Situationell prevention

Tillfället gör tjuven, brukar man säga. Situationellt brottsförebyggande arbete handlar om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra den aktuella platsen eller situationen där brott kan begås.

Utan tillfälle – inget brott är en film som introducerar det situationella brottsförebyggande arbetet och riktar sig till lokala brottsförebyggare. I filmen beskrivs de fem övergripande strategierna som finns för situationellt brottsförebyggande arbete.

Brottstriangeln beskriver förutsättningar som påverkar om brott kan komma att begås. Utgå gärna från den när du ska analysera en brottsproblematik. Utifrån analysen kan sedan olika åtgärder väljas. Brottsförebyggande åtgärder kan vara av social karaktär men de kan också inriktas mot att förändra de situationer som genererar brott, till exempel genom åtgärder som skyddar brottsobjektet eller förändrar platsen så att det blir mindre attraktivt att begå brott där.

Brottstriangeln beskriver tre förutsättningar för brott: motiverad gärningsperson, lämpligt offer och frånvaro av kontroll

Brottstriangeln beskriver tre förutsättningar som påverkar om brott kan komma att begås. När en motiverad gärningsperson och ett brottsobjekt kommer i kontakt på samma plats uppstår en situation där det finns risk för brott.

Situationella brottsförebyggande åtgärder kan delas in i fem övergripande strategier som kan användas i såväl polisens arbete som av fastighetsägare, olika förvaltningar inom kommunen, inom kollektivtrafiken eller av andra aktörer. Ofta blir arbetet som mest effektivt i samverkan mellan flera aktörer. Grunden för dessa åtgärder bör utgå från ett kunskapsbaserat arbetssätt med tydlig problembild och analys, väl avvägda åtgärder och uppföljning av resultaten.

Fem övergripande strategier:

  1. Öka ansträngningen som krävs för att genomföra ett brott
    Kan exempelvis innebära att förstärka låsanordningar, sätta in säkerhetsdörrar, använda porttelefoner eller stänga av gator.
  2. Öka risken för den som har för avsikt att begå brott
    Kan exempelvis innebära att införa kameraövervakning, arbeta med grannsamverkan eller designa platser för ökad naturlig övervakning.
  3. Minska belöningen för den som begår brott
    Kan exempelvis innebära märkning av potentiellt stöldgods eller ta bort stöldbegärliga objekt ur bilar.
  4. Reducera provokationer som kan leda till brott
    Kan exempelvis innebäraatt försöka förebygga köer och trängsel i kollektivtrafik för att undvika konflikter.
  5. Ta bort ursäkter för den som begår brott
    Kan exempelvis innebära kontroll av alkoholservering, för att undvika överservering som kan leda till våldsbrott, eller att man tydligt informerar om lagar och regler.

Förebygga brott genom arkitektur och stadsplanering

En inriktning av situationellt brottsförebyggande arbete, som handlar om hur fysiska miljöer kan utformas för att förebygga brott och öka tryggheten i samhället, kallas Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED).

CPTED bygger precis som övrig situationell prevention på att en specifik plats eller situation kan påverka en person att begå brott. Genom att bygga på rätt sätt, företrädesvis genom att ha med dessa aspekter redan i planeringsfasen, eller genom att förändra den fysiska omgivningen via olika åtgärder kan man försvåra för potentiella gärningspersoner och på så sätt förebygga brottslighet. CPTED kan handla om till exempel arkitektur och byggande av bostadsområden, men också om mindre förändringar så som att skymmande buskage tas bort eller att belysningen förbättras på en otrygg eller brottsdrabbad plats.

CPTED bygger ursprungligen på sex olika principer om hur miljöer bör utformas för att minska risken för brott.

De sex principerna:

  1. Territorialitet Innebär att de boende i ett område känner ansvar för en plats och de aktiviteter som utförs där. Genom att individer och grupper känner ansvar för platsen minskar också incitamenten för potentiella gärningspersoner att begå brott där. Upplevelsen av territorrialitet kan ökas genom exempelvis fysiska eller symboliska barriärer så som markerade ingångar som skiljer privata, offentliga och semioffentliga miljöer men också genom att platsen används för sociala aktiviteter. Genom att man avlägsnar skräp, klotter och andra tecken på social oordning signalerar miljön att det finns personer som känner ansvar och kontrollerar eventuella försök att begå brott eller andra oönskade aktiviteter.
  2. Tillträdeskontroll Innebär att tillträdet till byggnader eller platser begränsas vilket försvårar för individer med uppsåt att begå brott. Exempel på detta är användande av porttelefoner eller koder för tillträde till byggnader.
  3. Övervakning Innebär att en plats övervakas på olika sätt för att öka tryggheten och försvåra för den som har för avsikt att begå brott. Övervakningen kan vara informell genom att byggnader designas med fönster vända mot exempelvis en parkeringsplats så att bilar och personer som befinner sig där kan ses av dem i bygganden. Det kan också innebära att man förbättrar belysningen eller reducerar buskage och liknande för att få öppna siktlinjer och naturlig övervakning. Övervakningen kan också vara mer formell med väktare och polis eller genom att övervakningskameror används.
  4. Försvårande av brottsgenomförande Innebär användning av exempelvis lås, staket, inbrottslarm och liknande åtgärder som minskar möjligheterna att begå brott.
  5. Image Innebär att man skapar platser som är attraktiva att vara på och som signalerar ordning. Exempel på detta är att ta bort skräp, reparera trasig belysning eller sönderslagna fönster, ta bort brända bilar och liknande
  6. Aktivitetsstöd Aktivitetsstöd innebär att man genomför åtgärder som uppmuntrar till användning av platsen för positiva aktiviteter. Exempel på detta är att man kan skapa lekplatser, caféer eller andra typer av mötesplatser. Man kan också planera så att busshållplatser, uttagsautomater och taxistationer hamnar på platser där man vill öka aktiviteten och genomströmningen av människor.

Andra generationens CPTED

Med tiden har CPTED utvecklats till att även handla hur man gör platser attraktiva och hur man uppmuntrar till ett positivt användande av det offentliga rummet. I det som ibland kallas andra generationens CPTED kompletteras ovanstående metoder för fysisk planering med att stärka grannskapssammanhållning och den gemensamma känslan av samhörighet i exempelvis ett bostadsområde. Tanken är att en starkare sammanhållning och gemensam känsla för sitt bostadsområde i förlängningen leder till minskad brottslighet och ökad trygghet.

Sidan senast uppdaterad: 2017-05-08