Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Om statistiken

Statistiken över personer lagförda för brott belyser strukturen, omfattningen och utvecklingen av den brottslighet som kan konstateras genom lagföringsbeslut. Statistiken används främst till att följa förändringar i påföljdsutvecklingen. Men statistiken kan även användas för att studera hur lagföringsbesluten fördelas efter ålder, kön och tidigare brottsbelastning.

Statistikens innehåll

I statistiken över personer lagförda för brott redovisas de lagföringsbeslut mot personer som under ett kalenderår funnits skyldiga till brott. Med ett beslut om lagföring avses i statistiken fällande domslut i tingsrätt eller lagföringsbeslut utanför domstol, det vill säga av godkänt strafföreläggande eller meddelad åtalsunderlåtelse. Ordningsbot som utfärdats av polis eller tull som också är en typ av lagföring inkluderas inte i statistiken, men redovisas separat.

Huvudenhet i statistiken är lagföringsbeslut. En enskild person kan lagföras vid flera tillfällen under ett år. I statistiken redovisas en lagförd person för varje enskilt lagföringsbeslut som denne står för under referensperioden. Detta betyder att om flera personer ingår i samma lagföring redovisas varje person som en enhet för sig i statistiken.

Statistiken omfattar samtliga fällande domar i tingsrätten, oavsett om domen vunnit laga kraft eller överklagats till högre instans. Detta innebär att ett fällande domslut i tingsrätten som ändrats till frikänts i högre instans kommer att ingå i statistiken över lagförda personer. Huvudparten av domsluten har vunnit laga kraft. Personer som efter ett frikännande i tingsrätten har fällts för brott i högre instans ingår inte i statistiken.

Strafföreläggande som medför böter eller villkorlig dom kan utfärdas av åklagare för brott där böter ingår i straffskalan. I statistiken redovisas dock endast strafförelägganden som godkänts av den tilltalade. Statistiken omfattar sedan år 1999 samtliga meddelade åtalsunderlåtelser.

Insamling och bearbetning

Underlaget till statistiken bygger på de uppgifter som registreras vid Sveriges åklagarmyndigheter och domstolar. Uppgifter om domar levereras elektroniskt till Brå från Rikspolisstyrelsen (RPS) som samlar in dessa uppgifter via domstolarnas verksamhetssystem Vera. Uppgifter om meddelade åtalsunderlåtelser och utfärdade strafförelägganden levereras på elektronisk väg till Brå genom åklagarnas ärendesystem Cåbra.

På Brå granskas de inkomna uppgifterna innan statistiken sammanställs.

Redovisningsperiod

Statistiken redovisas per kalenderår. Redovisningsperioden avser tiden för beslut om fällande domslut i tingsrätten eller åklagarens beslut om att utfärda strafföreläggande eller meddela åtalsunderlåtelse.

Brott- och påföljdsredovisning

Statistiken över lagförda personernas indelas efter typ av brott och påföljd, längd på utdömd fängelsetid, utdömda böters art och belopp samt lagföringarnas regionala fördelning.

Brottsredovisningen i statistiken omfattar samtliga rikstäckande författningar, såväl brottsbalken som brott mot specialstraffrättsliga författningar. I lagföringsstatistiken ingår därmed även brott som inte redovisas i statistiken över anmälda brott. Det gäller då framförallt vägtrafikbrott och andra lindriga bötesbrott.

Klassificeringen av brott utgår ifrån de lagrum (författning, kapitel, paragraf, stycke etc.) som tillämpats i lagföringen och grundar sig således helt på den gällande lagstiftningen. Uppgifter om omständigheter kring brottet, som till exempel offrets kön eller relation till gärningsmannen ingår därför - till skillnad från statistiken över anmälda brott - inte i redovisningen. Försök, förberedelse, anstiftan och stämpling av brott redovisas i lagföringsstatistiken sammantaget med de fullbordade brotten.

En person kan i en och samma lagföring dömas för flera brott. I statistiken redovisas brotten i lagföringarna enligt huvudbrottsprincipen. Denna innebär att redovisningen sker enligt det brott i en lagföring som har det strängaste straffskalan. I de fall en lagföring rör flera brott med samma straffskala, väljs slumpmässigt ett av dessa brott som huvudbrott i redovisningen. I tolkning av statistiken bör man betänka att huvudbrottsprincipen ger en underskattning av lindrigare brott. Vid jämförelse brott mellan olika år eller perioder bör även vara uppmärksam på förändringar i olika brotts straffvärde eftersom det kan påverka redovisningen av huvudbrott.

I statistiken redovisas de påföljder som utdömts i domsluten och som godkänts i strafförelägganden. Eftersom flera påföljder kan utdömas i ett och samma lagföringsbeslut redovisas, i likhet med brottsredovisningen, endast det så kallade huvudbrottet i statistiken över lagföringsbeslut. Detta innebär att endast den mest ingripande påföljden (huvudpåföljden) i domslut där det förekommer flera påföljder redovisas. Huvudpåföljden väljs enligt rangordningen fängelse först och "påföljdseftergift" sist. Ett undantag gäller för de domar där det förekommer referenser angivna mellan brott och påföljd. I de fall en viss påföljd refererar till ett brott som utgör huvudbrott i domen kommer denna påföljd att väljas som huvudpåföljd, även om det i domen förekommer en annan mer ingripande påföljd. Referenser förekommer i cirka 1 procent av domsluten under ett kalenderår.

Redovisning av kön, ålder och tidigare belastning

Lagföringsbesluten indelas i statistiken efter ålder och kön och antalet tidigare lagföringar. Åldersredovisningen utgår från de lagförda personernas uppnådda ålder vid tidpunkten för lagföringsbeslutet. Tidigare belastning definieras i statistiken som samtliga tidigare lagföringsbeslut (domslut, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse) under en period om tio år före beslutsdatumet för den i statistiken redovisade lagföringen.

Regional indelning

Från och med 2015 års statistik redovisas den regionala lagföringsstatistiken utifrån region. Denna indelning ersätter den redovisning efter län som gällde fram till 2014. Under slutet av 2014 skedde en omorganisation av Åklagarmyndighetens verksamhet. Denna förändring ledde till att landets åklagarkamrar delades in i sju åklagarområden. Varje åklagarkammare arbetar normalt mot en närliggande utvald tingsrätt. I statistiken innebär Åklagarmyndighetens förändring att redovisningen av den regionala statistiken från och med 2015 års statistik sker utifrån sju regioner; Nord (tidigare redovisat som Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och Västernorrlands län), Mitt (tidigare redovisat som Uppsala, Gävleborgs och Västmanlands län), Stockholm (tidigare redovisat som Stockholms och Gotlands län), Öst (tidigare redovisat som Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län), Väst (tidigare redovisat som Västra Götalands och Hallands län), Syd (tidigare redovisat som Kalmar, Blekinge, Kronobergs och Skåne län) och Bergslagen (tidigare redovisat som Örebro, Värmlands och Dalarnas län). Statistiken indelas även efter åklagarmyndighet och tingsrätt.

Jämförelser över tid

Statistik över personer lagförda för brott har förts sedan 1830-talet. Åtskilliga förändringar inom rättsväsendet har skett under åren. Nedan följer en sammanställning av några förändringar inom rättsväsendet och av statistikrutiner sedan år 1975 som i större eller mindre grad har påverkat statistiken över personer lagförda för brott. Det finns även andra faktorer som påverkar jämförbarheten och tolkningen av statistiken. Från och med år 1987 redovisas endast godkända strafförelägganden som är utfärdade under statistikåret. Tidigare redovisades samtliga strafföreläggande som utfärdats under ett kalenderår oavsett de godkänt eller inte. Effekten av ändringen är att något färre strafförelägganden redovisas jämfört med perioden före år 1987.

  • År 1990 upphörde redovisningen av om åtalsunderlåtelser för vissa lindriga brott (framför allt mot vägtrafikförfattningar). Statistiken över åtalsunderlåtelser redovisas därmed för ett färre antal författningar jämfört med perioden 1979—1989.
  • Med början år 1994 införde domstolarna successivt det nya ärendehanteringssystemet MÅHS. Införandet av det nya systemet innebar att uppgifterna från domstolarna kunde registreras maskinellt. Tidigare hade domstolarna skickat kopior på domar till RPS där en optisk inläsning av domarna gjordes. Systemändringen innebar att fel som orsakats av den optiska inläsningen försvann.
  • År 1995 övertog Brå bearbetningen och produktionen av rättsstatistiken från Statistiska centralbyrån (SCB). Uppbygganden av ett nytt produktionssystem med en relationsdatabas medförde något förändrade rutiner i statiskproduktionen. Omläggningen antas dock endast ha påverkat statistiken marginellt.
  • Sedan år 1997 kan åklagarna utfärda villkorlig dom - enskilt eller i kombination med böter - genom ett strafföreläggande.
  • År 1998 infördes ett nytt redovisningssystem (EnVis) för hanteringen av strafförelägganden på åklagarkammarna. Uppgifterna om strafförelägganden samlas i och med detta in av Riksåklagaren (RÅ) på elektronisk väg och sänds på samma sätt vidare till Brå. Den elektroniska distribueringen av data gör att tiden från det att ett strafföreläggande godkänts till det att Brå får kännedom om detta har förkortas. Det innebär att något fler strafförelägganden än tidigare rapporteras in innan statistiken tas ut. Skillnaderna bedöms dock vara marginella
  • År 1999 tillkom flera nya påföljder: samhällstjänst i samband med villkorlig dom, ungdomstjänst i samband med överlämnande till vård inom socialtjänsten och sluten ungdomsvård. Tillkomsten av påföljden sluten ungdomsvård innebär att antalet ungdomar dömda till fängelse inte utan vidare kan jämföras med tidigare år
  • Sedan mars respektive oktober år 1999 kan ordningsbot utfärdas för brott mot ett större antal författningar än tidigare, vilket påverkar antalet ordningsbotsförelägganden i statistiken. Ändringen kan också ha effekter på antalet strafförelägganden, då vissa brott som tidigare skulle ha medfört strafföreläggande i stället beivras genom ordningsbot.
  • År 2000 genomfördes en systemomläggningen inom Rättsväsendet. Denna innebar att uppgifter om åtalsunderlåtelser, som Brå tidigare hämtat in via Riksåklagaren (RPS), kunde levereras på elektronisk väg direkt från åklagarnas brottsmålsdiarium (BRÅDIS). De två viktigaste effekterna av denna omläggning är att statistiken över åtalsunderlåtelser nu omfattar flera författningar än tidigare och att definitionen av en åtalsunderlåtelse har förändrats något. I tidigare rutiner definierades åtalsunderlåtelser bland annat efter ett beslutsdatum, vilket innebar att om en person meddelades flera åtalsunderlåtelser under en och samma dag räknades dessa som en åtalsunderlåtelse. Efter systemförändringen definieras åtalsunderlåtelser i stället efter ett löpnummer. Detta medför att man nu räknar besluten om åtalsunderlåtelse efter det exakta antalet även om de meddelats på samma dag.
  • Den 30 november 2000 infördes den nya lagen (2000:1225) om straff för smuggling som ersatte varusmugglingslagen. Införandet av lagen innebär inga större förändringar i statistiken över lagförda personer. Fördelen med den nya lagen är att flera brott gällande smuggling av narkotika kan särredovisas och därmed göra statistiken mer komplett.
  • År 2002 fanns felaktigheter i Tullens system för ordningsbotsföreläggande som medförde att man tillfälligtvis utfärdade strafförelägganden för sådana brott som man vanligtvis beivrar med ordningsbot (t.ex. ringa tullbrott). Mellan år 2001 och 2002 kom antalet strafförelägganden som inrapporterats till BRÅ från tullverksåklagare att öka med 84 procent och det är BRÅ:s bedömning att den större del av denna ökning kan tillskrivas nämnda systemfel hos Tullen. Systemfelet påverkar framförallt redovisningen av det totala antalet strafförlägganden samt strafföreläggande utfärdade enligt Smugglingslagen och då särskilt för tullbrott och ringa tullbrott.
  • Från och med år 2004 erhåller RI-systemet på Rikspolisstyrelsen (RPS), som är det system som förmedlar information från domstolarna till Brå, uppgifter om domar och slutliga beslut från Domstolsverkets nya verksamhetssystem för handläggning av domar i tingsrätt. Det nya systemet, kallat Vera, ersätter det tidigare MÅHS-systemet. Enligt tester som gjorts har systemskiftet inte haft någon påverkan på statistiken över lagförda personer.
  • Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslagstiftning (6 kap. BrB) i kraft. Syftet med den nya lagstiftningen var dels att ytterligare förstärka och tydliggöra varje människas absoluta rätt till sexuell integritet och självbestämmande, dels att på olika sätt lyfta fram och förstärka skyddet för barn och ungdomar som utsätts för sexuella kränkningar. Den nya lagstiftningen innebär väsentliga ändringar i flera bestämmelser, men också tillkomst av helt nya bestämmelser. Bland annat har begreppet våldtäkt utvidgats till att omfatta de så kallade utnyttjandefallen och kravet på tvång har satts lägre. Det innebär dels att gärningar som tidigare bedömdes som sexuellt utnyttjande i stället bedöms som våldtäkt, dels att tillämpningsområdet för när en våldtäkt kan bedömas som grov utvidgas. Dessutom stadgas att en våldtäkt som begås av flera personer i normalfallet ska bedömas som grov. Bestämmelsen sexuellt tvång kvarstår och ska tillämpas när förutsättningarna för våldtäkt inte är uppfyllda, medan den tidigare bestämmelsen sexuellt utnyttjande ändras till att enbart avse utnyttjande av personer som befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen.
  • Genom lagstiftningen upphävdes även lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster. Den ersattes av en ny straffbestämmelse i brottsbalkens sjätte kapitel, köp av sexuell tjänst (11 §). Bestämmelsen utvidgades samtidigt till att, utöver den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, även straffbelägga den som nyttjar en sådan förbindelse som betalats av någon annan. Nämnda och övriga ändringar i lagstiftningen innebär att man inte utan vidare kan jämföra antalet lagförda för olika sexualbrott år 2005 med tidigare år.
  • Den nya lagstiftningen innehåller vidare fyra nya straffbestämmelser för sexualbrott som riktar sig mot barn. Bestämmelsen våldtäkt mot barn (4 §) tar sikte på de allra allvarligaste brotten mot barn och det ställs inte längre några krav på att hot eller våld har använts vid övergreppet. Bestämmelsen sexuellt utnyttjande av barn (5 §) reglerar sådana fall av våldtäkt mot barn som med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarliga, och bestämmelsen sexuellt övergrepp mot barn (6 §) avser andra sexuella handlingar mot barn än som avses i bestämmelserna om våldtäkt respektive sexuellt utnyttjande av barn. Dessutom tillkom en ny bestämmelse, sexuellt utnyttjande av barn för sexuell posering (8 §), som straffbelägger gärningar där någon främjar eller utnyttjar barn för detta ändamål.
  • Den 1 januari 2007 infördes ändringar i reglerna om ingripande mot och behandling av unga lagöverträdare. Syftet med dessa ändringar var att vidareutveckla och förbättra påföljdssystemet för unga i åldern 15—21 år som gjort sig skyldiga till brott. Ändringarna innebar bland annat att tillämpningen av påföljden vård inom socialtjänsten tydligare inriktas på unga med särskilt behov av vård. Denna avgränsning synliggjordes genom att påföljden bytte beteckning till Ungdomsvård. Ändringarna innebar samtidigt att ungdomstjänst infördes som en ny fristående påföljd för unga lagöverträdare under 21 år. Påföljden som, liksom tidigare, avser oavlönat arbete samt annan särskild ordnad verksamhet i lägst 20 och högst 150 timmar får endast dömas ut om den unge godkänner påföljden och det saknas grund att döma till ungdomsvård. Syftet är att påföljden ungdomstjänst ska kunna ersätta högre bötesstraff, kortare frihetsberövanden och, när det är lämpligt, ungdomsvård. I valet mellan böter och ungdomstjänst ska det senare normalt väljas om den inte anses för ingripande. Om den unge är över 18 år får dock ungdomstjänst endast dömas ut om särskilda skäl finns.
  • Under år 2007 införde Åklagarmyndigheten ett nytt ärendesystem (Cåbra) som ersatte åklagarnas tidigare ärendesystem (Brådis och Envis). Systemomläggningen påbörjades i februari 2007 och skedde successivt i olika åklagarkammare fram till juni 2007. Syftet med omläggningen var att ytterligare effektivisera åklagarverksamheten. Uppgifter från både de gamla systemen och det nya systemet ligger till grund för statistiken över lagförda personer. Denna systemomläggning kan ha påverkat statistiken över lagföringsbeslut år 2007 och därmed jämförbarheten med tidigare år. Analyser av statistiken samt de tester som genomförts under hela införandefasen tyder dock på att systemomläggningen generellt sett endast kan ha haft en marginell påverkan på statistiken. (Mer utförlig information om statistikomläggningen kan beställas från Brås statistikenhet.)
  • I 2009 års statistik har begreppet lagförda personer (brutto) och lagförda personer (netto) bytts ut mot lagföringsbeslut och lagförda personer. Detta har ingen påverkan på jämförbarheten. Däremot är detta begrepp som är mer pedagogiska och gör statistiken mer lättförståelig.
  • Under tidigare år har livstidsdömda inkluderats när genomsnittstiden för fängelsedömda har beräknats. Livstidsdömda fick då ett värde på tio år. Från och med 2009 har livstidsdömda tagits bort vid beräkningen av genomsnittstiden. Anledningen till denna förändring är att livstidsdomen i praktiken innebär en betydligt längre tid än tio år. Däremot är det svårt att säga hur lång genomsnittstiden för en livstidsdom är, då detta kan variera kraftigt från år till år. Vid jämförelse av genomsnittstiden när det gäller fängelsedomar för samtliga brott har detta endast en marginell betydelse. Däremot påverkas jämförelsemöjligheten då det gäller morddömda eftersom majoriteten av alla livstidsdömda återfinns inom denna grupp.
  • Ett antal tabeller har i 2009 års statistik fått en grövre indelning av brott än tidigare. Det berör framför allt tabeller för beslut om sluten ungdomsvård. Anledningen till denna förändring beror främst sekretesskäl. Syftet är att minska risken för röjande av enskilda individer i statistiken. Förändringen kan i vissa fall leda till att jämförelsen över år kan bli sämre.
  • I samband med produktionen av lagföringsstatistiken 2009 redovisades flertalet tabeller uppdelade efter kön. Det innebär att de flesta tabeller nu redovisas både för samtliga personer och för lagförda kvinnor respektive lagförda män. År 2009 omarbetades tabeller över lagföringar fördelat på åklagarkammare respektive tingsrätter. Detta gjordes för att underlätta jämförelser mellan olika åklagarkammare respektive tingsrätter. Tabellerna finns till nedladdning på brås hemsida www.bra.selänk till annan webbplats.
  • Inför 2010 års produktion har en korrigering gjorts av tabellerna 500, 500B och 500C. Tidigare har tabellerna inte redovisat bipåföljder i de fall både dagsböter och penningböter utdömts i samma lagföring. Från och med 2010 års statistik redovisas även bipåföljden i dessa fall. Bortfallet har under tidigare år varit marginellt varför ingen korrigering bakåt i tiden har gjorts.
  • Inför 2010 års produktion genomförde Brå en översyn av straffskalor i statistiksystemet. En del förändringar i straffskalor i statistiksystemet har gjorts men påverkan på huvudbrottsbestämningen antas vara marginell.
  • I de fall både dagsböter och penningbot har dömts ut för ett antal brott i samma dom och det utifrån domen inte går att skilja på vilken påföljd som hör till vilket brott har detta, från och med 2010 års lagföringsstatistik, lösts genom att penningboten kopplas slumpmässigt till ett av de brott i lagföringen som har penningbot i straffskalan. Förändringen kan ha viss påverkan på tabeller som redovisar bötespåföljd (framför allt tabellerna 500, 500B och 500C).
  • I samband med produktionen av 2010 års statistik har ett antal nya tidsserietabeller tagits fram.
  • Från och med den 1 maj 2012 hanteras trafikmål från hela landet huvudsakligen vid två åklagarkamrar förlagda till Karlskrona och Örebro. Det innebär att lagföringsbeslut utfärdade av åklagare i huvudsak utfärdas av Åklagarkammaren Karlskrona-trafik och Åklagarkammaren Örebro-trafik. I 2012 års statistik redovisades lagföringsbeslut från dessa kamrar på länsnivå, tillsammans med övriga beslut för Blekinge respektive Jämtlands län. Från och med 2013 års statistik har dessa två åklagarkamrars lagföringsbeslut tagits bort från länsredovisningen och redovisas i stället separat i tabeller över länsfördelning. Vid jämförelser av länsstatistiken gäller därmed att siffrorna för lagföringsbeslut utfärdade av åklagare under 2012 avseende trafikbrott är högre för Blekinge och Jämtlands län och lägre för övriga län än vad man skulle förvänta sig. För 2013 års tabeller är fördelningen av antalet lagföringsbeslut mellan länen åter så som kan förväntas. Hur många beslut som fattas vid respektive åklagarkammare framgår av tabellerna 5523a1 och 523a2.
  • Ett antal brottsrubriceringar i kap.14 BrB ändrade paragrafnummer den 1 juli 2013. Redovisningen i statistiken utgår från Juridisk information, JIF (se längre ner i listan Jämförelser över tid) och används i dagsläget av åklagarmyndigheten men inte av domstolarna. Detta gör redovisningen skev för rubriceringarna märkesförfalskning, förfalskning av fast märke och brukande av förfalskning. Då domstolarna använder sig av en annan struktur för lagrumsinformationen redovisas i 2013 års statistik vissa av de ovan nämnda brotten som avgjorts i domstol under fel rubricering i tabellerna. Felet förväntas enbart påverka 2013 års statistik.
  • Under 2015 skedde en retroaktiv korrigering av antalet åtalsunderlåtelser för åren 2012 och 2013. Korrigeringen gällde ett mindre antal åtalsunderlåtelser som återkallats innan statistiken för dessa år producerades, men som på grund av förändringar i inläsningskontroller, inte tagits bort från urvalet enligt gängse rutin. Korrigeringen påverkar enbart jämförbarheten mellan den officiella statistiken för åren 2012 och 2013 och eventuellt nya redovisningar av åtalsunderlåtelser för dessa år.
  • Från och med 2015 års statistik redovisas den regionala lagföringsstatistiken utifrån region. Denna indelning ersätter den redovisning efter län som gällde fram till 2014. Under slutet av 2014 skedde en omorganisation av Åklagarmyndighetens verksamhet. Denna förändring ledde till att landets åklagarkamrar delades in i sju åklagarområden. Varje åklagarkammare arbetar normalt mot en närliggande utvald tingsrätt. I statistiken innebär Åklagarmyndighetens förändring att redovisningen av den regionala statistiken från och med 2015 års statistik sker utifrån sju regioner; Nord (tidigare redovisat som Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och Västernorrlands län), Mitt (tidigare redovisat som Uppsala, Gävleborgs och Västmanlands län), Stockholm (tidigare redovisat som Stockholms och Gotlands län), Öst (tidigare redovisat som Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län), Väst (tidigare redovisat som Västra Götalands och Hallands län), Syd (tidigare redovisat som Kalmar, Blekinge, Kronobergs och Skåne län) och Bergslagen (tidigare redovisat som Örebro, Värmlands och Dalarnas län).
  • Från och med 2015 redovisar lagföringsstatistiken avseende narkotikabrott även gärning. Det innebär för narkotikabrotten en detaljering av statistiken som gör det möjligt att se fördelningen av olika brottsliga gärningar uppdelat på rubricering, utifrån hur grovt brottet anses vara, Redovisningen utgår från de gärningar som punktas upp i narkotikastrafflagens (1968:64) första paragraf. Gärningarna listas i lagen utifrån allvarlighetsgrad under sex punkter med överlåtelse först, ned till bruk. Utöver de sex listade gärningarna redovisas i tabellerna även en övrigt kategori för de fall där flera gärningar har angetts för samma brott. Det kan till exempel röra sig om innehav i överlåtelsesyfte som innebär att både punkterna 1 och 6 kan anges för brottet. Gärningsredovisningen återfinns i de flesta tabeller som redovisar brottslagrum.
  • I samband med produktionen av 2015 års statistik upptäcktes vissa brister i indata från Åklagarmyndigheten (ÅM), som innebär att antalet lagföringsbeslut rörande ringa narkotikabrott respektive narkotikabrott av normalgraden inte kan särredovisas med tillförlitlighet i statistiken. För att möjliggöra publicering enligt plan har Brå valt att slå ihop redovisningen av de två brottstyperna i flertalet av statistiktabellerna och i sammanfattningen av resultaten för 2015. Därmed är det inte möjligt att fullt ut jämföra uppgifter om ringa narkotikabrott respektive narkotikabrott av normalgraden 2015 med tidigare år. De identifierade bristerna rör uppgifter om narkotikarubricering i meddelade åtalsunderlåtelser och godkända strafförelägganden som leverats från Åklagarmyndigheten. Totalt rör det sig om cirka 600 beslut av denna typ där det utifrån tillgänglig data inte gått att säkerställa narkotikabrottets svårighetsgrad. Det ska påtalas att felet varken påverkar redovisningen av antalet narkotikabrott totalt sett eller redovisningen av antalet grova narkotikabrott. De bristande uppgifterna beror på ett konverteringsfel i ärendesystemet Cåbra. ÅM har vidtagit åtgärder för att hantera felet.

Sidan senast uppdaterad: 2016-08-26

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)