Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Om statistiken

Syftet med statistiken över personer lagförda för narkotikabrott är att belysa strukturen, omfattningen och utvecklingen av narkotikabrottslighet som kan följas genom lagföringsbesluten. Statistiken ska även ge en bild av påföljdernas inriktning och omfattning. Statistiken redovisar dessutom hur de lagförda personerna fördelar sig på ålder, kön och olika regionala indelningar samt vilken typ av gärning, preparat och viktmängd narkotikabrotten avser.

Statistikens innehåll


I narkotikastatistiken redovisas vart tredje år uppgifter om personer som lagförts för narkotikabrott i Sverige. Med lagföring avses:
  • utfärdade och godkända strafförelägganden
  • meddelade åtalsunderlåtelser
  • fällande dom i tingsrätt

Statistiken redovisar hur de lagförda personerna fördelar sig på ålder, kön och olika regionala indelningar. En person redovisas i statistiken för varje tillfälle som han eller hon har lagförts under året lagföringsbeslut. Om flera personer ingår i samma lagföring redovisas varje person som en enhet för sig.

De narkotikabrott som redovisas är brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och brott mot lag (2000:1225) om straff för smuggling avseende narkotika. Förutom de uppgifter som finns i statistiken över lagföringsbeslut redovisas i  narkotikastatistiken också uppgifter om preparat, viktmängd och typ av gärning.

Statistiken ger inte en fullständig beskrivning av den faktiska narkotikabrottsligheten. Den faktiska narkotikabrottsligheten är större än den brottslighet som redovisas i statistiken eftersom endast den del av brottsligheten som lagförs av rättsväsendet redovisas. Det är framför allt genom polisens och tullens spanings- och kontrollinsatser som narkotikabrotten upptäcks och därmed kan föras vidare inom rättsväsendet. Statistiken påverkas därför av tullens och polisens insatser och i förlängningen även verksamheten inom rättsväsendet. Statistiken underskattar narkotikabrottslighetens volym men kan ge en bild av brottslighetens struktur, till exempel förekomst av olika preparat.

Insamling och bearbetning


Uppgifter om narkotikalagföringar bygger på uppgifter som registreras hos rättsväsendets myndigheter i deras ärendesystem. Uppgiftslämnandet regleras genom förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, förordningen (1971:933) om rättsstatistiken, strafföreläggandekungörelsen (1970:60) och förordningen (1987:85) om underrättelse till Brå om domar i mål om ansvar för brottsligt förfarande med narkotika.

Majoriteten av de uppgifter som redovisas i narkotikastatistiken bygger på samma uppgifter som används i statistiken över personer lagförda för brott. Dessa uppgifter samlas in av Rikspolisstyrelsen (RPS) via domstolarnas ärendehanteringssystem (VERA). Materialet sänds till Brå veckovis på elektronisk väg. Uppgifter om strafförelägganden och åtalsunderlåtelser samlas in från Åklagarmyndigheten (ÅM) via åklagarväsendets system för strafförelägganden (EnVis) respektive åtalsunderlåtelse (BRÅDIS). Materialet skickas på elektronisk väg till Brå dagligen.

Hos Brå kontrolleras och rättas uppgifterna innan de lagras i en statistikdatabas. De befintliga uppgifterna i databasen kompletteras därefter via manuell registrering (så kallad kodning) med uppgifter om typ av gärning, preparat och viktmängd. Detta görs genom att landets domstolar sänder kopior av domar som rör narkotikabrott till Brå. Dessa läses och kodas in i databasen. För strafförelägganden kodas narkotikabrotten utifrån en fritext som levereras i samband med överföringen från Åklagarmyndigheten (ÅM).

Kodningen sker utifrån de uppgifter som anges i stämningsansökan. Kontroll görs mot tingsrättens domslut och domskäl. Då stämningsansökan och domslut skiljer sig åt kodas uppgifter enligt domslutet och dess beskrivning i domen. 
Inom forskningen har det konstaterats (se t.ex. Biemer och Lyberg (2003)) att just manuell kodning av uppgifter är en stor källa till fel i statistiken då olika personer gör olika bedömningar när det gäller att koda uppgifter. För att kunna minimera kodningsfelet och samtidigt kunna uppskatta felets storlek har löpande ett mindre slumpmässigt urval kontrollkodats av en andranan kodare oberoende av den första kodarens resultat. Resultaten har sedan jämförts för att identifiera felaktigheter. Kontrollkodningen Detta har löpande används för att stämma av resultaten och således höja kvaliteten vid kodningen. Detta har även möjliggjort att uppskatta kodningsfelets storlek på statistiken.

Redovisningsperiod


Statistiken över personer lagförda för narkotikabrott redovisas per kalenderår. Redovisningsperioden avser tiden för beslut om fällande dom i tingsrätten samt åklagarens beslut om att utfärda strafföreläggande eller meddela åtalsunderlåtelse.

Brott- och påföljdsredovisning


I narkotikastatistiken indelas narkotikabrotten efter typ av gärning, brottets svårhetsgrad och påföljd som utdömts för brottet. Dessutom redovisas narkotikabrotten efter typ av preparat och den mängd som avses i narkotikalagföringen. Då en åtalsunderlåtelse inte innehåller lika detaljerade uppgifter om brottet som i övriga lagföringstyper ges information om gärning, preparat och mängd i statistiken endast för domslut och strafförelägganden.
Med narkotikabrott avses brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och lag (2000:1225) om straff för smuggling § 6: Lagen om straff för smuggling ersatte år 2001 den gamla varusmugglingslagen (1960:418). Narkotikabrott och narkotikasmuggling indelas efter svårhetsgraderna brott av normalgraden, ringa och grovt brott i statistiken. Brotten särredovisas efter följande gärningar och kombinationer av gärningar i statistiken.
  • bruk
  • innehav
  • överlåtelse
  • framställning
  • medhjälp, transport m.m.
  • övrig
  • smuggling

Preparaten, som brotten rör, redovisas vidare efter fem huvudgrupper: Cannabis, centralstimulantia, opiater, hallucinogener samt sömn- och rogivande medel. År 2000 tillkom dessutom preparatet GHB som särredovisas då det inte ingår i någon av ovanstående huvudgrupper. För de olika preparaten registreras mängd av det narkotiska preparatet antingen i gram eller i antal tabletter eller plantor. Preparaten har olika styrka vilket medför att mängden preparat inte är jämförbar mellan de olika huvudgrupperna. Även inom en grupp kan preparaten ha varierande styrka. Viktmängder är av naturliga orsaker ofta okända när gärningen avser bruk av narkotika.

I den del av narkotikastatistiken där narkotikabrotten indelas i preparat, viktmängder och typ av gärning förekommer ett visst externt och internt bortfall. Denna del kan därför inte utan vidare jämföras med övriga delar i narkotikastatistiken. Det externa bortfallet beror på att alla domar och strafförelägganden inte kommer in till Brå. Detta utgör ungefär en procent av samtliga domar. Det interna bortfallet beror på att vissa uppgifter saknas i domen eller strafföreläggandet. Det innebär att ett bortfall kan uppstå för variablerna typ av gärning, preparat och mängd av preparatet. Även det interna bortfall är dock av mindre omfattning.

I en lagföring kan en och samma person samtidigt lagföras för flera narkotikabrott. På samma sätt kan en person dömas till flera påföljder, även om det är vanligt att man utdömer en gemensam påföljd i det fall flera brott förekommer i en dom. Eftersom huvudenheten i statistiken är de lagförda personerna tillämpas den så kallade huvudbrotts- och huvudpåföljdsprincipen. Enligt denna princip väljs det brott i en lagföring som har den strängaste straffskalan som huvudbrott och den mest ingripande påföljden som huvudpåföljd. Påföljderna rangordnas i en så kallad prioritetsordning med fängelse först och "påföljd eftergiven" sist.

Regional indelning


I narkotikastatistiken redovisas uppgifter om lagföringsbeslut avseende narkotikabrott för hela landet och på länsnivå. Den regionala redovisningen av lagföringsbeslut avseende narkotikabrott baseras på den geografiska lokaliseringen av de tingsrätter respektive åklagarmyndigheter som fattat  beslut om lagföringen. Huvudregeln är att brottmål ska tas upp i den tingsrätt eller åklagarmyndighet som finns i det område där brottet är begånget.

Jämförelser över tid


Statistikens jämförelse över tid kan påverkas av en rad olika omständigheter. Exempel på faktorer som kan påverka statistiken är:
  • förändringar i rättsväsendets praxis
  • förändringar i polisens och tullens resurser samt insatser
  • förändringar i lagstiftningen
  • tillkomsten av nya preparat som räknas som narkotika
  • förändringar i statistikrutiner

För att kunna ge en korrekt tolkning av statistiken är det viktigt att känna till vilka förändringar som inträffat. Narkotikastrafflagen infördes år 1968. Nedan följer en kortfattad redovisning av några stora och små förändringar som inträffat under de senaste åren.

  • Från och med år 1987 redovisas endast godkända strafförelägganden som är utfärdade under statistikåret. Tidigare redovisades samtliga strafförelägganden, som utfärdats under ett kalenderår, oavsett om de var godkända eller inte. Effekten av ändringen är att något färre strafförelägganden än under perioden före år 1987 redovisas.
  • År 1988 ändrades kodningen delvis. De narkotikamängder som redovisas från år 1988 avser den totala mängden i lagföringen medan de tidigare avsåg mängd narkotika i huvudbrottet. Lagändringar genomfördes, som bland annat innebar att bruk av narkotika kriminaliserades.
  • År 1992 infördes nya regler i kodningen av narkotikabrotten. Brott som inneburit enbart varusmuggling av narkotika men för vilka tingsrätt eller åklagarmyndighet åberopat både Narkotikastrafflagen (NSL) och Varusmugglingslagen (VSL) kodades åren 1988-1991 som enbart brott mot VSL men från och med år 1992 som brott mot både NSL och VSL. Det vill säga att om en person i lagföringen var dömd både enligt NSL och VSL kodades det 1988-1991 enbart som ett brott mot VSL medan det från och med år 1992 kods som både brott mot NSL och VSL.
  • År 1993 genomfördes ändringar i lagstiftningen. Bland annat skärptes straffet för bruk av narkotika. Det visar sig i statistiken i en markant ökning av antalet lagförda för bruk av narkotika och ringa narkotikabrott.
  • År 1995 tog Brå över bearbetning och redovisning av narkotikastatistiken, vilket resulterade i något förändrade rutiner. Statistiken före år 1995, som framställdes av SCB, skiljer sig något åt jämfört med statistiken efter år 1995. Denna omläggning av statistikbearbetningen torde dock endast ha påverkat redovisningen marginellt.
  • Från och med år 1997 kan villkorlig dom, enskilt eller i kombination med böter, utfärdas genom strafföreläggande.
  • Åklagarna har successivt under år 1998 infört ett nytt redovisningssystem (EnVis). Uppgifterna om strafförelägganden samlas i och med detta in av Riksåklagaren (RÅ) på elektronisk väg och sänds vidare till Brå. Den elektroniska distribueringen av data gör att tiden från det att ett strafföreläggande godkänts till det att Brå får kännedom om detta förkortas. Det innebär att något fler strafförelägganden än tidigare rapporteras in innan statistiken tas ut. Skillnaderna bedöms dock vara marginella.
  • År 1999 gjordes en kvalitetsgranskning av statistiken över personer som lagförts för narkotikabrott år 1998. Granskningen har medfört förändringar som påverkar redovisningen av olika typer av gärning (bruk, innehav med mera). Det handlar framför allt om ändrade rutiner i valet av det brott som man väljer att redovisa i de fall flera narkotikabrott förekommer i samma lagföring, med konsekvensen att något fler kombinationer av gärningar än tidigare redovisas. En mer utförlig beskrivning finns i publikationen Narkotikastatistik 1999 som kan beställas från Brå.
  • År 1999 utökades påföljdssystemet med flera nya påföljder och möjligheter till påföljdskombinationer. En första förändring gällde påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten där det gavs möjlighet att kombinera domen med kravet på så kallad ungdomstjänst. En andra nyhet för detta år var möjligheten att döma till samhällstjänst i samband med villkorlig dom. Tidigare fanns denna möjlighet endast i samband med dom till skyddstillsyn. Under år 1999 tillkom även påföljden sluten ungdomsvård, som innebär att ungdomar under 18 år som begått allvarliga brott kan dömas till sluten ungdomsvård i stället för fängelse.
  • År 2000 straffbelades all icke-medicinsk befattning med läkemedlet Gammahydroxibutyrat (GHB). Preparatet ingår därmed i narkotikastatistiken från och med detta år. I jämförelse med andra preparat år 2000 bör man beakta att narkotikaklassificeringen av GHB trädde i kraft först i februari samma år.
  • År 2000 gjordes en systemförändring i uppgiftsinhämtningen av åtalsunderlåtelser. Mer information om detta finns i Narkotikastatistik 2000 som kan laddas ned från Brå:s publikationer. I och med denna systemförändring har åtalsunderlåtelser givits en ny definition i kriminalstatistiken. I tidigare rutiner definierades åtalsunderlåtelser bland annat efter ett beslutsdatum, vilket innebar att om en person meddelades flera åtalsunderlåtelser under en och samma dag räknades dessa som en åtalsunderlåtelse. Efter systemförändringen definieras åtalsunderlåtelser i stället efter ett löpnummer. Detta medför att man nu räknar besluten om åtalsunderlåtelse efter det exakta antalet även om de meddelats på samma dag. Detta kan ha påverkat framför allt de ringa brotten avseende bruk av narkotika när det gäller tabeller som inte enbart redovisar huvudbrott.
  • År 2001 infördes lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Denna lag gör det möjligt att i större utsträckning än tidigare veta vilken vara som smugglats, vilket gör att redovisningen av smugglingsbrott avseende narkotika numera är mer fulltäckande än tidigare.

Sidan senast uppdaterad: 2015-05-04

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)