Brottsutvecklingen i korthet
Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 är en aktuell genomgång av vilka trender man kan utläsa från kriminalstatistiken, brottsofferundersökningar och en mängd andra källor. Här presenterar vi en översiktlig och mycket kort sammanfattning av innehållet.
Dödligt våld
Varje år dör omkring 100 personer på grund av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Ungefär så har det sett ut under de senaste trettio åren. Inte heller det dödliga våld som begås av ungdomar har ökat över tid.
Antalet fall av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång har inte ökat sedan 1975 — sedan mitten av 1990-talet har det till och med minskat. Dödligt våld utspelar sig oftast i bostadsmiljö.
Dödligt våld begås sällan mellan personer som inte känner varandra — i drygt 70 procent av fallen är de inblandade bekanta med varandra. Risken att bli överfallen på allmän plats är extremt liten och denna risk har heller inte ökat de senaste åren. När det gäller dödligt våld mot barn (under 15 år) har antalet fall halverats sedan början av 1990-talet. I de allra flesta fall är det en förälder som är gärningsperson.
Polisen klarar oftare upp dödligt våld jämfört med de flesta andra typer av brott, även om den höga nivån har sjunkit något de senaste åren. I snitt har man sedan 1990 kunnat binda en person till brottet vid över 80 procent av fallen. Trots den vanliga förekomsten av psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk problematik hos dem som begår dödligt våld, döms endast en liten del till rättspsykiatrisk vård. Däremot har andelen livstidsstraff ökat på senare år.
Misshandel
Under 2008 anmäldes omkring 84 000 misshandelsbrott i Sverige. Andelen som blir utsatta för misshandel har inte ökat sedan början av 1990-talet — det kan vi se av brottsoffrens svar i olika undersökningar. Enligt Nationella trygghetsundersökningen utsattets 175 000 personer för misshandel under 2006. Det är två och en halv procent av Sveriges befolkning i åldrarna 16 till 79 år. Vi kan också se att det inte är fler som har drabbats av så grovt våld att de har behövt söka vård. Ändå ökar antalet anmälningar.
Varför har då antalet polisanmälda misshandelsbrott ökat kraftigt under de senaste decennierna? Det beror i många fall på andra orsaker än att allt fler faktiskt drabbas av våld. Att allt fler anmäler misshandel kan vara ett tecken på att frågan har fått stor uppmärksamhet och att samhället tar våld på allt större allvar.
Våld är ett uppmärksammat problem som är svårt att avgränsa. Brå beskriver utvecklingen på ett sådant sätt att samhället ska kunna sätta in rätt åtgärder och så att de går att följa upp. Våldet kan se väldigt olika ut beroende på plats, gärningsperson och offer. För vissa typer av misshandel kan anmälningarna mycket väl spegla en faktisk ökning, för andra typer av våld är det av olika skäl fler som hör av sig till polisen än tidigare. Eftersom misshandelsbrotten generellt inte minskar, är det ändå viktigt att arbeta förebyggande på olika sätt.
Förövarna är oftast män — kvinnor misstänks i cirka 13 procent av de anmälda misshandelsfallen. Män är även i majoritet bland offren.
Misshandel mot kvinnor
Omkring 28 200 fall av misshandel mot kvinnor över 15 år anmäldes under 2008. Andelen som uppger att de utsatts för våld eller hot i arbetslivet har ökat påtagligt — särskilt bland kvinnor.
Antalet anmälda fall av misshandel mot kvinnor har ökat under lång tid. Till viss del kan det förklaras med att fler fall anmäls, särskilt sedan lagstiftningen ändrades i början av 1980-talet så att misshandlade kvinnor inte längre kunde ta tillbaka sin anmälan. Enligt större svenska frågeundersökningar kan vi se att det framför allt rör sig om två särskilt utsatta grupper: ensamstående mödrar som främst utsätts för våld av närstående och kvinnor som blir utsatta för våld i yrkeslivet. Det är också i dessa två grupper som ökningen är mest tydlig.
Den allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst sker inom ramen för en nära relation. Knappt en tredjedel av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av någon närstående — det visar svaren i Nationella trygghetsundersökningen.
Den vanligaste typen av våld mot kvinnor sker inte i en nära relation, utan det utövas av en bekant person som inte är närstående. När kvinnan utsätts för våld av en ytligt bekant sker det ofta i samband med arbetet. Exempel på gärningspersoner i dessa fall är arbets- eller skolkamrater, lärare och patienter. Det bör samtidigt nämnas att mörkertalet troligen är relativt stort i de fall där gärningspersonen är närstående.
Misshandel mot barn
Under 2008 anmäldes 1 900 misshandelsbrott mot barn i åldern 0—6 år och 8 500 misshandelsbrott mot barn i åldern 7—14 år. Det är svårt att ta reda på den egentliga omfattningen av barnmisshandel eftersom våldet mot små barn ofta inte polisanmäls.
Polisen får in allt fler anmälningar om barnmisshandel — de senaste 30 åren har antalet tredubblats. Omkring 80 procent av de drabbade barnen är mellan 7 och 14 år. I hälften av brotten känner barnet förö-varen. När det gäller de äldre barnen sker en stor del av de anmälda fallen i skolmiljön.
Av de misstänkta för misshandel mot små barn är andelen kvinnor relativt hög jämfört med andra brott — omkring en fjärdedel av de misstänkta är kvinnor. Det är ofta en förälder eller styvförälder som anmäls som misstänkt. När det gäller misstänkta för misshandel mot barn 7—14 år är dock 40 procent under 20 år, många är så unga som 15 år.
Statistiken visar bara en mindre del av alla misshandelsbrott mot barn — trots att vissa yrkesgrupper blivit skyldiga att anmäla misstänkta fall av barnmisshandel. Vi kan inte heller förlita oss till brottsofferundersökningar eftersom barn yngre än 15 år inte intervjuas.
Rån
Under 2008 anmäldes 8 900 rån, varav personrån utgjorde närmare 70 procent. Trots den stora ökningen under de senaste årtiondena klaras lika stor andel upp som tidigare, vilket visar att polis och åklagare prioriterar rånen.
Rånen ökade kraftigt på 1990-talet, framför allt när det gäller personrån och butiksrån. Post- och bankrånen fördubblades mellan 2007 och 2008, efter att ha minskat i flera år. Under 2000-talet har antalet rån legat på en hög, men jämn nivå. Några grupper som är särskilt drabbade är ungdomar i storstadsområden, butiksanställda och taxiförare.
I stort sett alla rån mot banker och värdetransporter anmäls till polisen, liksom en stor del av butiksrånen — på så sätt vet vi att siffrorna i statistiken speglar verkligheten. Eftersom det är en liten grupp högaktiva brottslingar som utför bankrån och vissa typer av butiksrån, är riktade spaningsinsatser mot enskilda individer ett bra sätt att få ned brottsligheten.
Ett vanligt scenario när det gäller personrån är att en ung person blir rånad av ett flertal okända ungdomar på en offentlig plats. Gärningspersonerna är ofta ungdomar som är inne i en kriminell karriär och som har allvarliga sociala problem, exempelvis med missbruk. Mindre än hälften av alla personrån kommer till polisens kännedom.
Sexualbrott
Under 2008 anmäldes 14 200 sexualbrott. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning. Våldtäkter och försök till våldtäkter står för nära 40 procent av alla anmälda sexualbrott.
Under de senaste tio åren har antalet anmälda sexualbrott mer än fördubblats. Ökningen beror troligtvis på en kombination av att anmälningsbenägenheten och den faktiska brottsligheten ökar. Samtidigt finns ett stort mörkertal när det gäller sexualbrott.
Bara 10—20 procent av alla sexualbrott polisanmäls. Den Nationella trygghetsundersökningen ger oss en bättre bild av hur brottsligheten ser ut, med uppgifter om både offer och gärningspersoner som saknas i den övriga kriminalstatistiken. Av dem som misstänks för sexualbrott är majoriteten män, bara omkring två procent är kvinnor. En majoritet av offren är kvinnor. I 30 procent av anmälningarna är offren under 15 år.
Om man ser till antalet anmälningar så har antalet sexualbrott femdubblats över en trettioårsperiod. Det finns anledning att tro att vissa typer av sexualbrott verkligen har ökat, mycket till följd av förändringar i samhället, till exempel kontakter med okända via Internet och fler barer och pubar samt ökad alkoholkonsumtion. Men ökningen beror framför allt på en allmänt ökad benägenhet att anmäla samt på lagändringar under perioden som lett till att fler brott nu bedöms som våldtäkt.
Bilbrott
Under 2008 anmäldes 28 000 bilstölder. Under de senaste tio åren har dessa brott, som nästan alltid anmäls, minskat med hälften. När det gäller stölder ur och från fordon så anmäldes omkring 80 000 sådana brott. Även här har det skett en kraftig minskning.
Risken att utsättas för bilstöld har inte varit så låg som den är nu sedan statistiken infördes på 1970-talet. Hur stor risken är beror i hög grad på vilken bil du har och i viss utsträckning på var du bor. Minskningen av bilbrottsligheten hänger samman med det krav på elektroniskt stöldskydd i nya bilar som infördes 1998.
Över 90 procent av alla stulna bilar återfinns — samtidigt är det få av bilbrotten som klaras upp. Bara 15 procent av biltillgreppen klaras upp och i endast var tjugonde ärende finner polisen en skäligen misstänkt gärningsperson. Eftersom uppklaringsnivåerna för bilbrott är låga är det svårt att beskriva den typiska gärningspersonen. Tidigare intervjuundersökningar visar dock att det finns olika typer av gärningspersoner. En del behöver bara en bil för att ta sig någonstans, andra stjäl för nöjesåkning, medan ytterligare andra stjäl bilar i vinstsyfte.
Bostadsinbrott
Under 2008 anmäldes omkring 18 200 bostadsinbrott. Dessa antas utgöra tre fjärdedelar av det faktiska antalet brott. Sedan mitten av 1980-talet har antalet anmälda bostadsinbrott minskat med omkring en fjärdedel.
Inbrott i bostaden är ett ganska ovanligt brott och utgör bara en procent av alla anmälda brott. Men det är det ett brott som skapar mycket oro hos människor.
De regionala variationerna är stora. Om man bor i villa är det störst risk förinbrott i ett välbärgat område i en tätort — få inbrott begås i glesbygd. Ungefär hälften av alla bostadsinbrott sker i storstäder. Sett till folkmängden har Skåne, Stockholms och Hallands län störst andel inbrott per invånare. Det är vanligast med inbrott i småhus, även om lägenhetsinbrotten har ökat de senaste åren.
Uppemot tre fjärdedelar av alla bostadsinbrott anmäls enligt den Nationella trygghetsundersökningen. Det är en relativt hög siffra jämfört med andra brott. Däremot är det få bostadsinbrott som klaras upp, och det finns även få misstänkta. De gärningspersoner som upptäcks och hanteras i rättsväsendet är förmodligen inte representativa för samtliga personer som begår bostadsinbrott. Sannolikt är ungdomar och personer med missbruksproblem överrepresenterade bland dem som åker fast för bostadsinbrott. En tiondel av de misstänkta är kvinnor.
Cykelstöld
Under 2008 anmäldes 66 300 cykelstölder i Sverige, vilket är en minskning med 35 procent på tio år. Cykelstöld är ett av de vanligaste enskilda egendomsbrotten som allmänheten utsätts för.
Cykelstölderna i Sverige har minskat ända sedan början av 1990-talet. Eftersom många cykelstölder inte anmäls till polisen är det svårt att säga exakt hur många cyklar som stjäls. Försäkringsskyddet och värdet av den stulna cykeln är två faktorer som spelar in när det gäller anmälningsbenägenheten, och förändrade försäkringsvillkor påverkar både antalet anmälningar och den faktiska brottsligheten.
Enligt en internationell jämförande undersökning är Sverige ett av de länder som har högst andel cykelstölder. Räknat på folkmängden är cykelstölder vanligast i högskole- och universitetsstäder som Lund, Uppsala, Umeå, Örebro och Västerås.
Butiksstöld
Under 2008 anmäldes omkring 64 000 butiksstölder. Stölderna handlar ofta om låga belopp och de flesta butiksstölder räknas därför som snatteri. Stölderna är ett stort problem både för handeln och för samhället i stort.
De senaste åren har antalet anmälda butiksstölder ökat något. Uppgången följer på en period av minskade anmälningar och sett i ett längre perspektiv är nivån fortfarande lägre än under toppåren på 1990-talet. De flesta stölder och snatterier upptäcks inte vilket gör det svårt att utifrån statistiken avgöra butikstöldernas omfattning.
Gärningspersonen tas ofta på bar gärning och en relativt stor del av de anmälda brotten kan därför klaras upp. Under 2007 klarades 42 procent av de anmälda brotten upp genom personuppklaring, det vill säga att en person kunde bindas till brottet. Många av dem som misstänks för butiksstöld är unga — särskilt flickor är överrepresenterade.
Skadegörelse
Det blir allt vanligare att klotter och annan skadegörelse anmäls till polisen. Närmare 200 000 brott polisanmäldes under 2008, en ökning med nästan 50 000 på två år. Ny digital teknik har sannolikt ökat antalet polisanmälningar.
De vanligaste skadegörelsebrotten är klotter och skadegörelse mot motorfordon, som tillsammans står för mer än hälften av den polisanmälda skadegörelsen. Desto ovanligare är det med skadegörelse genom brand som står för någon enstaka procent av anmälningarna.
Att fler brott polisanmäls innebär inte alltid att den faktiska brottsligheten ökar. Ett exempel på detta är den stora ökningen av skadegörelsebrott 2007, som till en del beror på att lokaltrafiken i Stockholms län under samma år började fotografera och anmäla allt klotter till polisen. Foton av klotter används i dag i större utsträckning än tidigare som bevismaterial i domstolarna.
Skadegörelsebrott och särskilt klotter är troligen ett utpräglat ungdomsbrott. Omkring 45 procent av dem som misstänktes för skadegörelse under 2007 var ungdomar mellan 15—20 år.
I Brå:s skolundersökning är det färre elever som i dag uppger att de deltagit i skadegörelse än för tio år sedan.
Narkotikabrott
Under 2008 anmäldes omkring 78 000 narkotikabrott i Sverige. Antalet anmälningar fördubblades mellan åren 2000 och 2007. Denna ökning antas inte spegla en lika stor faktisk ökning av missbruk och brott.
Antalet anmälningar av narkotikabrott har stadigt ökat ända sedan 1975. Det finns flera orsaker till ökningen. Myndigheternas prioriteringar och satsningar påverkar antalet anmälningar. Under perioden har lagstiftningen blivit hårdare samtidigt som större resurser har satsats på narkotikabekämpning.
Att narkotikamissbruket skulle ha ökat i samma takt som anmälningarna är inte troligt. Antalet elever i årskurs nio som uppger att de har testat narkotika har tvärtom minskat under 2000-talet. Det visar skolundersökningar gjorda av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Analyser av siffror från slutenvården samt uppgifter om narkotikarelaterade dödsfall tyder på att det tunga narkotikamissbruket minskar.
Rattfylleri
Under 2008 anmäldes omkring 31 000 rattfylleribrott till polisen. Antalet anmälda rattfylleribrott har ökat kraftigt under 2000-talet i takt med att polisen utökat antalet kontroller.
Rattfylleri är ett brott som är betydligt vanligare än man kan tro av antalet anmälningar. Så många som fem procent av de tillfrågade uppgav att de under de senaste tolv månaderna hade kört bil efter att ha druckit alkohol, enligt en enkät gjord av Vägverket. Även andra studier visar på att det bara är en bråkdel av det egentliga rattfylleriet som upptäcks.
Under åren 1999 till 2004 ökade både antalet trafikolyckor och alkoholkonsumtionen i Sverige — det är därför troligt att även det faktiska rattfylleriet ökade under den perioden. Men de senaste åren har konsumtionen minskat och antalet trafikolyckor med misstänkt alkoholpåverkan har legat på en lägre nivå än tidigare. Att polisen samtidigt mer än fördubblat antalet utandningsprov är därför den mest sannolika förklaringen till ökningen i antalet anmälningar.
Ekonomisk brottslighet
Ekonomisk brottslighet är ett samlingsbegrepp som innehåller många typer av brott. De två vanligaste ekobrotten är skattebrott och bokföringsbrott. Under 2008 anmäldes 15 100 brott mot skattebrottslagen (inklusive grovt skattebrott), 8 600 bokföringsbrott och 1 400 förskingringsbrott.
Till ekonomisk brottslighet räknas till exempel bokföringsbrott, olika typer av skattebrott, förskingring, insiderbrott, trolöshet mot huvudman och mutbrott. Hur många ekonomiska brott som anmäls styrs till stor del av hur aktiva myndigheterna är i sin kontrollverksamhet.
De två vanligaste ekobrottskategorierna, skattebrott och bokföringsbrott, upptäcks och anmäls vanligtvis av Skatteverket och av konkursförvaltare. Här har antalet inkomna brottsmisstankar ökat under hela 2000-talet. Oredovisade intäkter och svartarbete är vanliga exempel på ekobrott som ofta förekommer i branscher där man hanterar mycket kontanter, exempelvis restaurang-, taxi- och frisörbranschen. Även inom byggbranschen har ekonomisk brottslighet uppmärksammats, bland annat då det gäller handel med svart arbetskraft.
Uppklaringsprocenten för ekonomisk brottslighet är relativt hög, vilket beror på att det nästan alltid finns en misstänkt när anmälan görs. Till exempel kan en person bindas till brottet i 45 procent av bokföringsbrotten och i 40 procent av brotten mot skattebrottslagen.
Miljöbrott
Miljöbrott omfattar många olika områden — allt från jakt- och fiske till föroreningar från fartyg. Det finns därför ingen enhetlig definition. Större delen av miljö-lagstiftningen finns samlad i miljöbalken. År 2008 anmäldes 4 600 brott mot miljöbalken.
De vanligaste anmälda och lagförda brotten mot miljöbalken är miljöbrott (exempelvis föroreningar eller olägenheter), otillåten miljöverksamhet (tillstånd för en viss verksamhet saknas eller att villkoren överträds) samt nedskräpning.
Alla verksamheter som bedöms utgöra en risk för miljön behöver tillstånd från en tillsynsmyndighet. I tillståndet ställs en rad krav som verksamhetsutövaren måste uppfylla, och ofta är det just dessa krav som blir utgångspunkten vid misstanke om miljöbrott.
De flesta miljöbrott anmäls inte — brotten upptäcks oftast genom kontroll och tillsyn från myndigheternas sida. Det innebär att ökad kontroll får direkt genomslag i brottsstatistiken.
Textbearbetning: Oliver French
