Genomförandet

Ett sätt att välja åtgärd är att tänka att brottsligheten är slutet på en rad händelser eller situationer som är möjliga att förebygga. I vissa fall är åtgärderna direkt riktade mot en plats eller situation som ofta uppkommer – i andra fall är arbetet mer individorienterat.

Åtgärder mot situationen

Ett brottsförebyggande arbete riktat mot situationen handlar om att förändra brottsalstrande omständigheter och öka tryggheten. Åtgärderna kan vara sådana som försvårar för gärningspersonen, stärker den brottsutsatta eller ökar känslan av upptäcktrisk. Det kan vara fysiska förändringar i miljön som belysning eller kameraövervakning. Det är också vanligt att minska antalet möjliga brottstillfällen genom avskräckning eller olika typer av polisiära satsningar med ökad bevakning på hot-spots eller att få fler människor, till ”vuxna på stan”, att befinna sig på platsen. Den sociala kontrollen kan stärkas genom att fler besöker platsen om den förändras avseende utformning eller innehåll.

Åtgärderna utgår från teorier om att brott sker efter en övervägning mellan vinst och risk. Det förebyggande arbetet ska minska vinsten eller öka risken för brottsligheten. Utgångspunkten fungerar främst mot brott som är överlagda, det vill säga som är planerade, exempelvis butiksrån eller bilbrott. När det gäller andra brott som sker mer känslomässigt, exempelvis våldsbrott, kan det förebyggande arbetet handla om att minska antalet konfrontationer och att minska antalet berusade personer.  

Individorienterade åtgärder

Brottsförebyggande arbete som är individorienterat bygger på kunskap och teorier om varför en person begår brott. Det finns flera samverkande orsaker till varför man begår brott, ibland kallas de för riskfaktorer. När det gäller barn och ungdomar omfattar de framför allt faktorer som är relaterade till individen (exempelvis bristande impulskontroll), familjen (exempelvis våld i hemmet eller kriminalitet hos föräldrar), skolan (exempelvis bristfällig skolmiljö eller svag anknytning till skolan) och närsamhället (exempelvis umgänge med kamrater som har normbrytande beteende) eller att den sociala kontrollen i omgivningen är låg. Det är framför allt när ett barn lever med flera av dessa riskfaktorer som barnet riskerar att utveckla ett normbrytande beteende.

Personer som notoriskt begår nya brott under en lång tid begår brukar kallas för livsstilskriminella. En faktor som påverkar risken för att bli livsstilskriminell är om man börjat tidigt i livet med brott och särskilt begår en kombination av så kallade strategiska brott, -alltså sådana brott som har visat sig innebära en större risk för en fortsatt kriminell karriär. Till de strategiska brotten hör tillgrepp av fordon, rån, stöld eller narkotikabrott. Brott som snatteri, skadegörelse eller misshandel är inte strategiska brott.

Riskfaktorer för en person som återfaller i brottslighet kan exempelvis vara en syn på sig själv som kriminell, ett pågående missbruk, utanförskap, hemlöshet och arbetslöshet. Brottsförebyggande åtgärder för att påverka en individs attityd och beteende och därmed minska hans eller hennes benägenhet att begå brott kan handla om att stödja och stärka skyddsfaktorer som hjälper individen att ta sig ur ett pågående missbruk, skapa ett stöttande socialt nätverk och få anknytning till arbetslivet.

De här åtgärderna kallas ibland också för tidiga insatser eller att arbeta med skyddsfaktorer när de är riktade mot barn och unga i riskzon för en kriminalitet. Exempel på tidiga insatser är stödåtgärder i skolundervisningen, aggressionsdämpande träning, stöd för barn till missbrukande föräldrar, antimobbningsprogram med mera.


Ta fram en lokal problembild: Problemet innehåller ofta lösningen
Följa upp och utvärdera arbetet