Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Hot och trakasserier

I Brås trygghetsundersökning uppger 5 procent att de blev utsatta för hot under 2015. Under 2015 anmäldes 52 200 brott om olaga hot, vilket är en ökning med 2 procent jämfört med 2014. Antalet anmälda ofredanden minskade med 1 procent till 57 200 anmälda brott.

Andel som utsatts för hot

Andelen utsatta personer i befolkningen (16-79 år) för hot, år 2005–2015. Källa: NTU

Utsatthet för hot

I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppger 5,0 procent av befolkningen (16–79 år) att de utsatts för hot 2015, vilket motsvarar cirka 375 000 personer. Det är en ökning jämfört med 2014, då andelen utsatta var 4,1 procent. Mellan 2005 och 2014 har andelen utsatta varit 4,0 som lägst och 4,6 procent som högst. Således är årets andel den högsta som uppmätts. Om detta är ett trendbrott eller en tillfällig avvikelse från en i övrigt relativt stabil nivå får kommande års mätningar visa. De flesta av de utsatta (66 %) uppger att det rört sig om en händelse under 2015. Det finns ett fåtal personer med mycket hög grad av upprepad utsatthet. Exempelvis har 5 procent av de hotade utsatts för tio hot eller fler. Därför blir det beräknade antalet händelser mer än dubbelt så stort som antalet utsatta personer (980 000 händelser).

Kön och ålder

Kvinnor utsätts för hot i större utsträckning än män (5,2 jämfört med 4,7 %), en skillnad som noterats sedan 2006. Det är även fler kvinnor än män i befolkningen (16–79 år) som under 2015 utsattes för fler än ett hot (1,8 % av kvinnorna jämfört med 1,5 % av männen).

Bortsett från de allra yngsta (16–19 år) finns ett samband mellan utsatthet för hot och ålder, där utsattheten i stort sett är lägre ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland personer i åldersgrupperna 20–24 och 25–34 år har 7,5 respektive 7,4 procent utsatts för hot, och bland personer i åldersgruppen 75–79 år har 1,0 procent utsatts för hot under 2015. Även när hänsyn tas till kön är fördelningen mellan åldersgrupperna likartad, det vill säga utsattheten är högst bland de yngre och minskar ju äldre åldersgrupp som studeras.

Olika gruppers utsatthet för hot

Det finns även skillnader mellan olika grupper i befolkningen när det gäller utsatthet för hot. Ensamstående med eller utan barn uppger oftare att de har blivit utsatta jämfört med sammanboende med eller utan barn (9,1 respektive 6,1 % jämfört med 5,0 respektive 3,4 %). Det är också vanligare för boende i flerfamiljshus (5,8 %) än för boende i småhus (4,1 %) att ha blivit utsatta för hot. Boende i storstadsregioner och i andra större städer utsätts i större utsträckning (5,2 %) än personer som bor i mindre städer eller på landsbygden (4,3 %). Andelen utsatta för hot är också större bland personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (7,2 %) än bland personer födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder eller personer som själva är utrikesfödda (4,8 respektive 5,2 %). Utsattheten för hot är dessutom något större bland personer med eftergymnasial utbildning (5,3 %) än bland personer med gymnasial (4,8 %) eller förgymnasial utbildning (4,3 %).

När man rensar bort effekten av bakgrundsfaktorer som ålder och kön försvinner skillnaden i utsatthet för hot mellan grupper med olika utbildning. Däremot kvarstår skillnaden mellan olika familjetyper.

Omständigheter kring hot

Den vanligaste typen av brottsplats vid hot är allmän plats (43 %, se tabell 3C). Därefter kommer arbetsplatsen eller skolan (29 %) och sedan hot i en bostad (23 %). Hot på allmän plats drabbar män (50 %) i större utsträckning än kvinnor (38 %). Däremot är det vanligare för kvinnor (29 %) än för män (17 %) att bli hotade i en bostad. Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor vad gäller andelen hot som skett på arbetsplatsen eller i skolan (29 % bland både män och kvinnor).

Vid drygt hälften av hottillfällena (58 %) är gärningspersonen helt okänd för den utsatta personen. Kvinnor uppger i större utsträckning än män att de har blivit utsatta för hot av en närstående (16 jämfört med 5 %). Det är något vanligare bland kvinnor än bland män att gärningspersonen varit bekant (33 jämfört med 28 %). Män utsätts för hot från en helt okänd person oftare än kvinnor (67 jämfört med 51 %). Dessa olika typer av relation till gärningspersonen har förhållit sig relativt konstanta till varandra över tid. Bland både män och kvinnor har det ända sedan undersökningen inleddes varit vanligast att gärningspersonen är helt okänd. Likaså har det vid samtliga undersökningstillfällen varit minst vanligt att gärningspersonen är närstående.

De som utsatts för hot får svara på frågor om gärningspersonens kön och ålder. De allra flesta har en uppfattning om såväl kön som ålder, men 2,2 procent uppger att de inte vet om gärningspersonen var en man eller kvinna, och 2,8 procent uppger att de inte kan uppskatta åldern. Resultaten visar att de som har en uppfattning om kön respektive ålder i de allra flesta fall av hot (89 %) uppger att gärningspersonen var en man. I hälften av fallen (51 %) uppger de utsatta att de antingen vet eller uppskattar att personen varit 34 år eller yngre. Dock kan det under vissa omständigheter vara svårt för den utsatta att veta om gärningspersonen var en man eller kvinna och ännu svårare att uppskatta gärningspersonens ålder. Resultaten bör därför tolkas med viss försiktighet.

Vad beträffar förekomsten av alkohol eller droger i samband med hot, bedömer de utsatta i nära hälften av fallen (46 %) att gärningspersonen varit påverkad av någotdera. I 10 procent av händelserna säger sig den utsatta personen själv ha varit påverkad av alkohol. Liksom vid misshandel är det vid hot stor skillnad mellan män och kvinnor när det gäller förekomst av alkohol och droger. Män uppger oftare än kvinnor att gärningspersonen varit påverkad av alkohol eller droger (53 % jämfört med 40 % av händelserna), eller att de själva varit påverkade av alkohol vid tillfället (16 % jämfört med 5 % av händelserna).

Andel som utsatts för trakasserier

Andelen utsatta personer i befolkningen (16-79 år) för trakasserier, år 2005–2015. Källa: NTU

Utsatthet för trakasserier

Trakasserier kan exempelvis vara att vid upprepade tillfällen bli förföljd eller få oönskade besök, telefonsamtal, meddelanden och liknande. Trakasserier definieras i NTU som en serie av mer eller mindre allvarliga händelser. Var och en av händelserna behöver inte vara kriminaliserade och klassificeras inte nödvändigtvis som egna brott juridiskt sett. I de fall den sammanlagda serien av händelser är brottslig kan den dock antas hamna under brottsrubriceringar, till exempel grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, ofredande, hemfridsbrott eller olaga förföljelse.

I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppger 4,7 procent av befolkningen (16–79 år) att de blivit utsatta för trakasserier 2015, vilket motsvarar cirka 356 000 personer. Det är en ökning jämfört med 2014, då 4,0 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Mellan 2005 och 2010 minskade andelen utsatta successivt från 5,2 till 3,5 procent. Därefter har utsattheten ökat.

Kön och ålder

Kvinnor är i större utsträckning än män utsatta för trakasserier (5,7 jämfört med 3,7 %), en skillnad som är genomgående sedan 2005. Över tid har det varit unga personer, 16–19 respektive 20–24 år, som i högst grad uppgivit utsatthet för trakasserier, medan utsattheten varit lägre bland medelålders och äldre personer. Den senaste mätningen visar dock på något jämnare nivåer mellan de olika åldersgrupperna, vilket främst beror på att utsattheten för medelålders män har ökat i den senaste mätningen. Men det är fortfarande den yngsta åldersgruppen (16–19 år) som är utsatt för trakasserier i högst grad och de äldsta (65–74 samt 75–79 år) som är utsatta i lägst grad. Utsattheten är särskilt stor bland unga kvinnor; 8,3 procent av kvinnorna i åldern 16–24 år har utsatts för trakasserier 2015. Bland män är det i stället i åldersgrupperna 25–44 och 45–64 år som de största andelarna utsatta finns (4,2 respektive 4,1 %).

Olika gruppers utsatthet för trakasserier

Utsattheten för trakasserier är högre bland personer med gymnasial utbildning (5,3 %) samt högst förgymnasial utbildning (4,7 %) jämfört med personer med eftergymnasial utbildning (4,0 %). I likhet med vad som är fallet för flertalet andra brott mot enskild person är trakasserier vanligare bland ensamstående, både utan barn (6,2 %) och, framför allt, med barn (10,6 %) jämfört med sammanboende med eller utan barn (3,6 respektive 3,2 %). Det är även vanligare bland boende i flerfamiljshus (5,5 %) än bland boende i småhus (3,9 %) att utsättas för trakasserier. Det är också vanligare att inrikesfödda personer med två utrikesfödda föräldrar utsätts för trakasserier (6,5 %) jämfört med personer som är födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder samt personer som är utrikesfödda (4,6 respektive 4,8 %). Andelen utsatta tycks vara ungefär lika stor oavsett om man bor i storstadsregion (4,7 %), i större städer (4,8 %) respektive i mindre städer eller på landsbygden (4,7 %).

Eventuella skillnader i utsatthet mellan olika grupper behöver inte innebära att det finns ett direkt orsakssamband. Ett exempel är att utbildning ofta ser ut att samvariera med utsatthet för brott, men eftersom utbildningsnivå samtidigt samvarierar med ålder måste man använda sig av särskilda statistiska analyser för att avgöra vilken av faktorerna som samvarierar med utsattheten. De särskilda statistiska analyserna som gjordes i NTU 2015 visar att när man rensar bort de andra bakgrundsfaktorernas effekt, som ålder, kvarstår skillnaden i utsatthet för trakasserier för kvinnor på ett sådant sätt att de med eftergymnasial utbildning är mindre utsatta än de med högst förgymnasial utbildning. Även skillnaden i utsatthet mellan personer som lever i olika typer av familjekonstellationer kvarstår när man tar bort effekten av de andra bakgrundsfaktorerna, något som gäller både för kvinnor och för män.

Omständigheter kring trakasserier

Ungefär hälften (51 %) av dem som utsatts för trakasserier uppger att gärningspersonen är en helt okänd person, det vill säga en person som den utsatta inte känner sedan tidigare. Ungefär var tredje utsatt person uppger att gärningspersonen är bekant (31 %), och 14 procent svarar att det rör sig om en närstående, medan 5 procent uppger att de inte har någon uppfattning om vem gärningspersonen är. Bland både män och kvinnor som har blivit utsatta för trakasserier under 2015 är det vanligaste svaret att gärningspersonen är en helt okänd person eller en bekant. Däremot svarar kvinnor i större utsträckning än män att gärningspersonen var en närstående (15 jämfört med 11 %). Män svarar i större utsträckning än kvinnor att gärningspersonen var en bekant (35 jämfört med 28 %).

Andelen fall där de utsatta inte kan svara på huruvida gärningspersonen är känd eller okänd har minskat sedan 2005 liksom andelen fall där gärningspersonen är bekant med offret. Samtidigt har andelen helt okända gärningspersoner ökat, men den utvecklingen tycks framför allt gälla trakasserier mot kvinnor.

Trakasserier kan vara mer eller mindre allvarliga. En indikator på allvarlighetsgrad kan vara hur händelserna upplevs av den som utsätts. I NTU frågas hur skrämmande den utsatta personen tycker att händelserna var. Nära var sjätte person (15 %) svarar att händelserna var mycket skrämmande, 35 procent svarar att de var ganska skrämmande, medan övriga antingen upplever dem som inte särskilt eller inte alls skrämmande (sammanlagt 50 %). En annan indikator på allvarlighetsgrad, som också belyser omfattningen av utsattheten, är antalet händelser som en person utsatts för. Omkring en tredjedel av de utsatta (31 %) uppger att det rört sig om färre än fyra händelser. Ungefär lika många (33 %) uppger att det rört sig om fyra till tio händelser. Knappt en fjärdedel (23 %) uppger att det rört sig om 11–99 händelser, och 12 procent uppger att trakasserierna omfattat ett mycket stort antal händelser (100 eller fler).

Jämfört med de andra typerna av brott mot enskild person som undersöks i NTU är det en relativt stor andel av dem som utsatts för trakasserier som uppger att de inte vet om gärningspersonen var en man eller en kvinna (16 %), medan ungefär 64 procent uppger att det var en man. Ungefär var femte person (22 %) som utsattes för trakasserier någon gång under 2015 uppger att de inte kan uppskatta åldern på gärningspersonen, medan nästan två av fem personer (37 %) uppger att gärningspersonen var 34 år eller yngre.

Anmälda brott

Antal anmälda olaga hot samt ofredanden, 2006–2015. Källa: Anmälda brott

Anmälda brott

Under 2015 anmäldes 52 200 brott om olaga hot, vilket är en ökning med 2 procent jämfört med 2014. Antalet anmälda ofredanden minskade med 1 procent till 57 200 anmälda brott.

I jämförelse med 2006 har antalet anmälningar om olaga hot ökat med 13 procent, medan anmälningarna om ofredande har ökat med 65 procent. Antalet anmälda ofredanden ökade kontinuerligt fram till 2012 för att sedan variera i antal, medan antalet anmälda olaga hot ökade fram till 2011. När det gäller olaga hot och ofredande mot personer under 18 år kan det noteras att anmälningarna, i likhet med misshandel mot ungdomar (7–14 år), minskar tydligt under sommarmånaderna.

Olaga förföljelse infördes i brottsbalken den 1 oktober 2011. År 2015 anmäldes 596 brott av olaga förföljelse, vilket motsvarar en minskning med 11 procent jämfört med 2014. Sedan 2012 har antalet anmälningar minskat med 320 eller 35 procent, på grund av den korta mätperioden så är det svårt att dra några slutsatser om utvecklingen. Att tänka på är att olaga förföljelse kan bestå av flera olika typer av brott, såsom misshandel, olaga hot, hemfridsbrott, kränkande fotografering, sexuellt ofredande och överträdelse av kontaktförbud, som sammantaget utgör ett led i en upprepad kränkning. I och med detta är utvecklingen beroende av polisen s och åklagarnas hantering av dessa brott.

Enligt uppgifter från Åklagarmyndigheten utfärdades 4 040 kontaktförbud under 2015, vilket är färre (–9 %) än året dessförinnan. Samtidigt anmäldes 5 320 överträdelser av kontaktförbud, vilket är en ökning med 197 brott (+ 4 %) sedan föregående år. Vid denna typ av brott är det vanligt att en enskild gärningsperson begår ett upprepat antal överträdelser mot ett kontaktförbud, vilket ger ett stort antal brott i en enda anmälan. Enstaka stora ärenden av denna typ kan ge upphov till relativt stora variationer i antalet anmälda överträdelser mellan olika år.

Uppklarade brott

Personuppklaringsprocenten² för olaga hot samt ofredanden, 2006–2015. Källa: Handlagda brott

Handlagda brott

År 2015 handlades¹ 52 600 brott om olaga hot, det är en ökning med 1 400 brott (+3 %) jämfört med 2014. För 83 procent (43 700 brott) av de handlagda brotten bedrevs en utredning, medan de resterande handlagda brotten (17 %) direktavskrevs. Jämfört med 2014 har andelen utredda brott ökat och andelen direktavskrivna brott minskat med 1 procentenhet vardera.

Av de handlagda hotbrotten förundersökningsbegränsades 2 procent (1 090 brott), varav de flesta (1 050 brott) förundersökningsbegränsades efter att en utredning inletts. Andelen förundersökningsbegränsade brott av handlagda brott var densamma 2014.

Totalt personuppklarades² 5 390 brott om olaga hot. Lagföringsprocenten, som anger andelen personuppklarade brott av de utredda brotten, för olaga hot 2015 uppgick till 13 procent, vilket är en oförändrad nivå jämfört med 2014.

Personuppklaringsprocenten, de personuppklarade brotten i relation till de handlagda brotten, för olaga hot 2015 uppgick till 10 procent, vilket är samma nivå som 2014. Jämfört med för tio år sedan har nivån minskat med 4 procentenheter.

För 52 procent (27 300 brott) av samtliga handlagda hotbrott fanns det minst en person registrerad som skäligen misstänkt för brottet, det är samma nivå som 2014. Andelen personuppklarade hotbrott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 20 procent, det är samma andel som 2014.

År 2015 handlades 58 600 ofredanden, det var en ökning med 419 brott (+1 %). Det bedrevs en utredning för hälften av brotten (30 300 brott eller 52 %), och resterande brott (48 %) direktavskrevs. Fördelningen av utredda och direktavskrivna brott var densamma 2014.

Av de handlagda ofredandebrotten förundersökningsbegränsades totalt 5 procent (2 750 brott), det är samma nivå som föregående år. Antalet personuppklarade ofredanden uppgick till 2 150 brott. Relaterat till de utredda
brotten ger det en lagföringsprocent på 8 procent för ofredande, vilket motsvarar föregående års nivå. De personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda ofredandebrott ger en personuppklaringsprocent på 4 procent, vilket var samma nivå som föregående år. Jämfört med för tio år sedan har personuppklaringsprocenten för ofredande minskat med 3 procentenheter.

Det fanns minst en person registrerad som skäligen misstänkt för 27 procent (16 100 brott) av de handlagda ofredandebrotten, 1 procentenhet högre än föregående år. Andelen personuppklarade ofredanden av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 13 procent, det är samma nivå som 2014.

Misstänkta personer

Antal personer misstänkta för olaga hot och ofredande 2006–2015. Källa: Misstänkta personer

Misstänkta personer

År 2015 misstänktes 6 640 personer för olaga hot. Jämfört med 2014 ökade antalet misstänkta med 193 personer, eller 3 procent. Tidigare hade antalet misstänkta för olaga hot minskat från 2010 till 2014. För ofredande misstänktes 4 020 personer, vilket är en minskning med 50 personer, eller 1 procent, från 2014. Antalet har minskat från en högsta nivå 2010. Jämfört med 2006 har antalet misstänkta för olaga hot minskat med 9 procent, medan antalet misstänkta för ofredande har ökat med 8 procent.

Lagförda för fridskränkning

Lagföringsbeslut med grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning (4a §) eller olaga förföljelse(4b §) som huvudbrott, år 2006-2015. Sedan den 1 oktober 2011 räknas upprepad brottslighet avseende vissa brott som faller in under rubriceringarna som olaga
förföljelse. Källa: Personer lagförda för brott 

Lagförda personer

Gärningar som misshandel, olaga hot, ofredande med mera kan, när de utgjort ett led i en upprepad kränkning, rubriceras som grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning. År 2015 fattades 149 respektive 66 lagföringsbeslut med grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning som huvudbrott. Antalet lagföringar för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning minskade med 34 respektive 23 beslut, eller med 19 respektive 26 procent, mellan 2014 och 2015. Antalet beslut gällande grov kvinnofridskränkning har minskat med 194 beslut, eller 57 procent sedan 2006. Även antalet lagföringsbeslut avseende grov fridskränkning har minskat, med 75 beslut eller 53 procent, under denna period.

En viss del av nedgången avseende grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning kan troligtvis förklaras av att upprepad brottslighet avseende vissa brott som faller in under rubriceringarna sedan den 1 oktober 2011, även kan rubriceras som olaga förföljelse. Skillnaden mellan de olika brottsrubriceringarna ligger i vilken relation offer och gärningsperson har. Vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning gäller att brottet ska ha begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person och att handlingarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Dessa krav finns inte för brottet olaga förföljelse. För olaga förföljelse gäller dock liksom för fridskränkningsbrotten att samtliga de gärningar som omfattas av lagen (för respektive brott) ska ha utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet. I Brås rapport 2015:2 Olaga förföljelse går det att läsa mer om hur brottsrubriceringen olaga förföljelse har tillämpats och påverkat tillämpningen av andra brottsrubriceringar.


¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.

²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

  • Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats
    under ett år i procent av antalet handlagda brott under samma år. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklaringsprocent. Måttet är i princip konstruerat på samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott istället för på samtliga anmälda brott.

  • Lagföringsprocent redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga utredda brott, exklusive förundersökningsbegränsade brott, under samma period.

³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, såsom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.

Fakta

  • 52 200 olaga hot anmäldes (2015)
  • 4 040 överträdelser av kontaktförbud (2015)
  • 596 brott för olaga förföljelse (2015)
  • 89 procent av de som misstänktes för olaga hot 2015 var män
  • 10 procent = personuppklaringsprocenten för olaga hot (2015)

Sidan senast uppdaterad: 2016-11-02

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)

Statistik från Brå