Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Följder av segregation och dess dynamik

2011-11-03
Upplopp och våld är ord som ofta återkommer i medier i samband med vissa bostadsområden. Men frågan om segregation är  mer komplex än så menar Roger Andersson.
Bilbränder, upplopp och våld är ord som ofta återkommer i medier i samband med vissa bostadsområden. Men frågan om segregation är mycket mer komplex och dynamisk än så, menar Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet vid den plenarföreläsning som han höll under konferensen Råd för framtiden.
Fotografi av Roger Anderson. Foto: Dan Pettersson/DP-Bild

Roger Anderson. Foto: Dan Pettersson/DP-Bild

Städer har egentligen alltid visat en geografisk åtskillnad mellan människor, men begreppet segregation dyker upp i den svenska samhällsdebatten först på 1960-talet i samband med miljonprogrammets bostadsområden. Under 90-talet blev det en politisk fråga då man satsade aktivt på att bryta segregationen. Idag ser Roger Andersson en utveckling mot att städer allt mer efterfrågar detaljerade och forskningsbaserade analyser av segregationen.

— Det kan finnas många kopplingar mellan olika typer av segregation, men det som är svårast är att se orsakssambanden, menar Roger Andersson. Hur samspelar olika faktorer och vad blir konsekvenserna?    De senaste tjugo åren har samhället förändrats på många sätt, vilket har betydelse för hur segregationen ser ut i Sverige idag. Den etniska heterogeniteten har ökat och människor kommer från många fler olika länder än tidigare. Det har skett en social polarisering med ökade inkomstskillnader mellan de rikaste och de fattigaste i samhället och i medierna syns en stigmatisering av vissa bostadsområden. Dessutom har den kommersiella och offentliga infrastrukturen med bankomater, postkontor och butiker försämrats på många ställen. 

— Om vi tittar på ett typiskt så kallat utsatt område, ser vi ett ökat antal unga och en större trångboddhet än tidigare. Fler och fler av invånarna är födda utomlands och de har lägre inkomster än svenskfödda personer. Framförallt har det skett en enorm polarisering mellan rika och fattiga områden de senast tjugo åren.

Tydlig struktur ger konsekvenser
Segregationens mönster är svårt att bryta och välmående respektive utsatta områden är skarpt avskilda från varandra. Strukturen upprätthålls bland annat av in- och utflyttningen i områdena då människor tenderar, eller är mer eller mindre tvungna, att bosätta sig på vissa platser beroende på vilket ursprung de har. Och även om de senare flyttar till en annan bostad, så rör de sig inte långt utan stannar i närområdet. 

— En vanlig förklaring till denna slags segregation är att det beror på bostadsformen, det vill säga om man bor i bostadsrätt eller i hyresrätt. Men forskningen visar att det inte alltid har avgörande betydelse — mönstret med att utlandsfödda bor i vissa specifika områden återkommer hela tiden, oavsett bostadsformen, berättade Roger Andersson.   

Konsekvenserna av segregationen kan kallas grannskapseffekter. Inom varje bostadsområde finns sociala attityder och samspel mellan människor som i förlängningen kan påverka vilka chanser och möjligheter invånarna får i livet. Trots att det är relativt svårt att forska om dessa effekter, går det ändå att se vissa mönster. En arbetslös person har till exempel svårare att komma tillbaka i arbete om många i grannskapet också är arbetslösa. Problemet förstärks av att det finns ett starkt samband mellan bostadsmarknaden och arbetsmarknaden, där arbetsgivare lätt dömer personer utifrån var de är bosatta någonstans. Forskningen visar också att utsatta områden har svårare att locka till sig butiker och klädkedjor, att bostadsadressen påverkar mäns inkomstkarriärer mer än kvinnors och att segregationens påverkningar varar olika länge. En del effekter försvinner när man lämnar området medan andra sitter kvar i flera år.

Hög servicenivå ger moteffekt


— Om segregationen har betydelse för människors livschanser på det sätt som vår forskning visar, så är det ett starkt argument för att göra något. Det legitimerar politikerna att satsa på att minska människors utanförskap. Att säkerställa goda uppväxtvillkor och att motverka segregation borde vara en del av välfärdspolitiken, menar Roger Andersson. 

Men att arbeta mot segregation är inte helt enkelt. Den dominerande strategin i de flesta europeiska länderna är att arbeta med områdesbaserade urbana interventioner, det vill säga ett specifikt stöd till vissa utsatta stadsdelar. Ambitionen är att bryta negativa tendenser och få upp inkomstnivåerna i området, men även om insatserna är lyckade på lokal nivå så påverkar de inte staden som helhet. I takt med att områdets invånare får arbete och högre inkomst, tenderar de nämligen att flytta därifrån medan nya, oftast arbetslösa människor flyttar in. Dessa slags utsatta områden är alltså svåra att få bort ur systemet. 

— Om man är uthållig och har en bra balans mellan olika slags åtgärder så kan sådana här interventioner i bestämda stadsdelar lyfta enskilda områden, men de ändrar inte segregationens grundläggande struktur. Det är städerna som är segregerade, inte enstaka bostadsområden.   

Roger Andersson råder istället politikerna att satsa på att upprätthålla den offentliga servicenivån. Om det finns ordentligt med skolor, butiker, postkontor och bankomater i ett område så motverkar det negativa grannskapseffekter, menar han. Med en så jämn kvalitet som möjligt på den grundläggande servicen i stadens alla områden, så minskar stigmatiseringen av vissa områden och människor väljer i större utsträckning att stanna kvar istället för att så fort som möjligt överge stadsdelen för en bättre sådan. Och bara då kan man påverka segregationens grundläggande mönster och struktur.

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)