Hot och trakasserier

I Brås trygghetsundersökning uppger 5,6 procent att de blev utsatta för hot under 2016. Under 2016 ökade de anmälda olaga hoten med 4 procent till 54 600 brott, medan anmälda ofredanden minskade med 2 procent till 55 800 brott.

Andel som utsatts för hot

Andelen utsatta personer i befolkningen (16-79 år) för hot, år 2005–2016. Källa: NTU

Utsatthet för hot

Den reguljära Nationella trygghetsundersökningen (NTU) visar att 5,6 procent av befolkningen (16–79 år) utsattes för hot under 2016, vilket motsvarar cirka 429 000 personer. Det är en ökning jämfört med 2015, då andelen utsatta var 5,0 procent. Hotbrotten har under större delen av mätperioden (från 2005–2014) legat på en relativt stabil nivå (mellan 4,1 och 4,6 %) och det är för tidigt att säga om de två senaste årens ökning (från 4,1 2014 till 5,6 % 2016) är inledningen på ett trendbrott. De flesta av de utsatta (58 %) uppger att det har rört sig om en (1) händelse under 2016. Det finns ett fåtal personer med mycket hög grad av upprepad utsatthet. Exempelvis har ungefär 7 procent av de hotade utsatts för tio hot eller fler. Därför blir det beräknade antalet händelser mer än tre gånger så stort som antalet utsatta personer (1 426 000 händelser).

Kön och ålder

Reguljära NTU visar att kvinnor utsätts för hot i något större utsträckning än män (5,9 jämfört med 5,3 %), en skillnad som noterats sedan 2006. När det gäller ålder är utsattheten för hot i stort sett är lägre ju äldre åldersgrupp som studeras (se figur 3.11). Bland personer i åldersgrupperna 20–24 och 25–34 år har 8,8 respektive 8,0 procent utsatts för hot, och bland personer i åldersgruppen 75–79 år har 1,2 procent utsatts under 2016. Även när hänsyn tas till kön är fördelningen mellan åldersgrupperna likartad, det vill säga utsattheten är högst bland de yngre och minskar ju äldre åldersgrupp som studeras.

Olika gruppers utsatthet för hot

Reguljära NTU:s resultat visar att det finns skillnader mellan olika grupper i befolkningen när det gäller utsatthet för hot. Ensamstående med eller utan barn uppger oftare att de har blivit utsatta jämfört med sammanboende med eller utan barn (11,8 respektive 7,3 %, jämfört med 4,3 respektive 4,0 %). Det är också vanligare för boende i flerfamiljshus (6,8 %) än för boende i småhus (4,5 %) att ha blivit utsatta för hot. Boende i storstadsregioner utsätts i större utsträckning (6,7 %) än personer som bor i större städer respektive i mindre städer eller på landsbygden (5,2 respektive 4,4 %). Andelen utsatta för hot är också större bland personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (8,2 %) än bland personer födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder eller personer som själva är utrikesfödda (5,3 respektive 6,3 %). Utsattheten för hot är dessutom något större bland personer med eftergymnasial utbildning eller som högst förgymnasial utbildning (5,8 % i båda grupperna) än bland personer med gymnasial utbildning (5,4 %).

När man rensar bort effekten av bakgrundsfaktorer som ålder och kön försvinner skillnaden i utsatthet för hot mellan grupper med olika utbildning. Däremot kvarstår skillnaden mellan olika familjetyper.

Omständigheter kring hot

Den vanligaste typen av brottsplats vid hot är allmän plats (40 %). Därefter kommer arbetsplatsen eller skolan (27 %), hot i en bostad (24 %) och annan plats (8 %). Hot på allmän plats drabbar män (50 %) i större utsträckning än kvinnor (32 %). Däremot är det vanligare för kvinnor (27 %) än för män (20 %) att bli hotade i en bostad. Hot på arbetsplatsen eller i skolan drabbade under 2016 kvinnor (33 %) i högre utsträckning än män (21 %).

Vid drygt hälften av hottillfällena (57 %) är gärningspersonen helt okänd för den utsatta personen. Kvinnor uppger i större utsträckning än män att de har blivit utsatta för hot av en närstående (18 jämfört med 3 %). Det är något vanligare bland kvinnor än bland män att gärningspersonen varit bekant (35 jämfört med 29 %). Män utsätts för hot från en helt okänd person oftare än kvinnor (68 jämfört med 47 %). Dessa olika typer av relation till gärningspersonen har förhållit sig relativt konstanta till varandra över tid. Bland både män och kvinnor har det ända sedan undersökningen inleddes varit vanligast att gärningspersonen är helt okänd. Likaså har det vid samtliga undersökningstillfällen varit minst vanligt att gärningspersonen är närstående.

Andel som utsatts för trakasserier

Andelen utsatta personer i befolkningen (16-79 år) för trakasserier, år 2005–2016. Källa: NTU

Utsatthet för trakasserier

Trakasserier kan exempelvis vara att vid upprepade tillfällen bli förföljd eller få oönskade besök, telefonsamtal, meddelanden och liknande. Trakasserier definieras i NTU som en serie av mer eller mindre allvarliga händelser. Var och en av händelserna behöver inte vara kriminaliserade och klassificeras inte nödvändigtvis som egna brott juridiskt sett. I de fall den sammanlagda serien av händelser är brottslig kan den dock antas hamna under brottsrubriceringar, till exempel grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, ofredande, hemfridsbrott eller olaga förföljelse.

I den reguljära Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppger 5,5 procent av befolkningen (16–79 år) att de har utsatts för trakasserier under 2016, vilket motsvarar cirka 416 000 personer. Det är en ökning jämfört med året dessförinnan, då 4,7 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Mellan 2005 och 2010 minskade andelen utsatta successivt från 5,2 till 3,5 procent. Därefter har utsattheten ökat.

Kön och ålder

Enligt reguljära NTU är kvinnor i större utsträckning än män är utsatta för trakasserier (6,1 jämfört med 4,8 %), en skillnad som är genomgående sedan 2005 (se figur 3.27). Både för kvinnor och män minskade andelen utsatta fram till 2010, och därefter har andelen ökat. NTU visar också, i likhet med de tidigare mätningarna, att det är den yngsta åldersgruppen (16–19 år) som är mest utsatt för trakasserier (9,3 %). Minst utsatt är åldersgruppen 65–74 år (3,7 %). Resultatet från 2016 följer trenden från tidigare års mätningar, med störst andel utsatta i de yngsta åldersgrupperna och en lägre andel utsatta bland medelålders och äldre personer. Utsattheten är störst bland unga kvinnor;
11,5 procent av kvinnorna i åldern 16–24 år har utsatts för trakasserier 2016. Även bland män är det i åldersgruppen 16–24 år som störst andel har uppgett utsatthet för trakasserier (5,6 %).

Olika gruppers utsatthet för trakasserier

Reguljära NTU visar att utsattheten för trakasserier är högre bland personer med som högst förgymnasial utbildning (7,1 %) jämfört med personer med som högst gymnasial utbildning eller eftergymnasial utbildning (5,4 respektive 4,7 %). Trakasserier är vanligare bland ensamstående med eller utan barn (12,8 respektive 7,7 %), jämfört med sammanboende med eller utan barn (3,3 respektive 3,7 %).

Vidare är utsattheten vanligare bland boende i flerfamiljshus (6,5 %) än bland boende i småhus (4,5 %). Det är också vanligare att utsättas för trakasserier bland inrikesfödda personer med båda föräldrarna utrikesfödda (8,7 %) jämfört med personer som är födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder (5,2 %) och jämfört med personer som är utrikesfödda (6,1 %). Andelen utsatta är något större bland boende i storstadsregioner
(6,1 %), än bland personer som bor i andra större städer (5,2 %) respektive i mindre städer eller på landsbygden (4,8 %).

Eventuella skillnader i utsatthet mellan olika grupper behöver inte innebära att det finns ett direkt orsakssamband. Ett exempel är att utbildning ofta ser ut att samvariera med utsatthet för brott, men eftersom utbildningsnivå samtidigt samvarierar med ålder måste man använda sig av särskilda statistiska analyser för att avgöra vilken av faktorerna som samvarierar med utsattheten. De särskilda statistiska analyserna som gjordes i NTU 2015 visar att när man rensar bort de andra bakgrundsfaktorernas effekt, som ålder, kvarstår skillnaden i utsatthet för trakasserier för kvinnor på ett sådant sätt att de med eftergymnasial utbildning är mindre utsatta än de med högst förgymnasial utbildning. Även skillnaden i utsatthet mellan personer som lever i olika typer av familjekonstellationer kvarstår när man tar bort effekten av de andra bakgrundsfaktorerna, något som gäller både för kvinnor och för män.

Omständigheter kring trakasserier

Över hälften (56 %) av dem som utsatts för trakasserier uppger att gärningspersonen är en helt okänd person, det vill säga en person som den utsatta inte känner sedan tidigare. Mer än var fjärde utsatt person uppger att gärningspersonen är bekant (28 %), och 13 procent svarar att det rör sig om en närstående, medan 3 procent uppger att de inte har någon uppfattning om vem gärningspersonen är. Bland både män och kvinnor som har blivit utsatta för trakasserier under 2016 är alltså det vanligaste svaret att gärningspersonen är en helt okänd person eller en bekant. Däremot svarar kvinnor i större utsträckning än män att gärningspersonen var en närstående (17 jämfört med 8 %).

Trakasserier kan vara mer eller mindre allvarliga. En indikator på allvarlighetsgrad kan vara hur händelserna upplevs av den som utsätts. I NTU 2015 frågades hur skrämmande den utsatta personen tycker att händelserna var. Nära var sjätte person (15 %) svarade att händelserna var mycket skrämmande, 35 procent svarade att de var ganska skrämmande, medan övriga antingen upplevde dem som inte särskilt eller inte alls skrämmande (sammanlagt 50 %). En annan indikator på allvarlighetsgrad, som också belyser omfattningen av utsattheten, är antalet händelser som en person utsatts för. Omkring en tredjedel av de utsatta (31 %) uppgav att det rört sig om färre än fyra händelser. Ungefär lika många (33 %) uppgav att det rört sig om fyra till tio händelser. Knappt en fjärdedel (23 %) uppgav att det rört sig om 11–99 händelser, och 12 procent uppgav att trakasserierna omfattat ett mycket stort antal händelser (100 eller fler).

Anmälda brott

Antal anmälda olaga hot samt ofredanden, 2007–2016. Källa: Anmälda brott

Under 2016 anmäldes 54 400 brott om olaga hot, vilket är en ökning med 4 procent jämfört med 2015. Samtidigt minskade antalet anmälda ofredanden med 3 procent, till 55 700 anmälda brott.

I jämförelse med 2007 har antalet anmälda brott om olaga hot ökat med 12 procent, medan antalet anmälda brott rörande ofredande har ökat med 42 procent. Antalet anmälda olaga hot ökade fram till 2010 för att sedan sjunka fram till 2013. Antalet anmälda ofredanden ökade kontinuerligt fram till 2012 för att sedan vara relativt oförändrad. När det gäller olaga hot och ofredande mot personer under 18 år kan det noteras att anmälningarna, i likhet med misshandel mot ungdomar (7–14 år), minskar tydligt under sommarmånaderna.

Olaga förföljelse infördes i brottsbalken den 1 oktober 2011. År 2016 anmäldes 658 brott om olaga förföljelse, vilket motsvarar en ökning med 10 procent jämfört med 2015. Sedan 2012 har antalet anmälningar minskat med 258 brott eller 28 procent. Att tänka på är att olaga förföljelse omfattar flera brott och kan bestå av flera olika typer av brott, såsom misshandel, olaga hot, hemfridsbrott, kränkande fotografering, sexuellt ofredande och överträdelse av kontaktförbud, som sammantaget ingår i en upprepad kränkning. I och med detta är utvecklingen beroende av polisens och åklagarnas hantering av dessa brott.

Enligt uppgifter från Åklagarmyndigheten utfärdades 3 820 kontaktförbud under 2016, vilket är färre (−5 %) än året dessförinnan. Samtidigt anmäldes 5 100 överträdelser av kontaktförbud, vilket är en minskning med 224 anmälda brott (−4 %) sedan föregående år. Jämfört med 2007 har antalet anmälda överträdelser av kontaktförbud ökat med 35 procent (1 330 brott). Vid denna typ av brott är det vanligt att en enskild gärningsperson begår ett upprepat antal överträdelser av ett kontaktförbud, vilket ger ett stort antal brott i en enda anmälan. Enstaka stora ärenden av denna typ kan ge upphov till att antalet anmälda överträdelser varierar relativt kraftigt mellan olika år. 

Uppklarade brott

Personuppklaringsprocenten² för olaga hot samt ofredanden, 2007–2016. Källa: Handlagda brott

Handlagda brott

År 2016 handlades¹ 53 300 brott gällande olaga hot, vilket är en ökning med 711 brott (+1 %) jämfört med 2015. För 84 procent (44 900 brott) av de handlagda brotten bedrevs en utredning, medan de resterande handlagda brotten (16 % eller 8 390 brott) direktavskrevs. Jämfört med 2015 har andelen utredda brott ökat och andelen direktavskrivna brott minskat med 1 procentenhet vardera.

Av de handlagda brotten gällande olaga hot förundersökningsbegränsades 2 procent (1 180 brott), varav de flesta (1 130 brott) förundersökningsbegränsades efter att en utredning inletts. Andelen förundersökningsbegränsade brott av de handlagda brotten var densamma 2015.

Totalt personuppklarades 4 850 brott gällande olaga hot. Lagföringsprocenten, som anger andelen personuppklarade brott av de utredda brotten², uppgick till 11 procent 2016. Det är en minskning med 2 procentenheter jämfört med 2015 och en minskning med 1 procentenhet jämfört med 2014.

Personuppklaringsprocenten, de personuppklarade brotten i relation till de handlagda brotten², för olaga hot 2015 uppgick till 9 procent. Jämfört med 2015 har personuppklaringsprocenten minskat med 1 procentenhet. Jämfört med 2007 har den minskat med 4 procentenheter.

För 51 procent (27 200 brott) av samtliga handlagda brott gällande olaga hot fanns det minst en person registrerad som skäligen misstänkt för brottet, vilket är 1 procentenhet lägre än 2015. Andelen personuppklarade brott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 18 procent, vilket är en minskning med 2 procentenheter jämfört med 2015.

År 2016 handlades¹ 55 400 brott gällande ofredande, vilket är en minskning med 3 200 brott (−5 %). Det bedrevs en utredning för 53 procent av brotten (29 600 brott) och resterande 47 procent (25 800 brott) direktavskrevs. Jämfört med 2015 har utredda brott ökat och direktavskrivna brott minskat med 2 procentenheter vardera.

Av de handlagda brotten gällande ofredande förundersökningsbegränsades totalt 5 procent (2 920 brott), andelen är 1 procentenhet högre än 2015.

Antalet personuppklarade ofredanden uppgick till 1 620 brott. Relaterat till de utredda brotten ger det en lagföringsprocent² på 6 procent, vilket är en minskning med 2 procentenheter jämfört med 2015. Jämfört med 2014 har lagföringsprocenten för ofredande minskat med 1 procentenhet.

De personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda brott gällande ofredande ger en personuppklaringsprocent² på 3 procent, vilket är en minskning med 1 procentenhet jämfört med 2015. Under den senaste tioårsperioden har personuppklaringsprocenten för ofredande minskat med 2 procentenheter. Men enligt den tidigare definitionen har personuppklaringsprocenten minskat med 3 procentenheter jämfört med 2007, vilket är en mer korrekt jämförelse.

Det fanns minst en person registrerad som skäligen misstänkt för 26 procent (14 500 brott) av de handlagda brotten gällande ofredande, 1 procentenhet lägre än 2015. Andelen personuppklarade ofredanden av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 11 procent, vilket är en minskning med 2 procentenheter jämfört med 2015.

Misstänkta personer

Antal personer misstänkta för olaga hot och ofredande 2007–2016. Källa: Misstänkta personer

Antalet personer som misstänkts för olaga hot var 19 600 personer 2016, och är en ökning med 1 procent jämfört med 2015. Antalet män som misstänktes för olaga hot 2016 var också fler (+1 %) än 2015, medan antalet kvinnor hade minskat med 4 procent. Antalet personer som misstänkts för ofredande var 11 100 personer 2016, vilket är en minskning med 3 procent jämfört med 2015. Minskningen kan ses för såväl kvinnor som män, med 7 respektive 2 procent. Majoriteten av de misstänkta för olaga hot och ofredande var män, 86 respektive 78 procent.

År 2016 var 240 personer per 100 000 invånare misstänkta för olaga hot, vilket är samma nivå som 2015. Sedan 2007 har det dock skett en minskning med 7 procent eller 18 personer. Antalet kvinnor per 100 000 invånare som har misstänkts för olaga hot var 5 procent lägre 2016 jämfört med 2015. Antalet män per 100 000 invånare som misstänkts för olaga hot var dock oförändrat mot året dessförinnan. Både antalet kvinnor och antalet män har minskat över en tioårsperiod (−2 % respektive −7 %).

Lagförda för fridskränkning

Lagföringsbeslut med grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning (4a §) eller olaga förföljelse(4b §) som huvudbrott, år 2007-2016. Sedan den 1 oktober 2011 räknas upprepad brottslighet avseende vissa brott som faller in under rubriceringarna som olaga
förföljelse. Källa: Personer lagförda för brott 

Gärningar som misshandel, olaga hot, ofredande med mera kan, när de utgjort ett led i en upprepad kränkning, rubriceras som grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning. År 2016 fattades 163 respektive 75 lagföringsbeslut med huvudbrottet grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning. Antalet lagföringar för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning ökade med 14 respektive 9 beslut, eller med 9 respektive 14 procent, mellan 2015 och 2016.

Antalet beslut gällande grov kvinnofridskränkning har minskat med 143 beslut, eller 47 procent sedan 2007. Även antalet lagföringsbeslut avseende grov fridskränkning har minskat, med 29 beslut eller 28 procent, under denna period. En viss del av nedgången avseende grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning under åren 2012–2015 kan troligtvis förklaras av att upprepad brottslighet avseende vissa brott som faller in under rubriceringarna, sedan den 1 oktober 2011, även kan rubriceras som olaga förföljelse.

Skillnaden mellan de olika brottsrubriceringarna ligger i vilken relation offer och gärningsperson har. Vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning gäller att brottet ska ha begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person och att handlingarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Dessa krav finns inte för brottet olaga förföljelse. För olaga förföljelse gäller dock liksom för fridskränkningsbrotten att samtliga gärningar som omfattas av lagen (för respektive brott) ska ha utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet. I Brås rapport 2015:2 Olaga förföljelse går det att läsa mer om hur brottsrubriceringen olaga förföljelse har tillämpats och påverkat tillämpningen av andra brottsrubriceringar.

Jämfört med 2015 minskade dock antalet lagföringsbeslut med olaga förföljelse som huvudbrott med 24 beslut (−23 %).

¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.

²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

  • Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats
    under ett år i procent av antalet handlagda brott under samma år. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklaringsprocent. Måttet är i princip konstruerat på samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott istället för på samtliga anmälda brott.

  • Lagföringsprocent redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga utredda brott, exklusive förundersökningsbegränsade brott, under samma period.

³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, såsom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.

Fakta

  • 54 600 olaga hot anmäldes (2016)
  • 5 100 överträdelser av kontaktförbud (2016)
  • 658 brott för olaga förföljelse (2016)
  • 86 procent av de som misstänktes för olaga hot 2016 var män
  • 9 procent = personuppklaringsprocenten för olaga hot (2016)

Sidan senast uppdaterad: 2017-11-15