Hatbrott

Hatbrottsstatistiken består även av uppgifter om självrapporterad utsatthet för främlingsfientliga och homofobiska hatbrott utifrån Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).

I hatbrottsstatistiken redovisas inkommen anmälan, uppklarad anmälan och personer utsatta för hatbrott (uppgifter från NTU). Före 2011 redovisades även uppgifter om misstänkta personer och målsägande.

Statistiken innefattar hatbrott med följande motiv:

• främlingsfientliga/rasistiska
• afrobiska
• antiromska
• islamofobiska
• antisemitiska
• kristofobiska
• övriga antireligiösa
• homofobiska
• bifobiska
• heterofobiska
• transfobiska

Insamlingen av polisanmälningar med hatbrottsindikatorer sker genom tre datainsamlingssteg. Dels genom en sökning med hjälp av sökord för ett urval av brottstyper, dels en totalundersökning av brottstyperna hets mot folkgrupp och olaga diskriminering samt dels utifrån samtliga av polisen RAR-markerade misstänkta hatbrott utifrån samtliga brottstyper. Rationell anmälansrutin (RAR) är polisens datoriserade system för att ta upp anmälningar. Samtliga anmälningar med hatbrottsindikationer granskas och de som bedöms som hatbrott kodas till att ingå i statistiken.

Statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv är inte jämförbar med den officiella kriminalstatistiken avseende anmälda brott. Statistiken över anmälda brott omfattar samtliga brott som registrerats, medan hatbrottsstatistiken omfattar antalet anmälningar där minst ett brott genom en särskild granskningsprocess kunnat identifieras som hatbrott. En polisanmälan kan innehålla flera brott, men det är endast huvudbrottet som redovisas i hatbrottsstatistiken.

När man tolkar statistiken över anmälningar med identifierade hatbrottsmotiv är det viktigt att komma ihåg att det finns ett mörkertal och att statistiken därför inte avspeglar den faktiska hatbrottsligheten.