldrar), skolan (exempelvis bristfällig skolmiljö eller svag anknytning till skolan) och närsamhället (exempelvis umgänge med kamrater som har normbrytande beteende) eller att den sociala kontrollen i omgivningen är låg. Det är framför allt när ett barn lever med flera av dessa riskfaktorer som barnet riskerar att utveckla ett normbrytande beteende.

  • Strategiska brott

Personer som notoriskt begår nya brott under en lång tid begår brukar kallas för livsstilskriminella. En faktor som påverkar risken för att bli livsstilskriminell är om man börjat tidigt i livet med brott och särskilt begår en kombination av så kallade strategiska brott – alltså sådana brott som har visat sig innebära en större risk för en fortsatt kriminell karriär. Till de strategiska brotten hör tillgrepp av fordon, rån, stöld eller narkotikabrott. Brott som snatteri, skadegörelse eller misshandel är inte strategiska brott.

Riskfaktorer för en person som återfaller i brottslighet kan exempelvis vara en syn på sig själv som kriminell, ett pågående missbruk, utanförskap, hemlöshet och arbetslöshet. Brottsförebyggande åtgärder för att påverka en individs attityd och beteende och därmed minska hans eller hennes benägenhet att begå brott kan handla om att stödja och stärka skyddsfaktorer som hjälper individen att ta sig ur ett pågående missbruk, skapa ett stöttande socialt nätverk och få anknytning till arbetslivet.

De här åtgärderna kallas ibland också för tidiga insatser eller att arbeta med skyddsfaktorer när de är riktade mot barn och unga i riskzon för en kriminalitet. Exempel på tidiga insatser är stödåtgärder i skolundervisningen, aggressionsdämpande träning, stöd för barn till missbrukande föräldrar, antimobbningsprogram med mera.

Genom att kartlägga händelsekedjan kan man identifiera flera orsaker och samordna åtgärderna. Som ett exempel en sådan händelsekedja kan vi ta ungdomsmisshandel på en fredagskväll: först får några ungdomar tillgång till alkohol, de åker någonstans för att träffa andra ungdomar, dricker alkoholen och sedan tar de sig hem igen. Flera av situationerna i exemplet kan förebyggas. För det första kan tillgången och konsumtionen av alkohol begränsas genom exempelvis Kronobergsmodellen eller andra insatser mot langning. Den fysiska miljön kan ändras på platsen där de samlas eller så kan närvaron av vuxna på platsen öka. I bästa fall kan händelsekedjan brytas innan ett allvarligt brott sker.

Tre!    Följ upp och utvärdera

I ett kunskapsbaserat arbete har uppföljningar en avgörande roll. Att arbeta kunskapsbaserat handlar om att genomföra skräddarsydda metoder, gärna flera i kombination, som anpassats efter lokala förhållanden.

För att kunna förbättra den pågående verksamheten behöver arbetet följas upp. En uppföljning är alltså inte ett slutligt utlåtande av verksamheten utan ett sätt att dra lärdomar inför det fortsatta arbetet.

Kombinera flera metoder

Hur vet man då om insatserna har påverkat problemet man avsåg att förebygga? Genom att använda en kombination av metoder som exempelvis intervjuer, observationer och sammanställning av statistisk kan man avgöra om arbetet har haft den effekt man avsett. Det är en fördel att använda flera uppföljningsdesigner för att kunna analysera resultaten ur olika perspektiv. Det förbättrar möjligheterna att värdera resultaten.

En uppföljningsdesign kan exempelvis vara en enkel före- och eftermätning, där resultaten för perioden jämförs med motsvarande period föregående år. En annan design är att jämföra utvecklingen i området där åtgärden sätts in mot kommunen i övrigt – eller i vissa fall mer övergripande på länsnivå eller mot resten av landet. Uppföljning kan också handla om att jämföra en grupp som deltagit i en satsning mot en annan grupp som inte omfattats av insatsen. Genom att studera tidsserier kan resultaten sättas in i längre tidsmässiga sammanhang vilket gör det möjligt att belysa trender. Då kan man även bedöma om förändringarna sammanfaller med perioden då åtgärden genomfördes.

  • Skillnaden mellan uppföljning och utvärdering

Ibland talar vi om utvärdering och uppföljning som om det vore samma sak. Med uppföljning menar man ofta att man studerar vad som händer i samband med ett projekt eller en åtgärd. En utvärdering innebär å andra sidan så mycket mer – det är en systematisk och strukturerad bedömning av arbetet. Det är helt enkelt ett mer utvecklat försök att studera en verksamhet. Det kan både handla om att ta reda på vilka effekter som uppnåtts och att undersöka arbetsmetoder eller resursutnyttjande. Många gånger används ett slumpmässigt urval och en mer forskningsbaserad ansats vid en utvärdering.

Identifiera framgångsfaktorer

Det är lätt att man nöjer sig med att konstatera att en åtgärd har gett goda resultat. Men för att kunna dra de rätta slutsatserna i det fortsatta arbetet behöver man veta exakt vilka delar det var som fungerade. Var det för att rätt funktioner var engagerade, eller berodde det på att åtgärderna genomfördes under en viss tid på dygnet? För att undersöka det behövs en dokumentation av det genomförda arbetet – från valet av åtgärder till vilka mål man vill uppnå och hur man praktiskt arbetar för att nå dit.

En uppföljning förutsätter att det finns:

  • uppgifter om situationen innan arbetet inleddes – en problembild.
  • uppgifter om hur valda åtgärder skulle påverka och hur de skulle genomföras.
  • tydligt formulerade mål för arbetet.

Formulera mål

Redan vid planeringen – före valet av brottsförebyggande åtgärd – bör du ha ett tydligt avgränsat mål för det resultat du vill uppnå. Att först ha tänkt igenom målet är en förutsättning för att man senare, vid uppföljningen, ska kunna dra lärdom av arbetet inför kommande åtgärder. En annan fördel med att formulera mål är att det ger en kvalitetssäkring av det aktuella arbetet. Som ett stöd för att utforma målet kan man använda den så kallade SMART-modellen. Målet ska enligt denna modell vara specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidssatt – för att lättare kunna utvärderas .

SMART

  • Specifika mål är en precis beskrivning av hur en brottstyp eller ett avgränsat problemområde ska förändras, vanligtvis handlar det om att det ökar eller minskar.
  • Mätbara mål innebär att förändringen ska kunna mätas – i antal, tid, procent eller förändrade attityder.
  • Accepterade mål innebär att alla berörda aktörer tycker att förändringen är någonting att sträva efter. Den bör t.ex. anses etiskt och politiskt korrekt.
  • Realistiska mål innebär att förändringen kan uppnås med de åtgärder man föreslagit inom utsatt tid.
  • Tidssatta mål betyder att man satt en tidsram för när förändringen ska vara genomförd.

Testa det uppsatta målet

Här följer ett exempel på hur en målformulering kan mejslas fram med stöd av SMART-modellen. Ju fler av modellens parametrar som täcks in, desto lättare blir det att följa upp resultatet av arbetet.

Målformulering

Bedömning

Kommentar

Berörda parametrar

"Minska antalet brott"

Målet är en vision för det brotts-förebyggande arbetet som egentligen inte går att följa upp.

Den kunskap som krävs för att kunna formulera visionen är att man har ett uppdrag att förebygga brott.

A

"Minska antalet anmälda brott från 100 till 0."

Målet är visionärt och går egentligen inte att följa upp även om det går att mäta en förändring.

Målet utgår från en kunskap om det nuvarande antalet brott (100 stycken).

M, A

"Minska antalet anmälda cykelstölder från 100 till 0."

Målet är fortfarande visionär och går inte att följa upp även om du kan mäta en förändring.

Målet baseras på kunskap om ett ospecificerat problem med cykelstölder.

M, A

"Minska antalet anmälda cykelstölder på cykelparkeringen vid järnvägsstationen från 100 till 0."

Det är svårt att följa upp arbetet då målet inte är realistiskt och det saknas en angiven tid för genomförandet.

Målet utgår från specificerad kunskap om var cykelstölderna sker mest.

S, M, A

"Minska antalet anmälda cykelstölder på cykelparkeringen vid järnvägsstationen, med minst 10 stycken. Antal att jämföra med är 100."

Målet är realistiskt satt och det är möjligt att följa upp. En fråga som återstår är när man ska ha uppnått målet.

Målet utgår från specificerad kunskap om var cykelstölderna sker mest.

S, M, A, R

"Minska antalet anmälda cykelstölder på cykelparkeringen vid järnvägsstationen. De uppgick under år 2013 till 100 stycken och ska under år 2014 minska med minst 10 stycken."

Målet stödjer åtgärderna att riktas mot rätt brottstyp, rätt plats under rätt tid med rätt resursfördelning.

Målet utgår från en specifik kunskap och stödjer åtgärderna att riktas mot rätt brottstyp, rätt plats under rätt tid med rätt resursfördelning.

S, M, A, R, T

Trygghetsvärdar i Vivalla

Publikationer

Detta är en konkret handbok som beskriver hur en orsaksanalys kan genomföras på lokal nivå. Den ger vägledning i hur lokala aktörer kan gå tillväga, steg för steg, för att genomföra en analys av orsakerna till att brott sker. Att ta fram en orsaksanalys är en viktig del i samverkansarbetet inom ramen för det lokala kunskapsbaserade brottsförebyggande arbetet.

Brottstriangeln beskriver tre förutsättningar för brott: motiverad gärningsperson, lämpligt offer och frånvaro av kontroll

Brottstriangeln är ett stöd när du ska analysera en brottsproblematik och välja åtgärder. Brottsförebyggande åtgärder kan vara av social karaktär men de kan också inriktas mot att förändra de situationer som genererar brott, till exempel genom åtgärder som skyddar brottsobjektet eller förändrar platsen så att det blir mindre attraktivt att begå brott där.

Kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete

  • Grundar sig på kunskap om brottsproblemets omfattning, struktur och utveckling.
  • Utgår från analys av möjliga bakomliggande orsaker till brottsproblemet.
  • Är riktat mot orsakerna till brottproblemet.
  • Består av insatser som är, så långt det går, beprövade eller utvärderade.
  • Är återkommande reviderat utifrån uppföljning eller utvärdering.

FILM

Se filmen Torget – om att lösa lokala problem

Filmen Torget belyser hur man kan arbeta för att få till ett kunskapsbaserat arbete. I det fiktiva fallet Torget får vi följa polisen och kommunen i Karlköping och deras arbetsprocess för att lösa lokala problem. Vi får se hur de går tillväga för att identifiera problemen och komma till bot med brottsligheten i kommunen.

Om filmen

Filmen är framtagen av Brottsförebyggande rådet i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting, dåvarande Rikspolisstyrelsen och med hjälp från Motala kommun. Illustrationerna i filmen är gjorda av Anna Björnström och filmen är producerad av Blackbox Videoproduktion AB. Filmen får gärna användas som ett verktyg vid föreläsningar, utbildningar etc. för att belysa ett tillvägagångssätt i ett problemorienterat arbete.