
På p-huset Anna i Malmö är det tillåtet att måla på två av väggarna.
Bland dem som klottrar finns bland annat 10-åringar som okynnnesklottrar, 14-15-åringar som spänningsklottrar och konstnärligt intresserade ungdomar. Men i gruppen klottrare ingår också äldre tonåringar och vuxna som förutom vanemässigt klottrande även kan begå andra, grövre brott.
Den största skillnaden mellan det kriminella uttrycket klotter och det lagliga uttrycket graffiti är om målningen eller tecknet är målat eller ritat på ett lagligt eller ett olagligt ställe. Att ge ungdomar möjlighet till lagligt målande har länge varit en omdiskuterad åtgärd. Varken påståendet att "lagliga väggar och graffitiskolor alltid leder till ökat klotter" eller påståendet att "lagliga väggar och graffitiskolor alltid leder till minskat klotter" bygger på vetenskapligt utförda utvärderingar. Däremot finns det praktiska erfarenheter av olika sorters klotterförebyggande åtgärder, också sådana där möjligheter till lagligt målande har använts i förebyggande syfte tillsammans med andra åtgärder.
För att förebygga klotter krävs ofta samarbete mellan olika aktörer som kan ha helt skilda uppfattningar om problemet, - både förekomsten och hur man bäst förebygger den. Därför är det extra viktigt att arbeta genomtänkt och metodiskt när man vill förebygga klotter (och annan skadegörelse). Ett bra och systematiskt arbetssätt är att de lokala aktörerna tillsammans går igenom och diskuterar problembilden och, utifrån denna, väljer vilka åtgärder som ska användas. Därefter beslutas hur de ska genomföras, vilka aktörer som ska göra vad och slutligen hur resultatet ska mätas.