Pris för gränsöverskridande forskning och ett banbrytande livsverk

Drottningen och pristagaren professor Richard E. Tremblay vid ceremonin i Stadshuset. Foto: Johan Jeppsson/IBL

Drottningen och professor Richard E. Tremblay vid prisutdelningen i Stockholms stadshus. Foto: Johan Jeppsson/IBL

2017-06-30

Årets Stockholm Prize in Criminology delades i förra veckan ut av Drottningen. Mottagare är professor Richard E. Tremblay. Han prisas för sin forskning om samband mellan biologi och tidiga sociala faktorer och dess påverkan på framtida brottslighet och våldsamt beteende.

The Stockholm Prize in Criminology, Stockholmspriset i kriminologi, är världens största och mest prestigefyllda inom området, och prissumman är 1 miljon kronor. 2017 års pristagare, professor Richard E. Tremblay, är verksam i Dublin, Montreal och Paris och han har funnit grundläggande, vetenskapliga relationer mellan biologi och sociala faktorer inom mänsklig utveckling. Särskilt stor roll tillskrivs föräldraskap. Tremblay har kombinerat sin forskning med noggranna tester av åtgärder som kan förändra vissa av dessa faktorer och leda till minskat våld och annan kriminalitet.

– Richard Tremblay belönas för sin forskning om orsaker till att vissa barn löper betydligt större risk än genomsnittet att utvecklas till grova våldsbrottslingar. Tremblays forskning har starkt bidragit till utveckling av effektiva metoder för att förebygga våld och annan grov brottslighet, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi och en av prisjuryns två ordföranden.

Priset är ett internationellt pris som delas ut för framstående prestationer inom kriminologisk forskning eller för den praktiska tillämpningen av forskningsresultat för att minska brottsligheten och främja de mänskliga rättigheterna. Årets pris är det tolfte som delas ut.

Aggression och dess uppkomst

När Tremblay pratar under The Stockholm Criminology Symposium tar han avstamp i den bibliska historien om Kain och Abel i hur mänsklig aggression är lika gammal som mänskligheten själv och hur filosofer genom tiderna undersökt aggression, dess förekomst och dess utveckling. Tremblay pratar om natur kontra fostran när det kommer till fysiskt våld, och exemplifierar med Aristoteles, och hans skrift om politik där han säger att människan går från irrationellt till rationellt beteende då beteenden som vrede, vilja och begär finns med ett barn redan från födseln medan förnuftet utvecklas med åldern. Han gör en resa genom tiden, med Sankt Augustin och Thomas Hobbes.

Han stannar upp i Jean-Jacques Rousseau som motsäger tidigare utsagor genom att slå fast att arvssynden inte existerar - man kan alltid spåra hur och när varje enskild last har tillförts en människa. och går sedan vidare i Konrad Lorenz och Albert Bandura. Tremblay landar i hur de flesta rön inom socialvetenskap under senare år anser att aggression är ett lärt beteende medan de flesta inom biologivetenskap ser aggression som någonting instinktivt. Han uttrycker tacksamhet för att det de senaste decennierna utförts flera longitudinella studier av barns/ungas utvecklingsmekanismer inom fysiskt våld; en av professor Tremblays egna forskningspunkter är hur kulmen för våldsamt beteende är vid 3 års ålder och inte vid de senare tonåren.

Gränsöverskridande forskning

Tremblays prisvinnarföreläsning går under titeln Addressing the Developmental Causes of Violence: A bio-psycho-social perspective, och det är med bredd han anser sig ha nått framgång i sin forskning; bredd och samarbete. Tremblay är själv professor emeritus inom pediatrik, psykiatri och psykologi. Och vid sin föreläsning på Norra Latin lägger han upp ppt-bilder med namn på de 518 kollegor och medförfattare han haft.

– Med våra longitudinella studier har vi kunnat skriva rapporter inom många olika discipliner: pediatrik, psykiatri, psykologi, neurovetenskap, genetik, epigenetik, kriminologi, ekonomi, sociologi, statistik, utbildning, hypertoni, endokrinologi, folkhälsa med mera, säger Tremblay.

Han tar åter upp historien, och hur grekiska och romerska filosofer inte arbetade disciplinbegränsat, hur exempelvis Darwin började sin vetenskapliga bana i geologi, men bidrog senare till många viktiga rön inom botanik, fysiologi, djurs beteende och psykologi.

– Specialisering är ett 1900-talspåfund, fortsätter han. Vetenskapen har utvecklats för mycket för att någon ensam ska göra viktiga bidrag till en disciplin, än mindre många discipliner. Därför har lagarbete, särskilt tvärvetenskapligt lagarbete, blivit så viktigt. Faktum är att en individ kan ingå i många tvärvetenskapliga grupper på olika nivåer: inom ett universitet, på universiteten och på internationell nivå.

Banbrytande livsverk

I sin motivering valde juryn att lyfta fyra centrala delar av professor Tremblays forskning; hur kulmen för våldsamt beteende är vid drygt 3 års ålder, en insikt som skapar många möjligheter till våldsförebyggande åtgärder, hur indikationer på tidigt och återkommande våld är sociala, epigenetiska såväl som genetiska, vilket innebär att de delvis kan påverkas och inte bör accepteras som oundvikliga, hur dessa indikationer därför inte ska ignoreras.

Tremblay har bland annat visat på ökad risk för våld bland kanadensiska barn med förlossningsskador, som gick i förskolan vid 4 års ålder. Utvecklingen hos barnen utan sådana skador gagnades av förskolan, medan barn med dessa skador behöver en särskild typ av stöd för att nå en positiv utveckling. Och slutligen hur Tremblay upprättade en lista på indikatorer för att välja ut barn med behov av intensivt stöd mellan sju till nio års ålder. Barn som fick sådant stöd, uppvisade en 34 procentig minskning i kriminellt beteende vid tjugofyra års ålder jämfört med barn med samma indikatorer på problem som inte valdes ut för åtgärdsprogrammet. Programmet omfattade förutom barnen, även deras föräldrar och lärare.

Juryn belönar ett livsverk av banbrytande forskning som resulterat i över 500 vetenskapliga artiklar. Tremblays studier började i Montreal på 80-talet. Idag är han som sagt verksam även i Paris och Dublin, där han bland annat forskar kring prenatalt brottsförebyggande arbete där blivande mödrar i riskzoner står i centrum. Juryn uppmärksammar särskilt hans förmåga att framgångsrikt hitta samband mellan flera olika vetenskapliga discipliner samt att anknyta denna forskning till klassisk filosofi. Han har även lyckats översätta grundforskning till konkret brottsförebyggande åtgärder och testa effekterna av dessa åtgärder.