Ungdomsvåld i fyra län

Polis samtalar med ungdomar på kvällen. Foto: Anders Jansson.

Polis samtalar med ungdomar på kvällen. Foto: Anders Jansson.

2012-03-30
Det vanligaste scenariot vid en anmälan om misshandel utomhus där en ung person misstänks är att två jämnåriga pojkar har kommit i konflikt med varandra under en sen helgkväll på allmän plats.
Det vanligaste scenariot vid en anmälan om misshandel utomhus där en ung person misstänks är att två jämnåriga pojkar har kommit i konflikt med varandra under en sen helgkväll på allmän plats, på grund av ett bagatellartat motiv. Dispyten har resulterat i att den ene har fått motta ett antal slag och sparkar som lett till mindre allvarliga skador. Det visar den granskning av 340 förundersökningsprotokoll gällande misshandel utomhus som Brå genomfört i Stockholm, Västra Götaland, Dalarna och Gävleborg inom ramen för ett regeringsuppdrag.
Det finns få beskrivningar av det polisanmälda ungdomsvåldet. År 2011 fick Brå i regeringsuppdrag att studera rättsväsendets handläggningstider vid ungdomsärenden, det vill säga ärenden där den som misstänktes var 15—17 år. Rapporten, som publiceras i mars 2012, bygger delvis på en granskning av förundersökningsprotokoll från Stockholm, Västra Götaland, Dalarna och Gävleborg som rör misshandel utomhus och som avslutats år 2010.  Det fanns stora likheter, men även vissa skillnader, i det polisanmälda våldets karaktär mellan de fyra länen, vilka redogörs för i den här artikeln. Ungdomar är en grupp som enligt både svensk och internationell forskning visat sig ha särskilt låg anmälningsbenägenhet (Brå 2009:20). Det är därför viktigt att ha i åtanke att det våld som beskrivs i anmälningarna inte representerar samtliga de våldsbrott som ungdomar begår och utsätts för, utan snarare är en bild av det våld som polisen kommer i kontakt med.

Majoriteten av misshandelsbrotten sker under helgnätter på allmän plats


Majoriteten av misshandelsbrotten begicks under en fredag, lördag eller söndag och i drygt hälften av fallen mellan klockan 22:00 och 05:00 på natten. Den största delen av misshandelsbrotten ägde rum på offentliga platser, till exempel på gatan och ofta i anslutning till något nattöppet matställe. Att en stor del av våldet inträffar i den offentliga miljön har tidigare visats när det gäller polisanmält våld mellan obekanta (Brå 2009:1), för våld som resulterat i dödlig utgång (Brå 2008:23) och för självrapporterad utsatthet för misshandel (Brå 2012:2). Den näst vanligaste brottsplatsen i de granskade ärendena var på eller i anslutning till kollektivtrafiken, exempelvis på tunnelbanan, i bussar, på spårvagnen eller vid ett så kallat resecentrum. I Stockholm har vart fjärde av de granskade misshandelsbrotten skett i kollektivtrafiken, vilket är en högre andel än i de övriga länen. I Dalarna hade var femte av de granskade misshandelsbrotten begåtts i en park eller på en innergård, vilket var den högsta andelen bland de studerade länen och troligen kan förklaras av den relativt höga andelen festivalrelaterat våld inom länet (var fjärde av de studerade misshandelsbrotten begicks på en festival). Oavsett typ av brottsplats ägde de flesta misshandelsbrott rum på platser där det hade befunnit sig många ungdomar, exempelvis privata eller arrangerade ungdomsfester, festivaler eller parker.
 
Det vanligaste scenariot var att en person hade misshandlat en annan. Det var däremot mycket sällan som dessa aktörer befunnit sig ensamma på den brottsplats där misshandeln utspelat sig. Tvärtom fanns det i en betydande del av fallen många ungdomar inblandade och i ett av sju fall hade misshandeln begåtts mitt i en större folkmassa. Det innebär att det oftast fanns många vittnen till händelsen, vilka till största delen var bekanta med någon av de inblandade.
 
Misshandelsbrottet utgjordes oftast av fysiskt våld utan vapen, exempelvis knytnävsslag, sparkar och skallningar, men i en femtedel av ärendena kunde misshandeln klassificeras som allvarlig, då slag och sparkar riktats mot en liggande person eller genom att målsägande exempelvis slagits med ett tillhygge mot huvudet. I 16 procent av ärendena användes någon typ av vapen vid misshandeln, vanligtvis ett trubbigt tillhygge, vilket kunde utgöras av en sten, ett basebollträ eller en fylld ölburk eller flaska. Andra typer av vapen som användes var exempelvis kniv, hårspray eller pepparspray. Rodnader, sår, blåmärken och svullnader var de vanligaste skadorna som de utsatta drabbats av och det var sällan (8 procent) som skadan var av en allvarlig eller livshotande karaktär. Andelen ärenden som är att klassificera som allvarliga var högst i Stockholm (24 procent), där även förekomsten av vapen var högst (23 procent).

Gärningsperson och målsägande oftast bekanta


Brott som begås av ungdomar riktas ofta mot andra ungdomar. Brå:s granskning visar att misshandeln riktats mot en jämnårig person (under 20 år) i majoriteten av ärendena (80 procent). Den unge gärningspersonen och den som utsatts för misshandeln var oftast bekanta sedan tidigare. Relationen mellan dem har i de flesta fall varit ytlig och de har enbart känt till varandra genom namn, gemensamma vänner eller att de har gått i samma skola (cirka en tredjedel av ärendena). I 17 procent av fallen kände de inblandade varandra väl. Den misstänkte kunde exempelvis vara en (tidigare) nära vän, klasskamrat, elev, partner eller expartner. Det var mycket ovanligt att den misstänkte var en släktmedlem eller tillhörde samma familj som den målsägande (1 procent). I nästan var tredje ärende var dock de inblandade personerna helt främmande för varandra, vilket var något vanligare i Stockholm och Dalarna än i de övriga länen. I drygt var fjärde ärende var den brottsutsatte påverkad av alkohol eller narkotika vid brottstillfället (eller det fanns indikationer på det). Motsvarande andel bland de misstänkta var en tredjedel.
 
De inblandade i misshandeln var i majoriteten av fallen två unga pojkar, men i drygt var femte ärende har misshandeln begåtts av en eller flera unga flickor. När misshandeln hade begåtts av en eller flera flickor hade våldet i majoriteten av fallen även riktats mot enbart flickor (80 procent), men i 16 procent av fallen var den som slagits en pojke. Att misshandeln riktats mot en person av motsatt kön var däremot ovanligare i ärenden med unga pojkar som misstänkta, där den utsatts för misshandeln i nio av tio ärenden även också var en pojke. Endast i ett fåtal ärenden (2 procent) hade misshandeln utförts av en grupp med både pojkar och flickor. Att pojkar oftast misstänks för våldsbrott tillsammans med andra pojkar och flickor med andra flickor har tidigare visats i andra studier (t.ex. Pettersson 2002).

Bagatellartade motiv vanligt


Vilka är de motiv som ligger bakom misshandelsbrotten? Generellt sett är det svårt att kategorisera brott i motiv, såväl på grund av att det kan finnas flera motiv till samma brott som att motivet inte alltid framgår i utredningsmaterialet. I aktgranskningen registrerades en översiktlig bild av ärendets karaktär, vilket möjliggör att våldet åtminstone till viss del kan beskrivas utifrån brottets huvudmotiv. Granskningen visar att den övervägande majoriteten av de studerade misshandelsbrotten har motiv som skulle kunna klassificeras som expressiva. De har ofta skett i affekt och bottnat i en lång- eller kortvarig konflikt mellan de inblandade. Ofta var motiven bagatellartade och misshandeln hade föranletts av en dispyt mellan de inblandade (21 procent). Några exempel på bagatellartade motiv är att den misstänkte och målsägande har hamnat i konflikt med varandra i samband med en fest, att målsägande blir slagen på grund av att han eller hon hejar på ett annat sportlag än den misstänkte eller att den misstänkte "stör sig" på målsägande av någon anledning.

Som framgår av tabellen nedan är någon form av hämnd den näst vanligaste orsaken till misshandeln (19 procent). Oftast har den målsägande förolämpat den misstänkte genom att sprida rykten, kalla den misstänkte eller dennes anhöriga elaka saker, ropat diverse tillmälen eller liknande innan misshandeln påbörjats. Ett annat vanligt hämndmotiv är att målsägande anklagats för att ha ofredat en kvinnlig bekant. Det tredje vanligaste motivet till misshandeln är ett relationsdrama eller svartsjuka (10 procent), där exempelvis målsägande och den misstänkte tidigare haft en relation men någon av dem hade gjort slut eller varit otrogen. En mindre del (9 procent) av misshandelsfallen har skett i samband med ett annat brott, till exempel med ett personrån, eller att målsägande gripit in eller ertappat ett brott och själv blivit misshandlad. I 9 procent av ärendena är misshandeln en del av ett ungdomsbråk mellan grupper av ungdomar som är i konflikt med varandra. I en del av dessa fall har gängen bestämt träff för att slåss. Var tionde av de granskade misshandelsfallen är emellertid till synes helt oprovocerade (10 procent).

Huvudsakligt motiv till misshandeln  (i procent).

Huvudsakligt motiv till misshandeln. Procent.

Klicka på tabellen för att förstora.

Det huvudsakliga syftet med Brå:s studie var att studera hur rättsväsendet hanterar ungdomsärenden och hur utredningsprestationerna kan öka i form av kortare handläggningstider och högre personuppklaring. Den här artikeln ger en bild över hur en del av det våld som anmälts till polisen ser ut. Fler resultat och samtliga tabeller finns presenterade i sin helhet i rapporten Rättsväsendets hantering av ungdomsärenden. Handläggningstid och personuppklaring (Brå 2012:5).