Utvecklingen för åtalsunderlåtelser under 2000-talet

Syftet med denna kortanalys är att beskriva och belysa faktorer som kan ha påverkat hur användningen av åtalsunderlåtelse har utvecklats under perioden 2000–2012. Bakgrunden är att den kontinuerliga minskning i användningen av åtalsunderlåtelser som skett sedan mitten av 70-talet bröts år 2005. Mellan åren 2005 och 2009 ökade antalet åtalsunderlåtelser betydligt, med omkring 65 procent. Efter år 2009 skedde åter ett trendbrott som ledde till att antalet åtalsunderlåtelser återigen minskade men i mycket högre takt än under den tidigare perioden. Mellan åren 2009 och 2012 minskade antalet åtalsunderlåtelser med 18 procent.

De brottstyper som oftast leder till åtalsunderlåtelse är snatteri, ringa narkotikabrott, olovlig körning, vissa andra trafikbrott samt stöld. Tillsammans har dessa brottstyper utgjort 70–80 procent av samtliga åtalsunderlåtelser över åren.

Antalsmässigt utfärdas fler åtalsunderlåtelser till vuxna än till ungdomar. Utvecklingen med ett ökat antal åtalsunderlåtelser 2005–2009 och minskningen därefter är dock mer uttalad för ungdomar än för vuxna. Andelen åtalsunderlåtelser av samtliga lagföringar mot ungdomar ökade från 16 till 29 procent åren 2005–2009 och minskade sedan till 24 procent år 2012. Utvecklingen när det gäller vuxna visar inte lika stor förändring, men följer det övergripande mönstret med en viss ökning åren 2005–2009. 

Faktorer som påverkat utvecklingen

Resultaten i denna kortanalys pekar på att det inte är någon enskild faktor som kan förklara utvecklingen av antalet åtalsunderlåtelser. I stället är det flera olika mekanismer som bedöms bidra. Brås analys tyder dock på att utvecklingen har påverkats av främst tre övergripande faktorer: förändringar i inflödet av anmälda brott, förändrade påföljdsval för unga samt förändrade arbetssätt hos både polis och åklagare. Exakt hur stor betydelse varje faktor har haft går dock inte att säga.

Fakta om publikationen