Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Topplistor - polismetod mot organiserad brottslighet

2008-10-07
Personer som frekvent begår brott kan hamna på en "topplista" över personer som polisen bör ha under uppsikt.
Personer som frekvent begår brott kan hamna på en "topplista" över personer som polisen bör ha under uppsikt. Toppliste-metoden är en av polisens gärningsmannaninriktade strategier som bland annat används i arbetet mot den organiserade MC-brottsligheten.
Polisbil

Foto: Bicho/Botvidsson

Brottsförebyggande rådet har gett ut en ny idéskrift med titeln Topplistor — Introduktion till polisens gärningsmannainriktade strategier. Metoden som kallas tio-i-topplistor innebär att polisen och andra myndigheter ägnar särskild uppmärksamhet åt brottsaktiva personer. Dessa förs upp på listor som kontinuerligt uppdateras.

— Man kan säga att tio-i-topplistor är en traditionell metodik inom polisen, där identifiering och störning av brottsaktiva personer utgör viktiga inslag. Men det finns en modern spets som riktar sig mot den organiserade brottsligheten. Bland annat har man blivit bättre på att samla information från olika typer källor som vet vad som pågår i den undre världen, säger Anders Landén, operativ polischef i Dalarna.

Topplistor i 15 polismyndigheter

De gärningsmannainriktade strategierna utgår från det kriminologiska faktumet att en förhållandevis liten del av befolkningen begår en stor andel av den samlade brottsligheten. Home Office i Storbritannien konstaterade år 2001 att 10 procent av lagöverträdarna i England blev lagförda för 50 procent av brotten.

I idéskriften framgår att 15 av de 19 undersökta polismyndigheterna i Sverige använt sig av tio-i-topplistor eller så kallad targetverksamhet mot livstilskriminella under 2000-talet.

— Inom polisen har det på senare år talats mycket om proaktiva insatser mot identifierade gärningspersoner, med topplistor och andra inslag. Vi kände till några intressanta svenska verksamheter och omfattande försök i Storbritannien, men det fanns väldigt lite skrivet om de svenska metoderna. Det saknades också en beskrivning av vad det handlar om för verksamheter och vilka resultat som forskningen påvisat, säger Erik Grevholm, samordningschef på Brå.

Rättskedjan i Västmanland är ett exempel på framgångsrik toppliste-metod som beskrivs i idéskriften. Polisen har där tillsammans med Åklagarkammaren under fem års tid arbetat med aktuella topplistor med personer som för tillfället är mest brottsaktiva.

Exempel på brott som fungerat som urvalsinstrument för om en person ska föras in på topplistan är inbrott, stölder, narkotikabrott och trafikbrott. Polisen och åklagarna i Västmanland uppger att metoden medfört att de generellt blivit effektivare i att frihetsberöva kriminellt aktiva personer. Under år 2006 blev 34 av de 37 personer som vid något tillfälle fanns med på tio-topp-listan dömda till fängelse, skyddstillsyn eller vård.

Lokala och nationella topplistor

I polismyndigheten i Dalarna förekommer topplistor på flera nivåer, berättar Anders Landén. Varje närpolisområde i Dalarna behandlar och gör eventuella uppdateringar av en tio-i topplista en gång i veckan. Namnen på dessa listor sammanställs och bildar underlag för en tio-i-topp-lista över de mest brottsaktiva personerna i Dalarna.

Dalarnas tio-i-topplista över brottsaktiva personer ses över en gång i veckan och vaskas fram ur en grupp av ungefär 200 kriminella, som är kända av polisen. Några personer från Dalarnas lista kan även "platsa" på Alcatraz-listan, som är en nationell lista över aktiva kriminella i Sverige som polismyndigheterna i landet bör ha kännedom om.

— Topplistorna bildar underlag för vilka åtgärder som ska sättas in mot dessa personer. I Dalarna har de varit till stor hjälp i arbetet mot exempelvis den organiserade MC-brottsligheten. Topplistorna är också en utgångspunkt för diskussioner som polisen för med viktiga samverkanspartners som Skattemyndigheten, Kronofogden, Försäkringskassan och Tullen i kampen mot organiserad brottslighet, säger Anders Landén.

Topplistorna behöver utvärderas

Roland Svensson som är polismästare och författare av idéskriften säger att det är svårt att visa på vilka brottsförebyggande effekter som polisens gärningsmannainriktade strategier har. Det beror enligt honom på att polisen generellt är dåliga på att dokumentera sin verksamhet.

— Inom svensk polis saknas det ofta rutiner för dokumentation, uppföljning och utvärdering av insatser. Det är ett generellt problem för polisen inom många länder, möjligen med undantag för England, säger Roland Svensson.

Vill man mäta effekten av toppliste-metoderna behöver man på något sätt genomföra en enkel randomiserad kontrollstudie. Den skulle enligt Roland Svensson kunna ske - något förenklat - genom att välja ut namn från topp-listorna, där den ena gruppen blir föremål för åtgärder inom ramen för toppliste-metoden och den andra gruppen behandlas rutinmässigt av polisen. Skillnaden i exempelvis lagföringar och frihetsberövanden skulle kunna ge en indikation på om topplistorna är en effektiv polismetod.

Fotnot: Denna artikel är en delvis omarbetad version av artikeln "De mest eftersökta", som publicerades i Apropå 3/2008.

Dela
Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)