Brå förelår ny organisation för att bättre utnyttja penningtvättregistret
De brottsbekämpande myndigheterna utnyttjar inte penningtvättsregistrets fulla potential, visar en rapport från Brå, som föreslår en ny organisation som mer utgår från myndigheternas behov.
— Bara en procent av företagen skickar in några rapporter och i en del branscher rapporteras det inte alls. Vi tror att det kan bero på den oklara definitionen av vad det är de ska rapportera, säger Daniel Vesterhav, utredare på Brå.
Det som enligt lag ska rapporteras in är transaktioner som misstänks utgöra ett led i penningtvätt. Begreppet penningtvätt för emellertid tanken till komplicerade transaktioner i syfte att tvätta svarta eller kriminella pengar vita. I praktiken handlar det egentligen om något så enkelt som transaktioner som kan misstänkas ha en koppling till någon form av kriminell verksamhet. Brå föreslår därför att man istället börjar använda begreppet "penningförflyttning" för att det ska bli tydligare för banker och andra företag vad de egentligen förväntas rapportera.
— Vår bild är att behovet av regelrätt penningtvätt i Sverige är ganska litet. Det krävs att man hanterar enorma summor för att det ska löna sig. Exempel på brottstyper där det kan bli aktuellt med penningtvätt är rån av värdetransporter och större ekobrott, säger Daniel Vesterhav.
En stor del av det som rapporteras rör sig egentligen om motsatsen till penningtvätt i dess traditionella betydelse. Man vill alltså inte tvätta svarta pengar utan tvärtom förvandla legitima pengar till löner och andra utbetalningar i den svarta ekonomin. Ett exempel på detta kan vara när en underleverantör får betalt vitt för att åta sig ett arbete som han sedan betalar ut kontant i svarta löner. Det är förstås bra att den här brottsligheten fångas upp, men det blir lätt att blanda ihop korten och inte veta exakt vad man menar när man talar om penningtvätt.
Hög arbetsbelastning
Ett femtontal handläggare på Finanspolisen arbetar med att ta fram underrättelseuppslag om penningtvätt. Samtidigt har det brottsbekämpande landskapet förändrats de senaste åren med utökad samverkan mellan myndigheter och en gemensam satsning mot den grova organiserade brottsligheten. Förutom själva arbetet med att hantera de dryga tiotusen rapporter som inkommer årligen tillkommer arbetet med att hjälpa andra myndigheter med specifika sökningar i materialet.
— Dessutom har Finanspolisen en handläggare knuten till vart och ett av de åtta regionala underrättelsecentrum som har startats som ett led i satsningen mot den grova organiserade brottsligheten. Flera gånger i månaden besöker man dessa centrum runt om i landet samtidigt som andra myndigheter knackar på och vill ha ut material ur penningtvättsregistret. Det säger sig självt att det ibland blir svårt för handläggarna att mäkta med, säger Daniel Vesterhav.
Ett annat problem som Brå lyfter i rapporten är hur urvalet görs. Finanspolisen sållar i det digra materialet, och utifrån de prioriteringar som råder väljs de rapporter ut som anses vara värda att utreda. Ett underättelseuppslag skickas sedan vidare till de berörda myndigheterna. Ärendets karaktär avgör vad man går vidare med och då utgår man ofta från Rikskriminalens egna prioriteringar kring organiserad brottslighet. De mottagande myndigheterna ingår i det arbetet, men de har även egna prioriteringar — något som inte alltid återspeglas i de underättelseuppslag de får av Finanspolisen.
Polisen filtrerar
— Alla rapporter går i princip igenom ett polisiärt filter. Rapporter om misstänkta skattebrott som Skatteverket efterfrågar hör till ett av de enklare brotten att fånga in, men prioriteras inte av polisen om inte en särskilt intressant gärningsperson är inblandad. Det har lett till att en handläggare från Skatteverket själv får åka till Finanspolisen för att vaska fram rapporter som motsvarar deras behov, säger Daniel Vesterhav.
Sammantaget gör detta att Brå föreslår att man inrättar en myndighetsgemensam finansiell underrättelsetjänst där alla berörda myndigheter är representerade och kan söka ur penningtvättsregistret. Det skulle frigöra mer resurser inom Finanspolisen och göra det lättare för myndigheterna utanför polisen att sålla i materialet utifrån deras egna behov.
— Det finns ingen motsvarighet till penningtvättsregistret, där privata aktörer regelmässigt rapporterar in misstänkta transaktioner. Det är ett unikt material som gör det möjligt att upptäcka en mängd brott som annars skulle undgå rättsväsendet. Som det ser ut i dag utnyttjas inte penningtvättsregistrets fulla potential. Vad som behövs är en organisation som är byggd efter myndigheternas behov, säger Daniel Vesterhav.
Text: Oliver French
Bakgrund/ Ordet penningtvätt skapar förvirring
Däremot finns det förvirrande nog en lagstiftning för åtgärder mot penningtvätt, som egentligen omfattar all hantering av kriminella pengar, till exempel om man spenderar pengar från ett bankrån. Just nu tittar den statliga utredaren Petter Asp på frågan om man ska göra penningtvätt till ett eget brott.
