Under 1990-talet och fram till 2001 pendlade antalet anmälda narkotikabrott kring en relativt konstant nivå. Därefter har anmälningarna ökat kraftigt. Lagstiftningen har under samma period blivit hårdare samtidigt som större resurser har satsats på narkotikabekämpning. Eget bruk blev olagligt 1988 och står i dag för hälften av alla anmälningar. Dessutom har listan över vilka preparat som är klassade som narkotika blivit längre och längre med åren.Narkotikabrotten tillhör de brottskategorier där antalet anmälda brott i hög grad påverkas av polisens spanings- och ingripandeverksamhet. Under 2000-talet har polisens insatser på området intensifierats, vilket också har gett utslag i statistiken.
Färre unga testar narkotika
Antalet elever i årskurs nio som uppger att de har testat narkotika har minskat under 2000-talet. Det visar skolundersökningar gjorda av Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning. Undersökningarna visar också att andelen elever som uppger att de använt narkotika de senaste 30 dagarna legat stilla sedan slutet av 1990-talet. Analyser av siffror från slutenvården samt uppgifter om narkotikarelaterade dödsfall tyder på att det tunga narkotikamissbruket minskar.En person kan bindas till brottet vid 56 procent av alla brott mot narkotikastrafflagen (2010). Den relativt höga uppklaringsprocenten förklaras av att narkotikabrott är ett så kallat spanings- och ingripandebrott och att gärningspersonen därmed oftast grips på bar gärning.
Flest män bland misstänkta
Under 2010 lagfördes över 20 000 personer för brott mot narkotikastrafflagen som huvudbrott. De flesta som misstänks är män – omkring en fjärdedel är 20 år eller yngre. Den vanligaste påföljden för ringa narkotikabrott är strafföreläggande följt av böter genom dom och åtalsunderlåtelse. Den genomsnittliga utdömda strafftiden för narkotikabrott av normalgraden är sju månader. För grovt narkotikabrott döms man nästan undantagslöst till fängelse. Den genomsnittliga utdömda strafftiden för grovt narkotikabrott är fyra år och åtta månader.