Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Klottrets historia

2005-03-30
Klotter har förekommit sedan urminnes tider och tagit sig olika uttryck. När Pompeji grävdes ut upptäckte arkeologerna till sin förtjusning att väggarna bar på fler än 15 000 inskrifter från stadens invånare.
"— Bara jag inte möter någon mer, så skall nog allting ordna sig, tänkte Farornas konung...Han ställde sig nästan borta vid muren, tog det första svartdrypande äpplet och siktade noga. Pang! Där träffade det kyrkklockan strax ovanför åttan. Nästa äpple! Pang, där satt en svart fläck nästan bredvid sjuan. Farornas konung ville göra den skrattande munnen först....Han tyckte att han hade gjort ett storverk, som alla i byn borde vara tacksamma för, och att han hade ritat en vacker gubbe åt Vår herre, som änglarna skulle skratta åt..."
I boken Den vita stenen beskrivs hur Farornas konung, alias den fattige pojken Hampus, målar ett ansikte på kyrkklockan. Författarinnan Gunnel Linde lyckas få läsaren att bli mot-villigt förtjust över Hampus våghals-iga skicklighet. Sett med dagens ögon skulle många anse att Hampus klottrade enligt den ofta använda definitionen att klotter är "färg på fel plats".

Gammalt klotter berättar om historien


Klotter har förekommit sedan urminnes tider och tagit sig olika uttryck. När Pompeji grävdes ut upptäckte arkeologerna till sin förtjusning att väggarna bar på fler än 15 000 inskrifter från stadens invånare. Flera av inristningarna hade tydliga sexuella budskap. Under en bild av en fallossymbol fanns ristningen Hic habitat felicitas (Här bor lyckan) och på en annan av Pompejis väggar hade någon klottrat Lente impelle (Stick in den långsamt).

Tusenåriga inskriptioner i naturen, som runskrift och hällristningar, är i dag högt värderade kulturhistoriska föremål, men skulle om de utfördes i dag vara tveksamma ur strikt juridisk synvinkel. Det medel-tida klottret på kyrkoväggar (inte att förväxla med planerade kyrkomålningar) berättar även det om en svunnen tid. Men också klottret på de offentliga toaletterna är en företeelse som går långt tillbaka i historien. Under 1700-talet klottrade en okänd upphovsman i England följande på ett dass: No hero looks so fierce in fight As does the man who strains to sh-te (Ingen stridens hjälte grymmare ser ut än den som söker sk-ten pressa ut).

Klotter som konst och politik


Under de politiserade 1960- och 1970-talen började klottret allt oftare synas i offentliga utomhusmiljöer. Med myndigheternas goda minne förvandlades Sergels torg i mars 1968 till ett Speakers Corner då ett klotterplank sattes upp. För att ge plats för nya bilder och inlägg i debatten, ströks planket med ny färg varje morgon. I september 1970 togs klotterplanket bort och i dess ställe restes det nuvarande kulturhuset.

Mot slutet av 1970-talet gjorde brigadmålare större målningar, bland annat på Hornsgatspuckeln i Stockholm. Inspirationen till dessa så kallade muraler kom bland annat från Latinamerika där flera länder hade drabbats av blodiga militärkupper. Ett folkligt svar på detta militära förtryck var att, i skydd av mörkret, sprida information och politiska budskap genom att skriva och måla på murar och väggar. I den latinamerikanska kulturen är muralmåleriet i dag en etablerad och uppskattad konstform. Ett exempel är den stora målning som universitetet i Concepción i Chile beställde till 75-årsdagen år 1994. Målningen avbildades på fyra sammanhängande frimärken som därefter blev utsedda till världens vackraste frimärken.

I Sverige var den allmänna attityden gentemot klotter länge ambivalent. Såväl statliga verk och kommuner som privata företagare genomförde olika evenemang för klottrare, eller graffitimålare, som de också kallades. I tidningsartiklar från perioden finns exempel på såväl kritiska som positiva röster. De kritiska skrev om skadegörelse och förfulning. De positiva uppskattade den nya möjligheten att kommunicera offentligt. Många fascinerades också av det nya konstnärliga uttryck som målningarna innebar. "Gatan återtogs för det offentliga samtalet och väggarna återerövrades", skriver en av graffitins förkämpar.

Det var först i mitten av 1980-talet som den sorts klotter vi ser i dag gjorde sitt intåg. ttp-graffitin (Tags, Throw-ups och Pieces) importerades, i likhet med många andra kulturella uttryck, genom filmer från USA. Det blev allt vanligare med slängiga signaturer (tags) som klottrats över en hel yta. Debatten tog ny kraft och allt fler i Sverige reagerade mot klotter- skadegörelse som ansågs förfula den offentliga miljön.

Klotter är fortfarande en internationell företeelse, även om formen ser olika ut i skilda kulturer och intensiteten varierar under olika epoker. I Barcelona ombads graffitimålare göra utsmyckningen till den 14:e internationella aidskonferens som hölls i staden under sommaren 2003. I Gaza exploderade under hösten samma år de politiska budskapen på väggarna i takt med att våldet mellan israeler och palestinier trappades upp. Men på samma väggar klottrades också lyckönskningar till exempelvis nygifta par.

Klotter (det olagliga uttrycket) är skadegörelse och en kriminell handling. Graffiti (det lagliga uttrycket) är inte kriminellt.  I Sverige existerar fortfarande diskussioner om hur samhället bäst bemöter klotter och graffiti. En annan fråga är om ungdomarna ska få lagliga väggar att klottra på eller inte. De som är mot de lagliga väggarna menar att de fungerar som träningsplats för klotter som sedan kommer att målas olagligt. De hävdar också att förekomsten av lagliga väggar kan föra samman relativt oskyldiga klottrare med äldre kriminella och därmed fungera som en rekryteringsbas, inte bara för klotter utan även för andra kriminella aktiviteter. I detta läger höjs även röster som kräver att skolans bildlärare ska förbjuda elever att skissa på graffitimålningar under lektionstid eftersom detta ger klottrandet en legitimitet. De som däremot förespråkar lagliga väggar lyfter ofta fram graffitins konstnärliga värde och är kritiska mot att just graffitin ska censureras som konstform. De menar att graffiti är ett uttryck för en nutida ungdomskultur, precis som raggarbilar var på sin tid. Dessutom, varnar de, kan avsaknaden av lagliga väggar innebära att de graffitiintresserade ungdomarna tvingas måla olagligt, och därigenom bli kriminella. Vissa av förespråkarna ifrågasätter också varför vi ska acceptera att bli utsatta för påträngande reklam men känna avsky för graffitimålningar.

Den utredning av klotterförebyggande åtgärder som Brottsförebyggande rådet (brå) genomförde år 2003 visar att lagliga väggar ibland tycks resultera i mindre och ibland i mer klotter. Det finns alltså inte något entydigt svar, som vare sig säger att lagliga väggar alltid fungerar eller att de aldrig fungerar.

För att kunna veta om brottsförebyggande åtgärder fungerar eller ej behövs faktabaserade utvärderingar av deras effekter. Detta gäller även alla former av klotterförebyggande åtgärder, både sociala och situationella. I dag saknas denna kunskap i Sverige och vi vet egentligen väldigt lite om vilka klotterförebyggande åtgärder som verkligen fungerar och varför de fungerar. Brå delar årligen ut ekonomiskt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete.År 2004 kommer en del av detta stöd att användas för klotterförebyggande projekt. Genom att kräva att projekten följer upp sitt arbete hoppas Brå  kunna skapa mer kunskap om vilka klotterförebyggande åtgärder som fungerar i praktiken.

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)

Publikationer

Rubrik till publikation