Om statistiken

I statistiken över återfall i brott redovisas antalet och andelen personer som återfaller i brott efter en lagföring. Statistiken över återfall i brott bygger på uppgifter i lagföringsstatistiken. En person kan räknas flera gånger i statistiken om denne lagförts vid flera tillfällen under ett kalenderår.

Med återfall i brott avses i statistiken nya lagförda brott som följer på en persons ingångshändelse under en bestämd uppföljningsperiod. I statistiken redovisas återfall i brott inom ett, två respektive tre år beräknat från datumet för ingångshändelsen. Ingångshändelsen är benämningen på den lagföringen som följs upp för återfall. Ingångshändelsen definieras som frigivning från anstalt, utskrivning från sluten ungdomsvård, avslutad intensivövervakning med elektronisk kontroll samt lagföring för andra påföljder genom lagakraftvunnen dom eller beslut från åklagare.

Statistiken har till syfte att ge en uppfattning om andelen personer som återfaller i brott efter en lagföring och hur återfallsmönstret varierar med avseende på ålder, kön och tidigare belastning. Statistiken ger också en bild av återfallsstrukturen för olika brotts- och påföljdskategorier. Statistiken beskriver inte den faktiska återfallsfrekvensen, utan endast de återfall som sker inom ramen för den registrerade brottsligheten.

Buffertperiod

Återfallsstatistiken använder sig av uppföljnings- och buffertperiod innan statistiken kan beräknas och publiceras. Efter kalenderåret som studeras (referensåret) följer en uppföljningsperiod under vilken alla återfall i brott noteras. Eftersom hanteringen i rättsväsendet tar tid behövs en buffertperiod efter uppföljningsperioden för att återfallsbrotten ska hinna vinna laga kraft. För slutlig statistik 2010 är 2011-2013 uppföljningsperiod, 2014-2016 buffertperiod, fem månader senare kan vi publicera statistik för 2010. För den preliminära statistiken är uppföljnings- och buffertperioden ett år vardera.

Sidan senast uppdaterad: 2017-05-31