Miljöbrott

De flesta miljöbrott upptäcks troligen aldrig, än mindre anmäls de.

Miljöbrott omfattar många olika områden — allt från jakt och fiske till föroreningar från fartyg. Det finns därför ingen enhetlig definition. Större delen av miljölagstiftningen finns samlad i miljöbalken. Under 2012 anmäldes omkring 5 600 brott mot miljöbalken – en minskning med 2 procent jämfört med året innan .

Miljöbrott är att förorena mark, luft eller vatten eller på annat sätt påverka miljön så att det kan skada djur och växter eller människors hälsa.

De vanligaste anmälda och lagförda brotten mot miljöbalken är miljöbrott (exempelvis föroreningar eller olägenheter), otillåten miljöverksamhet (tillstånd för en viss verksamhet saknas eller att villkoren överträds) samt nedskräpning. Majoriteten av de misstänkta är medelålders män. De upptäckta brotten sker främst i näringsverksamhet.

Ofta myndigheter som anmäler miljöbrott

Alla verksamheter som bedöms utgöra en risk för miljön behöver tillstånd från en tillsynsmyndighet. I tillståndet ställs en rad krav som verksamhetsutövaren måste uppfylla, och ofta är det just dessa krav som blir utgångspunkten vid misstanke om miljöbrott.

De flesta miljöbrott upptäcks troligen aldrig, än mindre anmäls de. Miljöbrottet saknar ofta ett tydligt offer, till skillnad från när någon blir rånad eller misshandlad. Brotten upptäcks därför i huvudsak genom kontroll och tillsyn från myndigheternas sida. Det innebär att ökad kontroll direkt får genomslag i brottsstatistiken.

Före år 2007 redovisades endast anmälda brott där det fanns en skäligen misstänkt person. Det året infördes ett nytt system som ger en bättre bild av det faktiska antalet anmälda brott.

Fakta

5 561 brott mot miljöbalken anmäldes (2012)
200 personer lagfördes för miljöbrott (brott mot miljöbalken) (2010)
5 procent av miljöbrotten klarades upp så att en person bands till brottet (2010)