Brott & Statistik
Hatbrott
Själva motivet till brottet är avgörande för om det är ett hatbrott. Foto: Martin Llado
I drygt 5 490 brottsanmälningar från 2011 identifierades ett hatbrottsmotiv. I hatbrottsstatistiken, som årligen publiceras av Brå, är hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv dominerande följt av hatbrott med homofobiska och antireligiösa motiv.
Hatbrott är inget nytt fenomen, men ett relativt nytt begrepp. Hatbrott är när någon angriper en viss person eller en grupp av människor på grund av deras etniska bakgrund, religion, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i begreppet hatbrott råder det internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.
Vissa länder för ingen statistik över hatbrott, medan andra länder redovisar statistik över ett eller flera hatbrottsmotiv. I Sverige redovisas hatbrott med följande motiv:
Enligt uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2011, som mätte utsatthet under 2010, uppskattas cirka 81 000 personer (16-79 år) ha blivit utsatta för främlingsfientliga hatbrott under 2010 och cirka 19 000 personer (16-79 år) för homofobiska hatbrott. Det bör dock framhållas att när det gäller hatbrott i NTU är resultaten osäkra, bland annat på grund av ett lågt antal deltagare. Resultaten kan därför under- eller överskatta den faktiska omfattningen.
Den största delen av hatbrottsstatistiken utgörs av polisanmälningar där Brå efter en särskild granskning har kunnat identifiera ett hatbrottsmotiv. Motivet bedöms framför allt utifrån de uppgifter som finns i brottsanmälans fritextfält.
I hatbrottsstatistiken 2011, liksom tidigare år, var hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv dominerande. Drygt 3 900 anmälningar identifierades med detta motiv, varav drygt 800 var afrofobiska och drygt 180 var antiromska. Därutöver bedömdes antireligiösa motiv (islamofobiska, antisemitiska, kristofobiska och övrigt antireligiösa) i drygt 650 anmälningar medan homofobiska, bifobiska och heterofobiska motiv identifierades i drygt 850 anmälningar. Transfobiska motiv är ovanligare bland de identifierade hatbrotten, med 52 identifierade anmälningar under 2011.
Sett till samtliga motiv är olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen, följt av våldsbrott och ärekränkning. Vissa brottstyper är emellertid mer utmärkande för vissa motiv. Hets mot folkgrupp är exempelvis vanligare vid antisemitiska hatbrott. Våldsbrott är överrepresenterade vid homofobiska och afrofobiska hatbrott medan olaga diskriminering är vanligare vid antiromska hatbrott. I årets rapport redovisas även för första gången kristofobiska hatbrott som en egen kategori, där skadegörelse/klotter är vanligare än vid övriga motiv.
Hatbrott sker på olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligaste brottsplatsen i de identifierade hatbrottsanmälningarna från 2011 var allmän plats, exempelvis gator, torg och parker. Även hem och arbetsplatser var vanligt förekommande, liksom övriga platser såsom köpcentrum, affärer och restaurang/caféer. Allt fler hatbrott sker dessutom på internet.
Av samtliga identifierade hatbrottsanmälningar från 2010 hade 7 procent personuppklarats beräknat fram till den 30 mars 2012. Med personuppklaring menas att en gärningsperson bundits till brottet genom beslut om åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Vid antireligiösa hatbrott var personuppklaringen lägst; endast vid 5 procent av anmälningarna kunde en gärningsperson knytas till hatbrottet. En möjlig förklaring till detta kan vara att brott med traditionellt sett låg uppklaringsgrad, som skadegörelse och klotter, är vanligt förekommande vid hatbrott med detta motiv.
När det gäller hatbrott är det svårt att få en bild av omfattningen, eftersom det inte är ett särskilt brott i juridisk mening utan endast en aspekt av motivet bakom brottet. Det finns inte någon specifik brottskod för att registrera hatbrott när det görs en polisanmälan. Sedan 2008 kan dock polisen markera i sitt ärendehanteringssystem om ett anmält brott är ett misstänkt hatbrott.
Vilka motiv redovisas i hatbrottsstatistiken?
Vissa länder för ingen statistik över hatbrott, medan andra länder redovisar statistik över ett eller flera hatbrottsmotiv. I Sverige redovisas hatbrott med följande motiv:
- främlingsfientliga/rasistiska
- afrofobiska
- antiromska
- islamofobiska
- antisemitiska
- kristofobiska
- övriga antireligiösa
- homofobiska
- bifobiska
- heterofobiska
- transfobiska
Hur många utsätts för hatbrott?
Enligt uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2011, som mätte utsatthet under 2010, uppskattas cirka 81 000 personer (16-79 år) ha blivit utsatta för främlingsfientliga hatbrott under 2010 och cirka 19 000 personer (16-79 år) för homofobiska hatbrott. Det bör dock framhållas att när det gäller hatbrott i NTU är resultaten osäkra, bland annat på grund av ett lågt antal deltagare. Resultaten kan därför under- eller överskatta den faktiska omfattningen.
Vad består hatbrottsstatistiken av?
Den största delen av hatbrottsstatistiken utgörs av polisanmälningar där Brå efter en särskild granskning har kunnat identifiera ett hatbrottsmotiv. Motivet bedöms framför allt utifrån de uppgifter som finns i brottsanmälans fritextfält.
Den andra delen av hatbrottsstatistiken utgörs av självrapporterad utsatthet för främlingsfientliga och homofobiska hatbrott utifrån Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). Dessa uppgifter utgör ett komplement till statistiken över hatbrottsanmälningar, eftersom alla hatbrott inte anmäls.
Främlingsfientliga/rasistiska hatbrott vanligast i polisanmälningarna
I hatbrottsstatistiken 2011, liksom tidigare år, var hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv dominerande. Drygt 3 900 anmälningar identifierades med detta motiv, varav drygt 800 var afrofobiska och drygt 180 var antiromska. Därutöver bedömdes antireligiösa motiv (islamofobiska, antisemitiska, kristofobiska och övrigt antireligiösa) i drygt 650 anmälningar medan homofobiska, bifobiska och heterofobiska motiv identifierades i drygt 850 anmälningar. Transfobiska motiv är ovanligare bland de identifierade hatbrotten, med 52 identifierade anmälningar under 2011.
Olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen
Sett till samtliga motiv är olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen, följt av våldsbrott och ärekränkning. Vissa brottstyper är emellertid mer utmärkande för vissa motiv. Hets mot folkgrupp är exempelvis vanligare vid antisemitiska hatbrott. Våldsbrott är överrepresenterade vid homofobiska och afrofobiska hatbrott medan olaga diskriminering är vanligare vid antiromska hatbrott. I årets rapport redovisas även för första gången kristofobiska hatbrott som en egen kategori, där skadegörelse/klotter är vanligare än vid övriga motiv.
Hatbrott kan begås var som helst
Hatbrott sker på olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligaste brottsplatsen i de identifierade hatbrottsanmälningarna från 2011 var allmän plats, exempelvis gator, torg och parker. Även hem och arbetsplatser var vanligt förekommande, liksom övriga platser såsom köpcentrum, affärer och restaurang/caféer. Allt fler hatbrott sker dessutom på internet.
Lägst personuppklaring vid antireligiösa hatbrott
Av samtliga identifierade hatbrottsanmälningar från 2010 hade 7 procent personuppklarats beräknat fram till den 30 mars 2012. Med personuppklaring menas att en gärningsperson bundits till brottet genom beslut om åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Vid antireligiösa hatbrott var personuppklaringen lägst; endast vid 5 procent av anmälningarna kunde en gärningsperson knytas till hatbrottet. En möjlig förklaring till detta kan vara att brott med traditionellt sett låg uppklaringsgrad, som skadegörelse och klotter, är vanligt förekommande vid hatbrott med detta motiv.
Fakta
- 5 493 brottsanmälningar från år 2011 identifierades med ett hatbrottsmotiv.
- 72 procent (knappt 3940 anmälningar) hade främlingsfientliga/rasistiska motiv (varav drygt 800 afrofobiska och drygt 180 antiromska).
- 16 procent (drygt 850 anmälningar) hade homo-, bi- och heterofobiska motiv.
- 12 procent (drygt 650 anmälningar) hade antireligiösa motiv (varav knappt 280 islamofobiska, drygt 190 antisemitiska och drygt 160 kristofobiska).
- 1 procent (52 anmälningar) hade transfobiska motiv.
- 7 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna från 2010 hade personuppklarats beräknat fram till och med 30 mars 2012
- 1,1 procent av befolkning (16-79 år) i Sverige (uppskattningsvis 81 000 personer) uppgav utsatthet för främlingsfientliga hatbrott under 2010.
- 0,3 procent av befolkning (16-79 år) i Sverige (uppskattningsvis 19 000 personer) uppgav utsatthet för homofobiska hatbrott under 2010.
Siffrorna är från 2011
